Mer om laser

Förra veckan dök det upp en frilansande GP-Jounalist i studion. Hon ville ställa några snabba frågor angående laserborttagning, vilket var extra passande då jag ju ganska nyligen själv nystat lite i (och funderat kring) ämnet.

Hon hade tidigare varit och intervjuat dels en laserklinik som utför behandlingen i fråga, och dels en man som tydligen ångrat en tatuering i femtio år. Redan efter denna uppgift misstänkte jag att frågorna ur en modern tatuerares synvinkel skulle vara felaktigt ställda. Någon som ångrar en tatuering gjord på femtiotalet har lite, om ens något, gemensamt med en tatueringskund av idag. Jag har inte sett tatueringen i fråga, men utan tvekan vågar jag säga att den antagligen antingen är hemmagjord med några hoplindade nålar och lite vanligt skolbläck, eller gjord på fyllan i Danmark eller valfri annan hamnstad i världen. Givetvis finns säkert all anledning att ångra den tatueringen om ägaren går och grämer sig över den. Men tatueringen i fråga är ju sannolikt omöjlig att jämföra med ett arbete utfört av en nutida yrkesman eller -kvinna.

En av frågorna journalisten ställde var huruvida jag som tatuerare tar i akt det faktum att vissa färgpigment är svårare att bleka bort än andra. Mitt svar var givetvis ”nej”. Som jag i det tidigare inlägget om laserborttagning skrivit så är ju en av själva poängerna med tatueringar att de är permanenta, och således något man skaffar under eget ansvar. Dessutom så antyder ju häsnyn till en eventuell framtida borttagning av en tatuering jag utför, att verket mycket väl kan komma att förstöras en dag. Jag lägger mycket tid på planerande inför, och ännu mer i utförandet av, en tatuering. Min kund har i regel väntat länge på sin tid och betalar mig bra för att jag ska göra en vacker och/eller betydelsefull tatuering, och då utgår jag naturligtvis från att verket ska hänga med sin bärare livet ut. Om en spekulerande klient bad mig att undvika vissa färger för att det i framtiden ska vara enkelt att bleka bort tatueringen vid behov, så skulle jag inte vara intresserad av att utföra jobbet i fråga. Laserborttagning är bra för de som begått ett misstag och inte riktigt orkar eller vill stå för det, men inte som ett alternativ till att låta bli att tauera sig från första början.

 

Idag skissade jag upp Tanjas första tatuering. Hon är bokad imorgon och tittade in i eftermiddags för påseende. I väntan på att författa klart ett nära förestående inlägg med mängder av foton från nyliga sessioner så lägger jag upp denna skiss; tyvärr fotat med undermålig kamera då min scanner här hemma inte vill fungera korrekt. Men det är en bild att lätta upp textmassan med i alla fall.

skiss-till-tanja

3 svar på “Mer om laser”

  1. Vad säger du om Profade som ett alternativ till laserbehandling?

    En viss Dr. Pedro J. Salguero citeras på hemsidan:
    ”Enligt min mening, och med den forskning jag bedrivit i tanken, är Profade en mycket effektiv metod för att eliminera tatueringar, så länge som den används konsekvent och dagligen. ”

    Det känns tryggt med en läkare som bedriver ”forskning i tanken”. 🙂
    Jag antar att du har hört talas om produkten.

  2. Hej Forss!
    Jag har snurrat in på den där sajten någon gång förut och fått mig några goda skratt. jag tror devisen ”om det låter för bra för att vara sant så är det antagligen det” är tillämplig på produkten Profade. Och som du säger, forskning i tanken tar antagligen pris i flummighet. Om någon av mina läsare mot all förmodan har erfarenhet av Profade får ni hemskt gärna kommentera!

  3. Att han även rekommenderar mediciner som ger ”Bättre och mer” sperma (http://se.volume500.com/Doctors.html) bådar endast för kvalitet, plus att ”generalagenten” för profade i Sverige tydligen är ”Inge som driver Amys Barnmöbler” enligt källor, får mig bara att tycka produkten verkar seriösare och seriösare.
    Det känns verkligen lite.. För bra för att vara sant.
    För övrigt börjar jag gärna bedriva forskning i tanken om jag kan få stipendium, för x antal hundralappar om dagen lägger jag några timmar på att fundera lite på vad som helst.
    Men till ämnet i bloggen tycker jag mentaliteten som genomsyrar frågan om du tar hänsyn till hur lätt det är att ta bort bläcket känns som den går lite hand i hand med dagens slit och släng-samhälle, det är inte mycket som är kvar längre än några år innan det är utbytt, förbättrat och bortglömt, att tro detta även ska gå i tatueringar känns lite naivt enligt mig.
    Det kan ju dock bero på att GP är gjord för den breda massan, även dom som inte vet mer än att en tatuering är en ”sånnadäringa bild på krôppa”, vilket ändå borde vara väldigt få med tanke på hur många som tatuerar sig nu för tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *