Tatueringar och lagar

Förra veckan tatuerade jag en kunds fingrar. Idag tatuerade jag en tjej vid namn Emma bakom örat. Jag har inte kameran med mig hem, så ni får vänta lite på att se en bild av den lilla räv jag gjorde på henne, men nu är det inte för att presentera arbetet i fråga som jag skriver detta inlägg. I all enkelhet vill jag bara en gång för alla konstatera för de som eventuellt levde i tron att det finns regler mot att att tatuera folk på huvudet, i ansiktet, på händer, fötter eller för den skull någon annan plats på kroppen, att det inte finns några lagar överhuvud taget som specifikt rör tatueringar i Sverige. Det finns förhållningssätt och regler kring exempelvis lokaler för hygienbehandlingar (dit tatueringsbehandling hör), som tillhandahålls och upprätthålls av socialstyrelsen, samt lokalt av den kommun man är verksam i. Dessa rör dock allmän hygien, och alltså inte specifika frågor som vad och var man får tatuera. Vidare finns givetvis lagar och bestämmelser som rör näringsverksamhet och som reglerar hur ens företags ska/bör drivas och ens ekonomi bokföras. Vidare skulle man kunna tänka sig att den så kallade uniformslagen, samt vissa lagar, såsom den om ”hets mot folkgrupp” skulle kunna appliceras på vissa typer av tänkbara motiv, men mig veterligen har detta aldrig skett.

Min poäng: När ni hör någon tala om att det är olagligt att tatuera sig på händer, fingrar, fötter etc. så kan ni utan problem påpeka att hon eller han pratar ur nattmössan. Att folk fortfarande tror att det är olagligt beror till stor del på att den före detta organisationen SPT hade interna regler som förbjöd dess medlemmar att tatuera här omskrivna kroppsdelar. Dessa regler, precis som organisationens övriga föreställningar om saker, ting och tillstånd i branschen, projicerades med full kraft, och påstådd allmängiltighet, genom annonsering och ”upplysningskampanjer”, vilket alltså satt sina tydliga spår bland våra svenska tatueringsmyter. Motivet till detta förbud var helt enkelt att tatueringar sedan länge av allmänheten ansetts vara ett tecken på alienering och subversivitet. Man ville undvika att folk satte krokben för sig själva, exempelvis när de skulle ge sig ut i arbetslivet och söka jobb. Lyckligtvis ändras tiderna, och idag är det allt mer sällan folk på allvar upprörs av att deras medmänniksor låter sig tatueras. Däremot finns fortfarande i vissa kretsar ett stigmata befäst med framför allt tydligt exponerade tatueringar, som de på händer och fingrar. Sådana tatueringar stänger fortfarande effektivt möjligheterna att arbeta med vissa arbeten inom expmpelvis tjänstesektorn.

Huruvida det är lämpligt att tatuera exponerade kroppsdelar kan debatteras, och det gör jag gärna om någon är intresserad. Själv bedömmer jag varje förfrågan om sådana tatueringar individuellt. Efter en analys av klienten, dennes livssituation och det önskade motivet gör jag en avvägning efter vilken jag beslutar huruvida jag vill åta mig arbetet eller ej. Jag har inga fasta principer som stoppar mig från att tatuera vissa kroppsdelar utan jag förlitar mig på mitt omdöme i varje given situation. Jag tycker absolut inte att en lag bör reglera var människor väljer att tatuera sig utan anser att detta kan regleras fullt och väl av landets yrkesutövare och deras omdömme. Något jag, och många med mig, däremot skulle välkomna med öppna armar är en lagstadgad åldersgräns. Man bör inte bli tatuerad om man inte själv är myndig. Anledningen är enkel. När man faktikst uppnåt en ålder av 18 år eller mer är man själv till fullo ansvarig för sina handlingar: Om man då ångrar sig är det varken ens föräldrar eller tatuerare utan endast en själv som man kan skylla på. Ingen annan har tagit beslutet att låta tatuerare X utföra tatuering Y på dig.

Som en avslutande parentes kan jag upplysa om att vårt grannland Danmark sedan 1966 haft en lag som förbjuder medborgare att tatuera någon på fingrar, hals och i ansikte, även om jag betvivlar att det är en lag som upprätthålls särskilt väl av lagförande institutioner. Därtill har danskarna – i likhet med många andra länder, inte minst inom Eu – en fullt fungerande ålderslagstiftning som efterlevs. Det är hög tid att beslutsfattare i Sverige för upp denna fråga på sin agenda igen (den har varit uppe förr – mer om det i ett senare inlägg), om inte annat för att hjälpa oss seriösa yrkesutövare slippa att om och om igen motivera varför vi inte vill tatuera någons omyndiga barn.

Oops, I did it again

bob-dylan2212november081Igår färdigställde jag Jims Dylanporträtt. Jag hart letat på internet efter ursprunget och upphovsmannen bakom originalfotot men dessvärre ännu inte hittat den information jag söker. Om någon läser det här och vet vem som tagit fotot så får ni gärna kommentera.

Originalet har i sig starka kontraster vilket i regel gör det enklare att skapa bra och effektfulla porträtt, ett knep som många tatuerare älskar att ta till för alla sina porträtt, ofta med hjälp av enkla kommandon i Photoshop. Med hårda kontraster blir arbetet enklare att utföra och motivet blir mer dramatiskt i sig självt. Kolla gärna själva in detta när ni ser foton av tatueringsporträtt och dess orginalbilder. Kontrasten är ofta ställd på max, medan skärpan sänks.

 

felix_portratt02felix01När vi ändå är inne på det här med porträtt kan jag ju passa på att posta resultaten av tatueringarna som orsakade känslostormar hos en av mina läsare för några veckor sedan. Anledningen att Felix huvud ser lite intryckt ut i höger överkant jämfört med originalfotot är att foton är tvådimensionella och inte tar hänsyn till det faktum att Fredriks axel lutar och sluttar bort från linsen och resulterar i en persepktivförvrängning.

 

12november08212november083elvis-forlagaelvis-utlakt

 

 

 

 

 

 

 

Här är också originalfotot som Elvisporträttet gjordes utifrån. Ett tidigt och sällan återgivet foto, fick jag berättat för mig när jag gjord porträttet. Som grädde på moset slänger jag in onsdagens session på Carinas My Little Pony-arm. Jag har helt enkelt tolkat klassiska MyLP-teman på mitt eget vis, med lite enkla Art Nouveau inslag i hår etc utan att för den skull vandra hän från de klassiska förebilderna. Vi har nu börjat färglägga, och ska fortsätta redan om ett par veckor – så jag återkommer antagligen snart med uppdaterade foton. Jag har inte frågat Carina, men jag är ganska säker på att det inte är fråga om en minnestatuering 😉

Första veckan i Lilla Bommen avklarad

Nu såhär efter en arbetsvecka i den nya lokalen kan jag konstatera att vi gjort ett bra jobb. Efter att ha kommit över den initiala förvirringen över var man egentligen valt att förvara vad och så smått arbetat in lokalens föurtsättningar och möjligheter, är det helt klart så att det är minst lika enkelt att arbeta i vår nya lokal som i Gamlestan.

Jag har plockat ut några av veckans foton för publicering här i detta inlägg. Dessutom har jag fotat ett par utläkta tatueringar som jag uppdaterat mitt galleri på vår hemsida med.

07nomber089I tisdag var en herre vid namn Martin som för länge sedan bokade tid inne för sin första session hos mig. Han hade en önskan om en maskros på underarmens insida, tolkad av mig på mitt sätt. Just där och då råkade detta vara som ni ser på fotot bredvid. Nästa gång någon vill ha en maskros blir det kanske på ett annat sätt. Jag försöker dagligen anstränga mig för att inte bidra till det upprepande och kopierande arv som genomsyrar vår bransch.

05november084Benjamin har tidigare gjort sin vänstra arm hos mig. Under våra sittningar har han lyckats snappa upp det briljanta i San Diego-bandet Deadbolt (som för övrigt spelar på Loppen i Köpenhamn den 12/12). Då han själv kört en del lastbil har han länge haft en idé om att visualisera skivan och låten ”Voodootrucker” med en stor tatuering över bröstet. Arbetet påbörjades i onsdags. Vi hann endast lägga upp tunna grundlinjer, men eftersom jag gillar temat och Deadbolt väldigt mycket så beslöt jag mig för att ändå fota arbetet.

05november08305november08205november081Markus kom för sin andra sittning i veckan. Vi hade redan förra gången beslutat oss för att satsa på att färglägga så mycket som möjligt av höstlöven i motivets förgrund. Vi hann inte riktigt hela vägen runt, men had också begränsat med tid avsatt. I ett senare skede ska bladen dessutom få tunna ådringar i mörkare färgnyanser.

 

 

 

07nomber087107nomber088Som en direkt kommentar till Edboms förfrågan för ett par veckor sedan om nya medarbetare kommer medföra att jag och Marika i fortsättningen kommer göra färre texter på handleder till förmån för större jobb måste jag visa ett annat av veckans arbeten 🙂 Jag gör alla möjliga motiv, inte minst för min egen utvecklings skull. Så länge det finns utmaning av något slag i motivet, och jag kommer överens med mina kunder, kommer jag att göra mitt bästa för att möta olika önskemål. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man arbetar med väldigt tunna linjer, samtidigt som man måste göra en god avvägning mellan vad som är möjligt att utföra å ena sidan, och vad som är beständigt i en lång tid (en livstid) framöver å andra sidan. Som sagt, allt handlar om utmaning.

I lördags var Elin och Makus hos mig för första gången. Elin ville ha en röd ros på foten medan Markus önskade sig en klassisk svala på överarmens insida, med lite himmel och enkla vindvirvlar, i gråskala. Tidigare i veckan gjorde jag ett par snabba skisser som sedan resulterade i arbetena ni kan se nedan.

07nomber08507nomber086Då Marika tatuerat båda mina fötter det här året har jag färskt i minnet hur jobbigt jag tyckte det var efter ett tag i stolen. Det värker och bränner ordentligt men är, som alltid när man gjort rätt val, värt det i slutändan.

SRT-anslutna

Så är vi till slut anslutna i organsiationen Sveriges Registrerade Tatuerare. Jag skrev för en dryg månad sedan att vi ansökt om medlemskap i SRT. Det skulle visa sig att pappersexercisen kring ansökan skulle ta lång tid, så lång att jag till slut kände mig nödgad att maila mottagaren av våra insända dokument. Inte heller i och med detta hände särskilt mycket. Jag höll i torsdags som bäst på att be vår nya medarbetare Marcus ta med vår fråga till det årsmöte som hållits nu i helgen, när det plötsligt via epost dök upp en sorts bekräftelse på medlemskap från sekreterare Mia, tätt följt av ett instruktionsmail från en Pether som verkar vara internet-/hemsideansvarig samt genom honom i förlängningen ett välkomnande från ordförande Max Bodlund.

I helgen har det alltså i Borgen i Norrköping varit gemensamt årsmöte för denna organisation och piercarnas motsvariget ASAP, och jag väntar – dock utan överdriven entusiasm – på en detaljerad rapport från denna tillställning som ska har ägt rum i samarbete med nordens första Studio Fusion Party. Det är alltså inte bara bubblat smaksatt vatten och andra livsmedel som genomgår ”fusionering” i dessa tider. Det luktar smörgåskaviar med banansmak.

En första kort inkommen rapport via sms antyder att helgen i stort inte ska ha bjudit på särskilt mycket intressant, men att East-Streets kurs i Blodsmitta och Infektionskontroll ska ha varit bra. Givetvis så kommer alla som var där att ha sina egna uppfattningar om helgen som varit, och då jag personligen valt att hålla mig undan så kommer all eventuell rapportering att baseras på andras redogörelser samt möteshandlingar. Min spontana tanke kring den föregående infomation som sänts ut i omgångar handlat minst lika mycket om att tillställningen ska ”rundas av med nordens största och ballaste firmafest med kollegor från hela Skandinavien” som om årsmötet. Personligen förstår jag inte den för så många andra uppenbara kopplingen mellan årsmöten i idéella branschorganisationer, kurser i blodsmitta och hejdlöst festande tillsammans med folk vars i många fall enda gemensamma intresse råkar vara det yrke man utövar.

Med dessa reservationer och reflektioner framförda så ser jag trots allt fram mot att höra om årsmötet, samt att som nybliven medlem så här i efterhand få en chans att ta del av protokoll och andra möteshandlingar. Jag har för avsikt att för mina läsare fortsätta rapportera om SRTs utveckling.

Halva arbetsveckan avklarad


dagsjobb11dagsjobb9dagsjobb10I tisdags avslutade vi till slut Jockes sagoprojekt. Det har varit nära klart i ett år nu, så det kändes skönt att få lägga det åt sidan. För tillfället. Vi ska fortsätta temat på armens insida om någon månad. Där finns ett litet område kvar. Jag har med tiden blivit allt mer försiktig med att klämma in för mycket ”information” i mina motiv, för att undvika att de blir ”kluddiga”. På något sätt tycker jag trots det att detaljnivån fungerar i sagoteman, så jag lät Jockes idéer passera. Tatueringen är baserad på Jockes egen skiss, som jag styrt upp.

dagsjobb6dagsjobb7dagsjobb8Igår fortsatte jag på Davids bil och pinuppa. Vi skulle gjort färdigt motivet helt, men då jag var tvungen att komma till ett möte fick vi tyvär avsluta innan vi helt hunnit göra klart motivet. Vi behöver dock inte vänta särskilt länge på fortsättningen då David väldigt snart har tid igen. Förutom att göra klart motivet på överarmen ska vi då också planera en del separata motiv på resten av armen.

 

 

dagsjobb4dagsjobb5Idag avslutade jag två arbeten. Först ut var Annas Liljor. Vi påbörjade motivet för 3 veckor sedan och avslutade det idag, med skuggor och färg.

 

 

 

 

 

dagsjobb3dagsjobb2dagsjobb1Till slut gjorde vi också klart ett av två aktuella motiv på Robin. Jag har i ett tidigare inlägg visat motivet efter förra sittningen.

Tatueringsmässa i Umeå

Jag sprang på en bekant på gatan häromkvällen Han berättade för mig att han skulle åka med några lokala tatuerare till en mässa i Umeå. Jag har ju tidigare raljerat kring tävlingar, och även givit små pikar här och var om hur jag tycker tillståndet för mässor är; i all enkelhet att det känns som de gått något i stå. Nu är jag givetvis inte avogt inställd till mässor i princip. Det ligger massor av jobb bakom en mässa, och för det har jag stor respekt. Jag vill därför önska arrangörerna i Umeå lycka till med sin nya entrepenad! Mässan är för övrig väl representerade från GBG: American Art/Inkslinger Tattoo, Bring it on Tattoo, No Fear Tattoo och den stundande studion Pushing the Pins som slår upp portarna på en avstickare till Berzeliigatan nu i oktober så vitt jag förstått. Där kommer bl.a. Tony, tidigare på Black Scar i Borås, att arbeta. En synnerligen trevlig kollega. Glöm inte att besöka honom någon dag framöver.

Nå, om jag nu har sådana starka åsikter om mässornas problem så kanske jag borde ha några lösningar att presentera. Det har jag inte per se. Det kan jag knappast då jag inte har någon som helst erfarenhet som promotor. Jag har däremot en del tankar kring hur en alternativ mässa kan se ut. Det största problemet med nya idéer är antagligen den svåra balansgången mellan att tillgodose publikens behov och förväntningar å ena sidan, och att skapa något nytt och intressant å andra sidan. ”Laga inte det som inte är trasigt” helt enkelt. Om någon arrangerar en mässa som går runt och genererar vinst så förstår jag självklart att denne inte är helt pigg på att ändra sina koncept och därmed riskera framgången, bara för att skapa något spännade och nytänkande. Min första tanke är att man skulle slopa alla tävlingar. Redan här ser jag hur en arrangör börjar kallsvettas vid blotta tanken på att hoppa över dessa inslag; publiken kanske sviker? Jag vet inte om den gör det. Det är inte helt omöjligt då mässorna fram tills idag, och antagligen för en lång tid framöver, helt baserats på och kretsat kring tävlingarna. Mässornas scheman är idag i princip en förteckning över klockslag och de tävlingar som äger rum på dessa. Det kan även vara så att tatuerare skulle rata en mässa där de inte har chans att mäta sig på ett (fiktivt) kvantitativt sätt, ett tragiskt men inte ett helt omöjligt scenario. Jag har krasst sett utrönt två typer av mässbesökare. Först har vi de insatta och pålästa som läser tidningar, följer tatuerares utveckling och åker på så många mässor de kan. Den andra typen av besökare är den ”lokale” eller ”tillfällige”. Hon eller han ser mässan som en rolig dagsutflykt och hoppas få se något intressant eller roligt. Jag vet inte hur fördelningen mellan de båda besökartyperna ser ut, men min gissning är att den större delen av dörrintäkterna kommer från den senare, ”casualgruppen”. Jag kan givetvis ha fel. De som tävlat tillhör inte sällan den första gruppen, medan de senare utgör en stor del av den publik som påser spektaklen. Jag vet inte hur ett uteslutande av tävlingarna skulle påverka de olika gruppernas besöksfrekvens. Vem är mest angelägen om att folk fortsätter tävla? Tatuerarna, Fansen eller den tillfällige besökaren?

Givetvis skulle något behöva ersätta tävlingarna. Man måste ju fylla schemat, programbladet och mässan med givande innehåll. Varför inte fokusera på de utställande tatuerarna vid givna tillfällen? En eller några tatuerare vars stil och teknik kompletterar varandra. Eller juxtaposera två helt olika tatuerare. Låta tatueraren visa upp några väl valda avslutade och utläkta jobb live, på ett sådant sätt att besökare faktiskt har möjlighet att se arbetet på nära håll. I de stressiga tävlingarna har besökare inte en ärlig chans att studera deltagarnas tatueringar. Istället får man vänta på att någon av tatueringstidningarna skriver en artikel om tillställningen och där försöka skärskåda ”små små” foton på stora jobb. Skisser skulle kunna visas upp och intresserade och aspirerande klienter skulle ha möjlighet att diskutera ingående med sina tilltänkta tatuerare. Schemat kan rotera så att alla utställare som vill får en chans att visa upp sig på detta sätt. Samtidigt skulle arrangörerna kunna anlita en fotograf som tar bra, tydliga och vackra foton på de exponerade verken, som man sen kan låta rulla på en eller flera stora skärmar för beskådande av de som inte hinner eller har möjlighet att besöka den specifika tatueraren just när fokus är på dem.

Det här är bara en enkel idé. Jag ska försöka spåna vidare på konkreta förslag och skriva om dem då och då. Jag förväntar mig inte på något sätt att mässorna någonsin kommer ändras märkvärt, det är en konservativ bransch, på gott och ont, men jag kan ju alltid fundera kring ämnet och hoppas att någon annan tänker liknande tankar, någon som har inflytande på dagens och morgondagens mässor.

Radiotips

pionFör alla er som undrar om ”den där stora japanska blomman” som ni ber om till era japanska tatueringsprojekt så kan jag tipsa om den gångna veckans upplaga av Odla med P1. Ett program tillägnat just pioner. Länkar finns där till en direktström med vilken man kan lyssna till programmet.