Myspace, facebook of death

Är det bara jag, eller har Myspace i synnerhet, och communities i allmänhet, dödat tatueringshemsidorna. Allt oftare när jag vill kolla upp en tatuerares arbeten och letar efter en hemsida möts jag av ett meddelande som hänvisar mig till en Myspacesida, gärna i väntan på ”den nya hemsidan” som snart ska komma upp. Ibland väntar och väntar jag. Lång tid. Vissa sidor väntar jag fortfarande på. Till synes förgäves. Hemsidorna dyker ju aldrig upp som de utlovas. Jag förstår och har erfarenhet av fenomenet; man vill gärna komma undan utan för höga insatser. Kvarstår gör då i regel två alternativ.

1. Man ber en kompis göra sidan, eller ännu värre, en kompis kompis. Vanligtvis innebär det att ingenting händer, eller så hamnar man i den frustrerande situationen att hemsidan blir klar till mellan 25 och 50% varpå man tvingas vänta på att personen ska få tummen ur. Det är en långsam och trög process; mycket lik att stånga sitt huvud blodigt mot en hård tegelvägg. Oftast är kompisen (´s kompis) en slacker av rang, och förr eller senare slutar man höra något alls från personen. Ingen hemsida blir gjord.

2. Man tänker: hur svårt kan det vara att göra en hemsida? Resultatet av det här tänkandet leder ofelaktigen till att man i brist på tid (för er som inte förstått det redan, så lägger tatuerare ned väldigt mycket mer tid än vad deras kunder någonsin ser för att hålla sina rörelser igång) antingen förr eller senare lägger ned projektet eller hänfaller åt att använda en färdig mall från en sunkig webtjänst som resulterar i ett alster som mest liknar en typisk hundkennelsite från 1998, komplett med osmaklig design och helt hopplöst gränssnitt.

Följden av endera av dessa två nederlag blir att som oftast en Myspacesida. Det gäller många tatuerare, helt i enlighet med den i tidigare inlägg redan omnämnda tatueringsdygden ”efterapning”. Alla andra har ju en Myspacesida, så varför inte en till? Produkten är vanligtvis en lika hemsk upplevelse att besöka som den i exempel 2 ovan. Dessutom måste evetuella besökare själva skapa konton för att ha tillgång till tatuerarens hela bildarkiv.

Jag är inte senilgammal och dammigt eftersatt när det gäller internet, tvärtom. Jag inser givetvis att det finns andra poänger med Myspace och liknande communities – framför allt fungerar de ju utmärkt för nätverkande, även om jag själv anser att det mest är ett ytterst enkelt sätt att på högst opersonliga vis hålla en innehållslös kontakt med så många människor som möjligt man känner, och oändligt många fler man inte känner. Något myspace definitivt inte är, är ett vackert och roligt substitut för en riktig dedikerad hemsida. Dagens tips till alla tatuerare som känner igen sig i den här situationen är att bita i det sura äpplet, söka upp en yrkesman/kvinna och se till att få hemsidan gjord. Hjälp oss alla att slippa Myspace. Själv vill jag slå ett slag för Hombre Productions som dessutom har specialkompetens när det gäller vår bransch. Om någon har andra förslag på seriösa hemsidedesigners/konstruktörer så kan ni gärna kommentera om dessa. Allt för mångfalden på internet.

4 svar på “Myspace, facebook of death”

  1. ”Typisk hundkennelsite från 1998”. Haha, klockren beskrivning av saken. Vill dock påstå att lejonparten av kennel-siter fortfarande ser ut så. Inte sällan är det ju något kennel-troll som går i grön-blå skk-väst även hemma i stugan som får för sig ha talang för det där med hemsidor, och som sedan säljer sina förträffliga tjänster. Det bästa är ju att de får kunder också. Vilka stjärnor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *