Tattooexpo GBG, efterbörden

Förra veckan ringde Buddha (det vill säga arrangören av Tattooexpo Malmö/Göteborg/Värmland) mig för att ursäkta det låga besökarantalet på årets upplaga av Göteborgsmässan. Innan vårt samtal hade han ringt alla utställande butiker och piercingstudios, och var alltså således just i tagen att höra av sig till de utställande tatuerare som arbetade på tillställningen. Buddha bekräftade alltså min – och alla andras – misstanke att årets  mässa var något av en flopp om man ser till antalet betalande besökare. Vi hade ett förhållandevis långt samtal om vilka anledningarna till det dåliga resultatet kunde vara och jag vågar säga att vi var överens om att det i första hand, eller åtminstone till övervägande del, berodde på mässans geografiska läge. Ett industriområde i Västra Frölunda känns helt enkelt inte särskilt attraktivt, i alla fall inte för invånare i Göteborg. Det är fler som dragit denna slutsats. Alla jag talat med om saken har konstaterat samma sak.

Givetvis finns även andra anledningar till varför publiken uteblir; också detta talade vi kring. Jag förklarade precis vad jag tycker om tatueringsmässornas nuvarande tillstånd: de har gått i stå. Mässorna är  förlegna och har inget nytt att erbjuda besökarna. Har man sett en mässa har man sett alla. Visst kommer det en del långväga tatuerare till mässorna för att visa upp sina alster och sitt kunnande. Problemet med att förlita sig på denna klena tröst är att tatueringsmässor om sanningen ska fram inte är ett särskilt bra forum för att studie av konst/tatueringar. Idag är internet ett mycket enklare, lugnare, billigare och mer utförligt sätt att studera skickliga  tatuerares verk och karriärer. Visst kan besökare få en chans att samtala med tatuerare vars jobb de aspirerar på att få bära, men i ärlighetens namn så är den stökiga miljön och det faktum att alla tatuerare förväntas sitta och arbeta för att besökare ska ha något att se på väldigt mycket i vägen för konstruktiva samtal och förfrågningar.

Vidare så sammanfattade jag i korthet för Buddha vad jag anser om tävlingar och hur mässorna alldeles för mycket kretsar kring dessa. Jag föreslog en del alternativ som i huvudsak handlar om att vid givna tidpunkter ställa ut utvalda tatuerare och/eller tatueringar, möjligen sorterade efter teman eller stilar. En positiv sak som framkom under samtalet var att även Buddha, efter alla dessa år, kommit till insikt att de ständigt återkommande Fakirföreställningarna är hopplöst pasé och uttjatade.

Avslutningsvis lovade jag att diskutera med mina kollegor vad som kan göras för att styra upp intresset för tatueringsmässor i framtiden, vilket jag också ämnar göra. Jag ska gladeligen ha kontakt med Buddha i framtiden för att dryfta mina tankar och åsikter kring det hela. Kanske kan Buddhas faktiskt uppriktiga ödmjukhet kring ”nederlaget” i slutändan resultera i ett lyft för hans mässor.

Eventuella resultat av diskussioner med kollegor, och mina egna funderingar, ska jag försöka omskriva regelbundet här på bloggen. Jag tar gärna emot eventuella kommentarer och förslag på hur Ni skulle vilja att tatureingsmässorna utvecklas för att upprätthålla eller återvinna Ert intresse av dem. Jag lovar också att vidarebefordra alla eventuella förslag och ideer till Buddha så att han kan ta till sig av dem. Ni är välkomna att kommentera direkt här i bloggen, i anslutning till detta och andra inlägg rörande mässor, eller genom att maila mig på min studioadress som går att hitta på vår hemsida.

Avslutningsvis vill jag lobba för ett par större inlägg jag håller på att förbereda, med foton av såväl avslutade som pågående projekt, som kommer komma upp inom kort. Även en uppdatering av mitt permanenta galleri på hemsidan är på gång. Jag håller som bäst på att försöka få in diverse kunder för en sista fotografering av utläkta tatueringar.

2 svar på “Tattooexpo GBG, efterbörden”

  1. Det stämmer helt och hållet att flera av de svenska mässorna har gått i total stilltje. Det resulterar i som du skriver att de blir uttjatade och tråkiga och man orkar inte gå dit längre.
    De enda som kan tillåta sig att stagnera är Ink Bash som är ett så pass starkt flaggskepp för svensk tatuering att de varken behöver eller kanske till och med inte ska förändras…
    Tycker även att Trollhättan kändes fräsch när den poppade upp. Nu har tyvärr samma mall använts varje år och valet av tatuerare kan diskuteras. Varför fan ska allt skit komma på mässan. Är det itne bättre att hålla en högre kvalitet på line up och slippa de lägst stående amöborna så att de kan utveklas till tatuerare och så småningom med värdighet för sig själva, arrangören och framförallt besökarna jobba på en mässa.

    Underhållningen på dagens tatueringsmässor är som du skriver tragikomiskt. Det måste väl förhelvete finnas något nytt att hitta på. Och om arrangörerna vet om det, borde man då inte agera istället för att bara låte hela kalaset rasera och ge dålig marknadsföring år tattoobranschen som helhet.

    Det mest lysande i dagens tattoosverige tycker jag är tattoobåten som dör upp för ett par år sedan. Jag vill itne kalla det för tattoomässa (även om de på de två båtarna hag varit med på har haft över 60 tatuerare av hyffsad till förvånansvärd intressant klass), det är trotts allt på en finlandsfärja. Det är kalas och festande och när folk har fått sin gaddning är det ofta baren som ligger i fokus (vilket i och för sig gör det lugnt och skönt i mässan och man slipper massa onödigt spring från halvfulla besökare).
    Årets båt var det löjligt hög klass på banden, jag har i alla fall aldrig sett band i storleksordning med Mustasch och Mad Sin på en mässa i Sverige eller norden för den delen.

    Allt är inte lyriskt med båten. JAg hade gärna sett ltie alternativ sysselsättning till baren när man inte blir tatuerad (ok banden och tävlingarna är i och för sig helt ok, men jag vill nog ha något mer, vad vet jag inte det är upp till arrangören). SEdan är hemsida och myspace löjligt dåligt uppdaterade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *