Vad hÃ¥ller tatuerarna pÃ¥ med egentligen, eller Laser – en fortsättning

Det var ett tag sedan jag skrev nÃ¥got här i bloggen. Anledningen är helt enkelt att jag saknat uppslag, och i viss mÃ¥n tid. Jag har, som jag tidigare pÃ¥pekat, inte för avsikt att skriva bara för sakens skull, utan endast om jag faktiskt har nÃ¥got att berätta eller rapportera om; nÃ¥got som dessutom potentiellt är av intresse för läsarna, och inte bara navelskÃ¥dande för mig själv. Till helgen vankas det dock mässa här i Göteborg, och jag räknar med att fÃ¥ en del uppslag inför och under denna tillställning, sÃ¥ hÃ¥ll utkik 🙂

Senaste tiden har jag frÃ¥n kunder hört allt fler historier om onödiga och ödesdigra misstag begÃ¥ngna av kollegor i andra studios. Visst har man alltid med jämna mellanrum hört om intatuerade felstavade ord, men i ett par veckor nu har det nästan varit en kund om dagen som velat delge oss sina skräckhistorier. Det värsta är inte heller det faktum att ord stavats fel, utan minst lika illa är hur de drabbade funnit sig behandlade av sina tatuerare dÃ¥ misstagen uppdagats. Flertalet har mötts av en för mig obegriplig oförstÃ¥else, och en inte vidare hjälpsam, eller för den skull Ã¥ngerfull, inställning. Nu pratar jag givetvis om fall där det uppenbart är tatuerarna i frÃ¥ga som begÃ¥tt misstagen genom att inte hÃ¥lla sig till de uppgivna och korrekta stavningarna. I mÃ¥nga fall har utövaren i efterhand erbjudit sig att med diverse gamla ”patentlösningar” avlägsna sina begÃ¥ngna misstag. Dessa metoder är i regel liktydiga med att tatuera sönder den drabbade huden, inte sällan medelst en syra eller annan tveksam substans. Jag har aldrig sett en framgÃ¥ngsrik behandling av detta slag. Oftast finns mycket bläck kvar även efter upprepade behandlingar. Enda skillnaden är dÃ¥ att huden ocksÃ¥ för alltid är kraftigt ärrad. I själva verket handlar det om att tatueraren tillfälligt vill invagga den skärrade kunden i en falsk förhoppning om att misstaget kan korrigeras, för att pÃ¥ sÃ¥ sätt lätta den tryckta stämning som uppstÃ¥r mellan tatuerare och kund som hamnat i denna ställning. Jag kan inte för mitt liv tro att nÃ¥gon tatuerare pÃ¥ allvar menar att de kommer kunna avlägsna ett stavfel pÃ¥ detta sätt. Nej, dessa pseudobehandlingar handlar om att döva sitt eget dÃ¥liga samvete (i den mÃ¥n tatueraren faktiskt har ett samvete) och/eller den drabbade kundens chock.

Flera kunder uppger ocksÃ¥ att de inte fÃ¥tt nÃ¥gra pengar tillbaks trots att felet som begÃ¥tts varit tatuerarens. I vissa fall har kunderna erbjudits en coverup för att dölja misstagen, men endast mot kompletterande betalning. Förvisso har kunden föga möjlighet att juridiskt sett fÃ¥ rätt i en sÃ¥dan situation, dÃ¥ avtalet mellan parterna ingÃ¥tts pÃ¥ egen risk. För egen del sÃ¥ anser jag dock att tatuerare som begÃ¥r oÃ¥terkalleliga misstag borde skämmas sÃ¥ till den grad att han eller hon omedelbart betalar tillbaks debiterad kostnad, och till rimlig nivÃ¥ kompenserar för samma misstag genom att erbjuda sig att övertäcka felet i frÃ¥ga, eller att tatuera nÃ¥got annat som ”plÃ¥ster pÃ¥ sÃ¥ren”. Men jag kan ju bara tala för mig, och hur jag skulle känna i en dylik situation.

Det här handlar alltsÃ¥ inte om gamla skrönor, utan förstahandsupplevelser frÃ¥n nutiden. Jag vill ocksÃ¥ pÃ¥peka att jag ocksÃ¥ omtalar fel som faktiskt begÃ¥tts av tatuerare, dÃ¥ de inte hÃ¥ller sig till den stavning som kunden lämnat in som förlaga. Det är skrämmande mÃ¥nga kunder som själv kommer med felaktiga stavningar och eller grammatiska underligheter – i regel pÃ¥ Engelska eller andra pÃ¥ egen hand inlärda sprÃ¥k. För sÃ¥dana misstag lastar jag inga kollegor, även om jag anser att det man bör göra allt man kan för att själv hjälpa kunden med  korrektheten i en text. Att göra nÃ¥got sÃ¥ enkelt som att googla en text hjälper i regel till för att undvika onödiga misstag. För även om det inte är tatueraren själv som ligger bakom ett stavfel, sÃ¥ är det givetvis roligare för denna att ha 100% nöjda kunder som tycker om sina tatueringar.

Vad som fick mig att skriva det här inlägget var (förutom ovan nämnda skräckhistorier från besökare till studion) ett epostmeddelande från en återförsäljare av laserutrustning. I något som jag utgår från är ett öppet erbjudande till alla yrkesmässiga tatueringsutövare uppmanar leverantören mig att

Upptäck[a] fördelarna med en egen Q-switchad laser på [min] studio:

Blek tatueringar före cover-ups
Avlägsna oönskade tatueringar
Rätta till egna och andras misstag

Där har vi det. Rätta till mina egna misstag? Tatuerarna suddgummi? Själv föredrar jag att undvika misstagen frÃ¥n början. Och om jag, mot allt jag stÃ¥r för, skulle begÃ¥ ett misstag (ingen är perfekt), sÃ¥ vill jag känna att jag Ã¥ngrar det. Innerligt. Det ska inte bara vara att ta fram lasern, eller – gud förbjude – saltsyran.

6 svar på “Vad hÃ¥ller tatuerarna pÃ¥ med egentligen, eller Laser – en fortsättning”

  1. 🙂 tur att jag sÃ¥g att du skissade upp Ã¥tervinningssymboler istället för pÃ¥ toxic waste-symbler pÃ¥ tunnorna första gÃ¥ngen vi skulle köra bakgrund till zombien. Hade kunnat bli jobbigt.

    Skämt Ã¥sido. Jag hade en gÃ¥ng en lÃ¥ng diskussion om hur ordet ”sceptre” stavas. Alternativen var dÃ¥ ”sceptre” och ”scepter”. BÃ¥da är rätt vanliga om man googlar dem. Amerikanen som befann sig i studion sade först BENSÄKERT att det skulle sluta pÃ¥ ”er”. Jag pÃ¥pekade att jag tagit hela meningen ”Sceptre and crown must tumble down” frÃ¥n en CD-booklet där stavningen alltsÃ¥ var ”re”. Han svarade direkt: ”exakt, sÃ¥ ska det vara”. NÃ¥got förvirrande. Som tur var behövde stavningen inte pÃ¥verkas av den efterföljande diskussionen om det ska uttalas ”septre” eller ”skeptre”.

  2. ApropÃ¥ stavningsfel pÃ¥ engelska, jag glömmer nog aldrig en bild jag sÃ¥g publicerad i en svensk tatueringstidning av en text pÃ¥ nÃ¥gons arm. Ordet ”lose” hade stavats ”loose”
    Det där extra ”o” gjorde att texten hade ingen mening längre, även om man visste vad det borde ha stÃ¥tt.
    Det känns som att varken kund eller tatueraren hade nån vidare koll på stavningen. Synd, förstörde egentligen en tatuering bara för att man inte tog sig tid att kolla/läsa en gång till.
    Sedan kan man ifrÃ¥gasätta om tidningen borde publicera felstavningar…men det är ju en annan frÃ¥ga

  3. pengar tillbaka och gratis cover-up är ett hån även det, man bör bli duktigt kompenserad, kan tänka mig att det är lätt att tappa respekten för vad man gör när man gör det hela dagarna men för de flesta spelar det en väldigt stor roll vad man har på kroppen.

    En annan grej som jag tycker verkar vanlig är att när tatueringen är klar så har det lagts till vissa effekter och annat som man inte kommit överens om innan, det är också ett tecken på att man förlorat respekt för det man sysslar med.

  4. ett annat ämne som berör rätt mycket just nu är spelet Madworld till Wii, herrejösses sicket spel, snyggast någonsin!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *