Fråga nummer 2

Som utlovat följer här fråga nummer 2 från undersökningen jag omskrev igår. Det är alltså en student som ställt frågorna till flera tatuerare som underlag för en uppsats, och jag som skrivit svaren som presenteras här.

Fråga 2:

Är Old School populärt idag? I så fall varför?

Mitt Svar:

Det är det absolut, åtminstone i vissa kretsar. I synnerhet hos en stor del av den skara som anser sig insatta i tatueringsbranschen; yrkesutövare, samlare och fans, som kontinuerligt följer tatuerandet och branschens utveckling. Svaret på frågan ”varför det blivit populärt” beror nog på vem du frågar, och sanningen är nog en kombination av de olika svar man får. En anledning är att det finns en viss tidlöshet i de klassiska motiven. De är del av en tatueringstradition i västvärlden, och är således en del av vår kultur. Som sådant har de en viss dragningskraft. En annan anledning är att ”old schsool” är ett ganska enkelt sätt att komma undan med att vara tatuerare. Förr i tiden (jfr. innebörden av orden i termen ”Old school” som hänvisar till en svunnen tid) så var tatueringar tvugna att vara enkla på grund av tekniska begränsningar och det faktum att många s.k. tatuerare helt enkelt inte visste riktigt vad de höll på med. I dessa svunna tider var heller inte många av de tekniker som idag används av professionella tatuerare kända eller ens utvecklade. En kanske ännu viktigare orsak till dessa enkla motiv förr, är att tatuerarna var tvugna att hinna med otroligt många fler tatueringar/kunder under en dag för att göra sin dagskassa. Det som drev de flesta tatuerare förr var inte ett intresse för konst eller bilder, utan krasst nog pengar. Gärna snabba pengar.
Idag, med det nyväckta och framför allt öppna intresset för tatueringar, så har att tatuerinsyrket blivit en eftertraktad och upphaussad karriär som många sätter efter mer eller mindre helhjärtat. Många av dessa aspirerande tatuerare drivs av det gamla motivet: vaneföreställningen att de ska kunna göra pengar snabbt och enkelt, ofta kombinerat med en önskan att vara just ”Tatuerare”, inte nödvändigtvis att faktiskt kunna tatuera bra. Många föreställer sig att de ska vinna respekt och en form av (andra klassens) kändisskap genom att bli tatuerare, och detta tycks driva dem mer än ett genuint och hängivet intresse för konst i allmänhet och tatueringar i synnerhet. Om man tillåter sig att vara något synisk så kan man säg att Old School-stilen passar dessa ”wannabes” väl, då den i sin enklaste form, enligt mig, ställer lägst krav på tekniskt kompetens och artisteri. Man kommer kort sagt enklast undan som tatuerare med Old School. För en växande och allt trängre marknad och yrkeskår så passar det med andra ord bra att lansera den gamla stilen som det nya modet.
Det här är en sanning med viss modifikation. Rent av så till den grad att den kanske kan anses vara min åsikt tills teorin påståendet faktiskt bevisats av någon 🙂 Det finns givetvis många duktiga tatuerare som tillför mycket artsistiskt och skapande nytänk till Old School-tatuerandet, men dessa utövare tillhör enligt mig undantagen inom stilen. Tatueringsranschen har alltid lidit av kopierande. Förr kalkerade man andras motiv regelbundet för att det var det absolut enklaste sättet att tjäna pengar i yrket, och det enda många kände till – de kunde helt enkelt inte teckna. Det var så den homogena genren Old Schools motivvärld etablerades. Idag är det inte bara i redan omnämnda genre som kopierande och plagierande utförs reglebundet. Även bland tatuerare som söker sig till andra stilar kopieras det friskt. Min åsikt är att det är få tatuerare som genuint försöker förnya tatuerandet och sig själva. De flesta försöker i sin bildvärld och i sin yrkesroll efterapa sina föregångare. Tyvärr. Felet är inte helt tatuerarnas, utan till lika stor del fan/kundbasens efterfrågningar. Merparten kunder hänvisar till andra tatueringar när de ska beskriva sina önskade motiv. Kopierande är, oturligt nog, en djupt intergrerad del av tatuerandet. Häri ligger, enligt mig, ett av branschens huvudsakliga problem när den försöker hävda sin rätt som ”Konst” framför den skattetekniska termen ”Övriga Tjänster”.

Ett svar på “Fråga nummer 2”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *