Intervju med Marcus Körling

Marcus Körling, som idag tatuerar under sitt företag Funny Farm Tattoo, har jag varit bekant med många år nu. För att ge intresserade läsare och kunder en inblick i Marcus arbetsliv så presenterar jag här en intervju med honom. För att ta reda på ännu mer om Marcus, eller boka en tid med honom – antingen för när han gästar oss här i Göteborg, eller för när han arbetar på sin ordinarie plats på Magic Man i Skövde – så når ni honom enklast via hans e-post, info@funnyfarmtattoo.se

När jag startade den här intervjun var jag var inte helt säker på var jag första gången träffade Marcus, så jag betsämde mig för att fråga honom själv om han minns hur det var.

Eky: Jag har ju redan förvarnat om första frågan då vi drack öl på Delirium Cafe i samband med invigningen av Buzzstop 28 Lilla Bommen, och jag fick delvis svar redan då. Mitt minne är dock inte så skarpt, och skuggat av några öl, så det är lika bra att ta det från början. Det lite pinsamt, men jag har inte riktigt koll på när vi träffades första gången. Jag vill tro att det var när jag skötte Bics och Tommys studio i Lysekil en sommar för länge sedan, och du kom tillsammans med den idag olyckligt bortgångne Mikael Kihlman – som du arbetade med och var lärling hos ett tag. Du kanske rent av agerade chaufför den dagen? Stämmer det här, eller hade vi setts redan innan dess?

Marcus: Du behöver inte tycka att det är pinsamt min vän, jag tror att det var så med! Jag och Micke hade varit i Uddevalla och härjat har jag för mig, och sen åkte vi till Lysekil för att hälsa på dig!

E: Var det hos Micke du först började tatuera, och hur kom det sig i så fall att du hamnade hos honom? Jag vet att Micke runt millennieskiftet öppnade upp en studio med en Ola som skötte piercingen. Var det i anslutning till Olas mors frisörsalong eller nåt sånt? Var du med från början?

M: Det hela började med att jag skaffade min första tattoo hos Micke och tyckte att ”det där verkar ju va ett ganska så najs jobb, det borde jag syssla med!” Så jag gjorde det enda rätta, hoppade av gymnasiet och började hänga i studion han hade ihop med piercing-Ola, Inte som lärling utan… ja hm festpolare kan man kanske säga. I början var det mest det som var i fokus; pilsner. Så småningom drog Ola igång en egen shop utan att säga till innan så jag och Micke fick börja jaga egen lokal. Det var väl under den perioden jag blev lärling på riktigt. Tror jag blev kvar i tre år eller nåt sånt.

catE: Har du någonsin ångrat att du hoppade av gymnasiet? Så här i efterhand så kan vi ju konstatera att din arbetssituation är minst sagt stabil och att allt föll ut på ett riktigt bra sätt till slut – du har en stabil kundkrets och dina jobb är riktigt bra. Har du, innan du väl började arbeta på riktigt som tatuerare och försörja dig på det, haft dina tvivel om det någonsin skulle bli som du önskade då du hoppade av skolan?

M: Jag har nog egentligen aldrig ångrat att jag hoppade av skolan! Den var inget för mig! Men det är klart att man har tvivlat lite över vad fasen man sysslar med egentligen? De första åren hos Micke var väl inte mina bästa direkt. Fest varje dag var väl kul och så, men kanske inte helt great för hälsa och själ. Men jag ångrar inget, för nu är jag ju där jag är och det är najs!

E: Fick ni någonsin någon förklaring till varför Ola stack och öppnade på egen hand? Sådant har ju i och för sig hänt förr i vår bransch. Sist jag såg Ola sprang jag på honom i Hjo, och det var nog säkert en 6-7 år sedan, minst. Då hade han köpt ettt vandrarhem eller något sådant.

M: Ingen aning alls faktiskt! Han bara bestämde sig för det en vacker dag o sen pratade vi aldrig mer med varandra typ! Det var lurigt det där!

E: Hur var det att lära sig av Micke då? Kändes det som om du blev satt i rätt rikting av honom, eller berodde möjligen din flytt till tattoo-Martin på brister i lärlingsskapet? För det var väl dit du tog vägen sedan? Kanske en något sökt fråga, men jag har en känsla av att det kan ligga något bakom den.

M: I början hade man ju liksom ingen som helst koll på vad som var bra eller dåligt. Att tatuera var ju bara dödshäftigt då. Allt eftersom tiden gick och man började fatta lite mer så insåg jag väl att ”fan här lär jag mig ju inte så mycket”! Tror det var när jag kilade ner till Jocke, som satt hos tattoo-Martin på den tiden, för att få min underarm tatuerad, som jag verkligen började förstå hur lite jag hade lärt mig hos Micke. Jag och jocke kom bra överens och han hade kikat lite på vad jag gjorde. En dag frågade Jocke om jag var intresserad av att byta studio och lära mig av honom istället. Det var en jobbg sitts att hamna i. Jag och Micke hade blivit så nära vänner, men för min egen skull så flyttade jag från hans studio. Sen hörde jag egenligen aldrig av honom igen, tyvärr. Det var väl först här min utveckling började sätta lite fart.

E: Så det var Jocke som ordnade så att du kunde komma och arbeta med honom hos Tattoo-Martin då alltså? Blev Micke sur för att du flyttade? Micke hade ju själv flyttat från sin ”lärare” i Uddevalla – och där kan man ju säga att förhållandet dem emellan blev rejält aggresivt, för att uttrycka sig milt. Jag önskar att sådant beteende inte gick ”i arv”, men jag ser det hela tiden. Folk som blir orättvist behandlade av sina mästare/lärare/chefer, och som sen tar igen det på samma sätt på sina underordnade i framtiden. Om och om igen, generation efter generation. Lite som barnaga, som jag skrev tidigare här i min blogg.

M: Ja det var i första hand Jocke som höll i tyglarna där. Stämmningen mellan mig och Micke blev väl aningen syrlig från hans sida men jag forskade inte så mycket i det utan lät det vara. Jag hade ju inget emot honom. Inte som vän iallafall! knepigt hur det kan bli men det är väl så det alltid har varit och säkert alltid kommer vara! Jag ska inte bli sån iallafall haha!

E: Nä, blir du sådan så kommer jag att varna dig, först en gång med gult kort, och sen blir det rött och utvisning!

M: Haha du det hoppas jag!

E: Vilka mer arbetade hos Martin när du var där?

M: Det var Martin, Jocke, jag och Fredrik Björndahl

E: Fredrik ja. Jag träffade honom för något år sedan eller två, och då hade han lagt ned sitt tatuerande och pysslade med möblesnickeri eller något liknande. Nu har jag däremot hört ett rykte som säger att han har börjat eller ska börja jobba igen. Vet du något om det? Är Martin kvar i Skövde? När jag ändå frågat om de andra kan jag lika gärna fråga om Jocke med. Var har han tagit vägen?

M: Fredde ska tydligen öppna egen studio i hjo pratas det om, men jag är inte så insatt i ämnet. Martin är kvar och har väl två nya snubbar där som jobbar med honom. Jocke driver Temple of Art i falun om jag inte minns fel.

E: Efter ett tag hos Tattoo-Martin hamnade du hos David i Herrljunga. Hur hade du lärt känna honom, och vad fick dig att välja att pendla fram och tillbaks mellan Skövde och Herrljunga varje dag du skulle arbeta? Jag minns att David en gång berättade för mig att det var Martin som hade sporrat honom att börja tatuera. David höll visst på med en del målande innan han började tatuera, bland annat airbrushmålning. Jag kan minnas fel, men jag får kanske anledning att prata med David själv om detta någon gång i framtiden.

levinskalleM: Nu ska vi se om jag kan rota fram detta ur minnet… David och Martin kände varandra lite sedan tidigare så David var inne och hälsade på då och då; han kikade i våra pärmar och snackade lite. Han och jag kom bra överens och så småningom, efter att han tatuerade mina revben, så frågade han om jag ville hänga med honom till Norrköping på mässan där och hjälpa honom lite. Där lärde vi känna varandra bättre. Han snackade om att han var lite less på att sitta själv i studion och frågade rätt ut om jag var intresserad [av att jobba med honom]? Vid det här laget hade Jocke slutat hos Martin och dragit iväg på egna äventyr, och själv kände jag att det var dax att röra lite på mig; jag lade fram mina planer för martin och kilade vidare. Pendlingen var faktiskt inga problem. Jag var lite rädd att kunderna inte skulle orka, men det rullade på bra. Jag trivdes grymt bra med både David och hans studio. Jag har honom att tacka till stor del för att jag kommit dit jag är idag! Fantastiskt duktig snubbe den där!

E: Ja, jag förstår att det måste varit en riktig vitamininjektion i din utveckling att arbeta bredvid David. Han är ju väldigt koncentrerad på det han gör och hängiven sitt arbete, för att uttrycka sig milt. Hur länge var du hos David innan du återvände till Skövde, och hur kom det sig att du flyttade tillbaks?

M: Jag var hos david i ungefär två år men i augusti förra året åkte jag på en släng av diabetes så då kändes det smidigare att lixom jobba i samma stad som jag bodde i. för säkerhets skull!

E: En släng av diabetes ja. Det är ju allvarliga saker. Hur känns det att bli diagnostiserad en kronisk sjukdom så där helt plötsligt? Har det  påverkat ditt sätt att leva och arbeta på något mer sätt, förutom att du då flyttat tillbaks tatuerandet till din hemstad? På vilket sätt är det säkrast och smidigare att vara i sin egen hemstad. Inte säker på att jag hänger med i vad diabetes kan ställa till med?

M: Klart att det var en box i magen att få det beskedet. Att ligga på sjukhus i en vecka utan att känna sig sjuk är ju inte så spännande, men jag accepterade nog fakta ganska tidigt. Far min har ju haft det [diabetes] i 30 år, så jag har ju växt upp med det. Måste säga att det bara har påverkat mig positivt faktiskt. Jag äter rätt o sköter min tillvaro mycket bättre nu än jag har gjort dom senaste åren.

Det var mest i början jag tyckte att det var tryggare att jobba i hemstaden, med nära till både hem, föräldrar och sjukhus om något skumt skulle inträffa! Diabetes kan ju, om man har otur, orsaka komaanfall och annat otäckt!

E: Nu huserar du dig och ditt företag FunnyFarm hos Magic Man. Känns det som att du kommer bli kvar i Skövde ett tag nu, eller kliar det i benen efter att få komma ut och röra dig mer och längre bort?

M: Jag trivs gott här hos Magic Man för tillfället nu när vi har en sprillans ny studio och allt. så jag blir säkert kvar ett tag iallafall! Den som lever får se och jag håller alla dörrar öppna!

E: Spännande. Ja, jag har ju hört en del om nya studion från dig tidigare, och nyss såg jag att du gjort ett inlägg om den på din egen blogg. Lycka till med nya arbetsplatsen! Ber om ursäkt för att jag inte tog mig ned till er invigning. Jag hörde skvaller som sade att det var en mycket trevlig tillställning hur som helst, så jag är säker på att ni gjorde ett gott intryck på era gäster.

Låt oss hoppa tillbaks ett steg. David jobbar ju väldigt mycket (och bra) med klassiska Japanska subjekt, något du också arbetar mycket med. Höll du på lika mycket med dessa motiv innan din tid i Herrljunga, eller färgades och insprerades du mycket av att arbeta i samma studio som David?

jimmyfenixM: Jag var väldigt intresserad av den japanska stilen redan när jag hängde med Jocke för det var ju hans favorit med! Jag såg väl en möjlighet här [hos David] att lära mig ännu mer. Inspirerades otroligt mycket av såväl Davids tecknande som tatuerande, för som jag sa tidigare, han är en fantastiskt duktig snubbe den där! Jag hoppas att jag kanske inspirerade honom också!

E: Det är klart du inspirerat David med. I alla fall jag tror att det är omöjligt att arbeta jämte någon utan att man inspirerar och inspireras åt båda hållen, och det spelar ingen som helst roll hur mycket erfarenhet respektive part har. Det finns alltid något att lära och influeras av hos alla. Den missar det blir snart omsprungen.

Förutom det Japanska, vad gillar du mer för typer av tatueringar, och då menar jag inte növändigtvis att utföra, utan vad uppskattar du att se och inspireras av? Kanske ännu viktigare, vad har du för eventuella andra influenser, som inte stammar ur tatueringsbranschen, om några?

M: Du, jag gillar nog banne mig det mesta, så länge det finns någon form av konstnärlighet i det hela. Jag har på senare tid blivit mer och mer förtjust i färg, inte nödvändigtvis cartoongalna färger men färgtatueringar över lag. Övriga influenser vet jag inte, men konst är alltid intressant – allt från mucha till gammla japanska träsnitt till grafitti och mycket där emellan. Lite allätare sådär… och såklart alla på Buzzstop 28, hehe!

E: Det där sista med Buzzstop 28 tar jag som fjäsk, haha. Tror du som jag att det är skadligt för kreativiteten att stirra sig blind på andra tatuerares jobb, som många tycks göra, istället för att kolla upp andra konstformer och ta lite bredare intryck från sin omvärld? Det är en liten del tatuerare som driver som driver konstformen i helt nya riktningar, medan den kvarlämnade massan tatuerare så långt de kan försöker plagiera, kopiera och efterapa de nya trenderna.

M: Hmm, ja du… jag känner väl lite att det är upp till var och en vad dom vill syssla med, men själv försöker jag ju utvecklas och hitta nya vägar hela tiden. Får panik då och då när jag känner att jag bara står o trampar i samma grop hela tiden. Men jag kan ju bara tala för mig själv så klart.

E: Hur tror du att branschen utvecklas de närmaste åren? Kommer det nya trender efter Oldschool och Japanskt? Finns det någon eller några förändringar som du gärna skulle se i tatueringsvärlden?

marilynmonroeM: Tycker branschen verkar utvecklas åt alla möjliga håll hela tiden och det är ball! Jag är lite rädd att det hela skenar iväg för mycket dock, att mystiken kring yrket försvinner helt och att vilken jeppson som helst kan smälla upp en studio och kalla sig professionell. Läg ner Miami Ink!

E: Slutligen, är det några tatueringar, stilar eller idéer du gärna skulle vilja jobba med när du kommer och besöker oss på Buzzstop 28 så jag kan tipsa våra kunder och mina läsare om dessa? Det kanske är någon som nappar.

M: Gärna japanskt och gärna färg men jag gör gärna realistiska prylar, och tja, sånt jag får lite fria händer på!

E: Jag tackar därmed Marcus och önskar honom all lycka i framtiden.

8 svar på “Intervju med Marcus Körling”

  1. Han har blivit väldigt duktig om jag får säga det själv.
    (Har han alltid varit också men) Jag är dotter till Tattoo-Martin så
    träffade honom ofta när jag bodde hos pappa i samma period
    som Marcus jobbade där! 🙂

  2. hej så jävla kul att se hur mkt du har utveklats sen första gången jag träffade dig.du är helt fantastiskt duktig nu o det värmer att se min vän.lycka till i fortsättningen.kram,martin

  3. Hej!
    Ska flytta till Skövde i övermorgon och hann inte tatuera mig i trakterna hemma i Östhammar här, så letar efter en bra tatuerare i Skövde nu!
    Har hört mycket bra om Tattoo-Martin och skulle vilja kolla upp med tid och pris där, hittar dock inte på något nummer eller hemsida, så jag undrar om någon här skulle kunna ge mig nummret dit, eller webbadressen tack!
    Om inte rent av du TATTO-MARTIN själv kan det, då jag ser ett inlägg med din signatur iaf! 🙂
    MVH Timmy.

  4. Hej igen, då jag inte lyckats hitta någon kontakt info eller fått svar här tänkte jag vända mig mer till dig eky om du läser detta eller Marcus, vet ni något, så skulle jag bli jätteglad! om ni kunde dela med er av det, då jag väntat så länge redan på min tatuering, men lyckas inte få tag på någon tatuerare :/

    Hör av er på ” daWaith@gmail.com ” , glömde skriva e-mailen sist, trodde det skulle synas då jag skrev den ovanför denna ruta i ”E-post”, men men..
    Hoppas på bättre lycka denna gång!

    PS. OM det nu ska vara så sjukt svårt åfa tag på Hans Martinsson, som skall vara han som driver ”Tattoo-Martin” som jag förstått det, har ni något tips på en bra och relativt billig tatuerar runtomkring Skövde trakten ?
    Eller i Göteborg, inte så långt från Skövde så kan tänka mig å åka dit, så ni som är experter, får jag lov att säga faktiskt! 🙂
    Snälla hör av er!

    STORT TACK på förhand!

    Mycket Vänliga Hälsningar Timmy!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *