God Jul!

Jag hoppas ni har bättre saker för er ikväll än att läsa min blogg, om det så är att läsa en god bok, mysa med nära, kolla på Kalle Anka eller gud förbjude Anna Anka. Hur som helst så önskar jag er alla en god Jul!

King Kong

Jag har många foton som väntar på att publiceras, men i väntan på att detta sker så lägger jag upp dagens projekt.. Marcus kontaktade mig för något halvår sedan angående ett motiv med King Kong i centrum. Utgångspunkten har hela tiden varit några gamla affischer från första filmen -33. När det blev dags att skissa frågade jag Marcus om han kunde tänka sig att förlägga handlingen några decennier tidigare och föreställa sig filmen som om den istället var en bok skriven av Jules Verne. Marcus fastnade för idé, jag skissade, och idag hade vi första sittningen. Motivet ska proppas av färg, och den enskilt största ljuskällan i motivet kommer vara den exploderande zeppelinare uppe i vänstra hörnet, med kallt kompletterande stadsljus underifrån.

kong1

kingkong4









Swahili Bob rapport

Har anlänt i hufvustaden och Swahili Bobs nya lokaler. Mitt första intryck är att det är stort och välplanerat. Nu ska vi röra oss vidare till Strand och själva festen.

Äldre inlägg aktualiseras

Vill göra återvändande läsare uppmärksamma på att två lite äldre inlägg aktualiserats genom ett par kommentarer, som i sin tur besvarats ganska utförligt av undertecknad själv. Intresserade kan hitta kommentarer och svar på dessa genom att kolla under rubriken ”Senaste Kommentarer” i spalten till höger, eller direkt med den här länken, och den här länken.

Semester

Nu har jag min längsta semester någonsin. Det har bara gått några dagar, men det känns ganska bra att ha ett välförtjänt avbrott med få inplanerade måsten efter en lång period av arbete, donande och nya rutiner i och med de dubbla lokalerna. Om jag får tid över i min ledighet tänkte jag reflektera här i bloggen över det faktum att tatueringsvärlden fortfarande är extremt fixerad vid teknik framför innehåll, trots att det finns så många tekniskt skickliga tatuerare idag att det borde vara mer intressant att granska, uppskatta och analysera konsten i sig. Ha en god sommar så länge.

Mässan, dag 2

Gårdagen var slapp för min del. Jag och Marika samtalade lite med Buddha om den nya lokalen och vädrade våra åsikter om den och han verkade angelägen om att ta emot våra intryck och tankar. Gårdagen var inte särdeles välbesökt så vitt jag kunde se. Exakt hur det nya läget i Västra Frölunda påverkar publiktillströmningen lär visa sig idag Lördag, som alltid brukar vara den folktätaste dagen på vilken mässa som helst.

Själv ska jag arbeta lite på kund under tidig förmiddag innan jag lämnar arbetsplatsen åter till Marcus och hans klienter. Ska försöka ta lite foton senare och publicera här, för utomsocknes och de som inte ids eller orkar åka ut till mässan.

Mer om laser

Förra veckan dök det upp en frilansande GP-Jounalist i studion. Hon ville ställa några snabba frågor angående laserborttagning, vilket var extra passande då jag ju ganska nyligen själv nystat lite i (och funderat kring) ämnet.

Hon hade tidigare varit och intervjuat dels en laserklinik som utför behandlingen i fråga, och dels en man som tydligen ångrat en tatuering i femtio år. Redan efter denna uppgift misstänkte jag att frågorna ur en modern tatuerares synvinkel skulle vara felaktigt ställda. Någon som ångrar en tatuering gjord på femtiotalet har lite, om ens något, gemensamt med en tatueringskund av idag. Jag har inte sett tatueringen i fråga, men utan tvekan vågar jag säga att den antagligen antingen är hemmagjord med några hoplindade nålar och lite vanligt skolbläck, eller gjord på fyllan i Danmark eller valfri annan hamnstad i världen. Givetvis finns säkert all anledning att ångra den tatueringen om ägaren går och grämer sig över den. Men tatueringen i fråga är ju sannolikt omöjlig att jämföra med ett arbete utfört av en nutida yrkesman eller -kvinna.

En av frågorna journalisten ställde var huruvida jag som tatuerare tar i akt det faktum att vissa färgpigment är svårare att bleka bort än andra. Mitt svar var givetvis ”nej”. Som jag i det tidigare inlägget om laserborttagning skrivit så är ju en av själva poängerna med tatueringar att de är permanenta, och således något man skaffar under eget ansvar. Dessutom så antyder ju häsnyn till en eventuell framtida borttagning av en tatuering jag utför, att verket mycket väl kan komma att förstöras en dag. Jag lägger mycket tid på planerande inför, och ännu mer i utförandet av, en tatuering. Min kund har i regel väntat länge på sin tid och betalar mig bra för att jag ska göra en vacker och/eller betydelsefull tatuering, och då utgår jag naturligtvis från att verket ska hänga med sin bärare livet ut. Om en spekulerande klient bad mig att undvika vissa färger för att det i framtiden ska vara enkelt att bleka bort tatueringen vid behov, så skulle jag inte vara intresserad av att utföra jobbet i fråga. Laserborttagning är bra för de som begått ett misstag och inte riktigt orkar eller vill stå för det, men inte som ett alternativ till att låta bli att tauera sig från första början.

 

Idag skissade jag upp Tanjas första tatuering. Hon är bokad imorgon och tittade in i eftermiddags för påseende. I väntan på att författa klart ett nära förestående inlägg med mängder av foton från nyliga sessioner så lägger jag upp denna skiss; tyvärr fotat med undermålig kamera då min scanner här hemma inte vill fungera korrekt. Men det är en bild att lätta upp textmassan med i alla fall.

skiss-till-tanja

Att ångra sin tatuering, och definitionen av en tatuering.

Antalet så kallade coverups jag utför ökar stadigt. Det är sällan jag gör ett större motiv, som en hel arm, utan att vara tvungen att i processen täcka över minst en liten tatuering. Ofta finns en hel del gammalt ”skräp” att ta hänsyn till när man jobbar på större projekt, som man efter bästa förmåga måste trolla bort för att uppnå önskat resultat. När människor får upp ögonen för vad som är möjligt att tatuera så faller det sig naturligt att eftersträva allt större verk, och då är helt enkelt de små första tatueringarna i vägen.

Att täcka över gamla tatueringar med nya är en konst i sig som, till skillnad från vad somliga verkar tro, inte enbart går ut på att välja ett tillräckligt stort motiv och utföra det ovanpå den gamla icke önskade tatueringen. Om man ändå väljer denna metod så är man i regel hänvisad till ett stort, svart, plumpformat motiv, som sällan eller aldrig är mycket roligare än originalet. En lyckad övertäckning är istället en kombination av att delvis faktiskt täcka över gamla pigment med nya, samtidigt som man återanvänder valda delar av det gamla för att skapa någonting nytt, allt medan man ser till att bryta upp viktiga linjer och element i det äldre motivet, så att en framtida betraktare omöjligen kan bilda sig en uppfattning av vad som en gång funnits där. Den mänskliga hjärnan vill se mönster och logik. Genom att göra det svårt för den att följa ett motiv från punkt A till B kan man istället tvinga den att se nya mönster, det vill säga det nya motivet, framför det gamla. I denna mening så kan man tala om att det de facto handlar om att ”trolla bort” det gamla, på samma sätt som illusionister arbetar med sina trick. Man lurar betraktaren att se något annat än det som varit där tidigare, vilket alltså delvis uppnås genom att man faktiskt rent tekniskt täcker över vissa pigment med andra.

Vissa uppdrag är svårare än andra. Ibland lyckas en tatuerare med att helt täcka över det gamla. I andra fall är det i princip omöjligt att nå total framgång, i den mening att en insatt kund eller tatuerare kommer förstå att det finns en gammal tatuering under, men samtidigt inte klara av att identifiera och bestämma det ursprungliga verket. I ytterligare andra fall är det helt enkelt en dum idé att ens försöka, om det inte är av yttersta vikt att det gamla tillintetgörs, som när oönskade namn eller symboler står i centrum. I takt med att allt fler tatuerar sig så ökar naturligt nog antalet människor som ångrar sina tatueringar. Denna utvecklin har banat väg för nya tekniker att faktiskt ta bort gamla motiv helt. Framför allt är det en relativt ny teknik med laserbehandling som idag sprids i snabb takt. Det handlar i all enkelhet om en process som måste utföras upprepade gånger, varvid man med laserimpulser successivt tvingar färgpigment ned genom huden och ut i kroppens eget kretslopp, och som därvid förpassas ur kroppen. Jag tänker inte här gå in närmre på tekniska detaljer kring denna typ av behandling, men kan sammanfatta det hela med att det tydligen gör ganska ont, tar lång tid (upprepade behandlingar) och kostar en hel del. Antalet utrustningar som används ökar dock för var dag som går, vilket tvingat ned priserna rejält sedan behandlingsmetoden först introducerades här i Sverige någon gång i mitten av 90-talet (ta denna uppgift med en nypa salt, men jag tror att en laserklinik i Karlstad var generalagent för denna typ av utrustning runt denna tid). Idag är det inte ovanligt att tatuerare själva sitter på ett ”suddgummi”. Utrustningen importeras från Kina och säljs mer eller mindre till vem som helst som kan betala. Själv är jag lite fundersam över de mycket sparsamma instruktioner som tycks följa med lasermaskinerna. Jag hade nog väntat mig åtminstone en kortare utbildning, samt att det krävdes någon form av examination för att få handskas med prylarna, men så vitt jag förstått det så är det idag något av principen ”tuta och kör” som gäller, trots att vi i princip pratar om strålningsljus. I studios används lasern oftast för att bleka ned ett gammalt motiv såpass att det blir enkelt att göra en coverup. Då bryr man sig sällan om att helt ta bort det gamla, utan nöjer sig med att bleka ned tatueringen tills den inte längre utgör ett problem när man ska tatuera något nytt över den. Jag är fortfarande lite skeptisk mot laserutrustning i tatueringslokaler; jag har helt enkelt svårt att skaka av mig tanken på att kunder ska betrakta lasern som ett suddgummi, och ta det som en inteckning för att man helgarderar sig; som om man skulle vara osäker i sin yrkesroll. Nu vet jag att det inte är så maskinerna i fråga används, men det är likväl en känsla jag får, och är rädd att kunder i sin tur ska få.

Det finns en djupare komplikation än den rent fysiska som huden utsätts för i och med laserbehandling och borttagande av tatueringar. Denna går tillbaks till definitionen av en tatuering som en permanent teckning i huden, med betoning på permanent. I många länder där man har lagstiftat kring tatuerande så utgår man från en definition av tatueringar som just något permanent. Idag, med allt mer lättillgänglig laserborttagning (som i framtiden kanske ersätts eller kompletteras med ännu nyare och effektivare metoder) så kan begreppet permanent på allvar diskuteras i samband med tatueringar. I och med det faller också rådande lokala lagstiftningar. För ett tiotal år sedan cirkulerade i bland annat Storbritannien ett erbjudande till tatuerare om att lära sig en ”nytt” sätt att arbeta på, som skulle innebära semipermanenta taturingar för de kunder som önskade tatuera sig men inte ville märka sig permanent. Metoden innebar fortfarande att man applicerade motiven med nålar, men att man använde andra typer av pigment, samt att man arbetade grundare i klientens hudlager. Resultatet påstods bli en tatuering som varade i fyra-fem år innan den försvann helt. Själva konceptet som sådant är i sig självt helt korkat. Vem som helst som tänker ett steg längre än näsan räcker inser ju genast att tatueringen i fråga inte kommer vara fin och vacker i fyra år och 364 dagar, för att sedan som genom ett trollslag försvinna över nästa natt. Motivet skulle snarare i så fall gradvis försvinna allt eftesom tiden gick, med den oundvikliga effekten att man efter bara något år sannolikt skulle tvingas bära ett allt blaskigare och klenare motiv i flera år framöver. Nu var erbjudandet och metoden antagligen bara ett sätt för ett ljushuvud till klappträ att försöka tjäna pengar på att sälja dyra veckoslutskurser, och därmed en bluff, men skulle kunna ställt till rejält med besvär för den hugade spekulant som i slutändan hamnade under nålen hos en semipermanent-tatuerare. Genom att den semipermanenta tatueringen fortfarande skulle appliceras med nålar skulle den utgöra samma kliniska risk som vilken normal vanlig tatuering som helst, med den enkla men betydande skillnaden att det regelverk som satts upp i form av lagar och förordningar (i Stobritannien, inte i Sverige då vi som jag tidigare omskrivit inte har några lagar som specifikt rör vår bransch i Sverige) inte skulle gälla, då dessa genom definitionen av tatueringar formulerats att omfatta permanenta markeringar i huden, och inte semipremanenta. En klients möjligheter att hävda sin rätt vid eventuella komplikationer skulle alltså lätt kunna åsidosatts genom enkel formalia.

På ett mer metafysiskt plan kan man ställa sig frågan vad en framtida enkel metod för borttagning av tatueringar skulle göra för branschen? På ett avgörande sätt är tatueringar skonade från trender, visavi andra moden och fenomen. Tatueringar är permanenta, och har man gjort något dumt bara för att man tyckte det var häftigt, eller för att man inte insåg att man föll för det som råkade vara inne och populärt just för stunden, så får man fint stå sitt kast. Här infinner sig en avgörande skillnad mot till exempel piercingar som ju enkelt kan avlägsnas utan att det lämnar andra märken i din kropp än möjligen ett litet ärr, stort som en prick. Det är därför trenden med navelpiercingar som fanns för ungefär ett decennium ens uppstod, tror jag. Man visste att det går att ta bort den om man ångrar sig, vilket faktiskt gör det möjligt för just piercingar, helt i likhet med andra stil-komponenter som exempelvis kläder, att faktiskt existera i vågor av moden och trender. Tatueringsbranschen har förvisso sina trender när det handlar om motiv och genrer, men genom sin permanenta karaktär så är riskerar tatueringar inte att helt gå ur tiden (för att senare uppstå i en ny trend). När folk idag väl börjat tatuera sig slutar de sällan. Den dag man lika enkelt, eller enklare ändå, kan avlägsna en tatuering, som när man först applicerar den, så är det möjligt för inte bara tatueringsmotiv, utan även tatueringar som övergripande fenomen, att faktiskt gå i trender. Vill man ens vara tatuerare då?

Mer jobb

Efter en kort, intensiv och rolig helg i Köpenhamn har årets sista arbetsvecka börjat. Jag har inte tappat stinget när det gäller skrivna artiklar; har en hel del på lager. Däremot är det lite ont om tid dessa dagar, så jag har fått rationera bort en del skrivande för stunden. I all hast vill jag i alla fall nämna att vi fått en tjusig ny front på vår studio i Gamlestan. I väntan på att allt arbete med denna är helt färdigt ber vi på Buzzstop 28 om ursäkt för den tillfälliga röran i butiken.

Jag presenterar i väntan på lite matnytiga ord ytterligare några tatueringar från mina senaste arbetsdagar.

17december08417december08317december08217december081Idag var Dojz inne och fortsatte sitt projekt ”Den galne vetenskapsmannen”. All linjering och skuggning är nu färdig. Nästa gång blir det således dags att påbörja färgläggningen, som till stor del kommer upptas av hård belysning från den dinglande glödlampan, samt från den reagerande gröngula vätska som ska fylla glasbägaren i nedkanten av motivet.

 

17december08517december086Min kollega Emils lillasyster var idag i studion och realiserade ett par udda tatueringar bakom sina respektive öron. Ni som regelbundet läser min blogg minns kanske förra inläggets örontatuering ”räven”. Det här är definitivt första gången jag gjort tre tatueringar bakom öron inom loppet av en dryg vecka. Om jag kände för det kunde jag göra en riktig ”Miami Ink” och redogöra för bakgrunden till dessa små verk, men jag överlåter istället till er som känner Anna att själv finna ut denna.

 

17december081017december08817december08917december087Jennifer hade laddat länge för att påbörja sin överarm när hon kom till studion förra onsdagen. Vi hade,  tack var en annan kunds avbokning, hela dagen till vårt förfogande och hann därför lägga en hel del arbete bakom oss. Förgrunden ska senare färgläggas. Bland annat ska döskallemaskerna få enkla men effektfulla Kabukisminkningar/markeringar.

 

 

17december081117december081217december081317december0814Igår återsåg jag June, som för ett drygt halvår sedan påbörjade sin andra arm hos mig. Vi fortsatte det Japaninfluerade tema vi påbörjade i och med hennes förra tatuering. Förutom allt arbete med konturbyggnad och skuggning hann vi dessutom börja färglägga delar av trädstammen. De tomma fält som ses på två ställen i motivet är, eller ska bli, två burar med näktergalar. Som den uppmärksamme kan se är det frågan om ett par coverups även den här gången. Förhoppningsvis kommer detta inte gå att se när tatueringen blivit helt klar.

Arbeten senaste tiden

Jag har inte fotat särskilt flitigt de senaste 14 dagarna, men några bilder har jag ändå tagit, framför allt av några små arbeten som jag haft mellan större återkommande projekt. Jag har en del skissande att avsluta ikväll, så det får bli en lite snabb kavalkad av foton och begränsat med text.

08november071Emma kom för en lurig räv bakom örat. I mitt förra inlägg skrev jag om exponerade tatueringar och inbillade svenska lagar kring dessa. Där nämnde jag den här tatueringen i förbifarten.

 

 

 

 

 

08november07208november073Karins arm var aktuell bara för ett par veckor och inlägg sedan, så utan vidare presentation ger jag er den uppföljande sittningen.

 

 

 

 

 

08november07508november07608november07708november07808november079Johannas sjöhäst blev klar för ett par veckor sedan. Hon var inne i studion för att visa upp den utläkta tatueringen, och jag passade då på att också fota ett tidigare arbete från något år eller två tillbaks. Stilen och tekniken, med lite blekare färger och så vidare, är ganska långt från mycket annat jag gör. Resultatet är hur som helst spännande, och det är roligt att ta sig an alla möjliga olika projekt.

 

08november0710Imelda har jag tatuerat några mindre saker på tidigare. Nu är det dock dags för det första större projektet: En sleeve med ett tema kring av den äldre och klassiska skolan. Första sittning koncentrerade vi oss på axeln och överdelen av armen, och en häxa som ska kröna den färdiga tatueringen.

 

 

 

 

08november0711Sist ut bjuder jag på Benjamins andra sittning med Voodotrucker-motivet. Om ni inte redan har köpt biljetter till spelningen i Köpenhamn är det hög tid att slå till nu.