Swahili Bobs nya hemsida, lokal och koncept

Medan jag fortsätter fila på min intervju med Thomas Rosén passar jag på att tipsa om de förändringar som våra vänner på Swahili Bobs genomgått i och med att de låtit denna elegant bege sig till Malmö för att preparera sin nya studio och arbetsplats.

Johan och alla de andra pÃ¥ SB har en helt ny hemsida pÃ¥ vilken man kan läsa allt om deras nya helhetskoncept, med (musik&merch)butik insprängd jämte  studion, Ã¥terkommande klubbverksamhet m.m. All info om medarbetare och personal stÃ¥r att finna pÃ¥ sidan – som är designad och hopsnickrad av Papa Bear (tidigare känt som Hombre Productions) – samt i den blogg Swahili Bobs upprättat för att hÃ¥lla intresserade ajour om butiken och klubbarna de avser att hÃ¥lla i. Bloggen gÃ¥r ocksÃ¥ att nÃ¥ via en länk pÃ¥ hemsidan.

Myspace, facebook of death

Är det bara jag, eller har Myspace i synnerhet, och communities i allmänhet, dödat tatueringshemsidorna. Allt oftare när jag vill kolla upp en tatuerares arbeten och letar efter en hemsida möts jag av ett meddelande som hänvisar mig till en Myspacesida, gärna i väntan pÃ¥ ”den nya hemsidan” som snart ska komma upp. Ibland väntar och väntar jag. LÃ¥ng tid. Vissa sidor väntar jag fortfarande pÃ¥. Till synes förgäves. Hemsidorna dyker ju aldrig upp som de utlovas. Jag förstÃ¥r och har erfarenhet av fenomenet; man vill gärna komma undan utan för höga insatser. KvarstÃ¥r gör dÃ¥ i regel tvÃ¥ alternativ.

1. Man ber en kompis göra sidan, eller ännu värre, en kompis kompis. Vanligtvis innebär det att ingenting händer, eller så hamnar man i den frustrerande situationen att hemsidan blir klar till mellan 25 och 50% varpå man tvingas vänta på att personen ska få tummen ur. Det är en långsam och trög process; mycket lik att stånga sitt huvud blodigt mot en hård tegelvägg. Oftast är kompisen (´s kompis) en slacker av rang, och förr eller senare slutar man höra något alls från personen. Ingen hemsida blir gjord.

2. Man tänker: hur svårt kan det vara att göra en hemsida? Resultatet av det här tänkandet leder ofelaktigen till att man i brist på tid (för er som inte förstått det redan, så lägger tatuerare ned väldigt mycket mer tid än vad deras kunder någonsin ser för att hålla sina rörelser igång) antingen förr eller senare lägger ned projektet eller hänfaller åt att använda en färdig mall från en sunkig webtjänst som resulterar i ett alster som mest liknar en typisk hundkennelsite från 1998, komplett med osmaklig design och helt hopplöst gränssnitt.

Följden av endera av dessa tvÃ¥ nederlag blir att som oftast en Myspacesida. Det gäller mÃ¥nga tatuerare, helt i enlighet med den i tidigare inlägg redan omnämnda tatueringsdygden ”efterapning”. Alla andra har ju en Myspacesida, sÃ¥ varför inte en till? Produkten är vanligtvis en lika hemsk upplevelse att besöka som den i exempel 2 ovan. Dessutom mÃ¥ste evetuella besökare själva skapa konton för att ha tillgÃ¥ng till tatuerarens hela bildarkiv.

Jag är inte senilgammal och dammigt eftersatt när det gäller internet, tvärtom. Jag inser givetvis att det finns andra poänger med Myspace och liknande communities – framför allt fungerar de ju utmärkt för nätverkande, även om jag själv anser att det mest är ett ytterst enkelt sätt att pÃ¥ högst opersonliga vis hÃ¥lla en innehÃ¥llslös kontakt med sÃ¥ mÃ¥nga människor som möjligt man känner, och oändligt mÃ¥nga fler man inte känner. NÃ¥got myspace definitivt inte är, är ett vackert och roligt substitut för en riktig dedikerad hemsida. Dagens tips till alla tatuerare som känner igen sig i den här situationen är att bita i det sura äpplet, söka upp en yrkesman/kvinna och se till att fÃ¥ hemsidan gjord. Hjälp oss alla att slippa Myspace. Själv vill jag slÃ¥ ett slag för Hombre Productions som dessutom har specialkompetens när det gäller vÃ¥r bransch. Om nÃ¥gon har andra förslag pÃ¥ seriösa hemsidedesigners/konstruktörer sÃ¥ kan ni gärna kommentera om dessa. Allt för mÃ¥ngfalden pÃ¥ internet.