Tatueringar och lagar

Förra veckan tatuerade jag en kunds fingrar. Idag tatuerade jag en tjej vid namn Emma bakom örat. Jag har inte kameran med mig hem, så ni får vänta lite på att se en bild av den lilla räv jag gjorde på henne, men nu är det inte för att presentera arbetet i fråga som jag skriver detta inlägg. I all enkelhet vill jag bara en gång för alla konstatera för de som eventuellt levde i tron att det finns regler mot att att tatuera folk på huvudet, i ansiktet, på händer, fötter eller för den skull någon annan plats på kroppen, att det inte finns några lagar överhuvud taget som specifikt rör tatueringar i Sverige. Det finns förhållningssätt och regler kring exempelvis lokaler för hygienbehandlingar (dit tatueringsbehandling hör), som tillhandahålls och upprätthålls av socialstyrelsen, samt lokalt av den kommun man är verksam i. Dessa rör dock allmän hygien, och alltså inte specifika frågor som vad och var man får tatuera. Vidare finns givetvis lagar och bestämmelser som rör näringsverksamhet och som reglerar hur ens företags ska/bör drivas och ens ekonomi bokföras. Vidare skulle man kunna tänka sig att den så kallade uniformslagen, samt vissa lagar, såsom den om ”hets mot folkgrupp” skulle kunna appliceras på vissa typer av tänkbara motiv, men mig veterligen har detta aldrig skett.

Min poäng: När ni hör någon tala om att det är olagligt att tatuera sig på händer, fingrar, fötter etc. så kan ni utan problem påpeka att hon eller han pratar ur nattmössan. Att folk fortfarande tror att det är olagligt beror till stor del på att den före detta organisationen SPT hade interna regler som förbjöd dess medlemmar att tatuera här omskrivna kroppsdelar. Dessa regler, precis som organisationens övriga föreställningar om saker, ting och tillstånd i branschen, projicerades med full kraft, och påstådd allmängiltighet, genom annonsering och ”upplysningskampanjer”, vilket alltså satt sina tydliga spår bland våra svenska tatueringsmyter. Motivet till detta förbud var helt enkelt att tatueringar sedan länge av allmänheten ansetts vara ett tecken på alienering och subversivitet. Man ville undvika att folk satte krokben för sig själva, exempelvis när de skulle ge sig ut i arbetslivet och söka jobb. Lyckligtvis ändras tiderna, och idag är det allt mer sällan folk på allvar upprörs av att deras medmänniksor låter sig tatueras. Däremot finns fortfarande i vissa kretsar ett stigmata befäst med framför allt tydligt exponerade tatueringar, som de på händer och fingrar. Sådana tatueringar stänger fortfarande effektivt möjligheterna att arbeta med vissa arbeten inom expmpelvis tjänstesektorn.

Huruvida det är lämpligt att tatuera exponerade kroppsdelar kan debatteras, och det gör jag gärna om någon är intresserad. Själv bedömmer jag varje förfrågan om sådana tatueringar individuellt. Efter en analys av klienten, dennes livssituation och det önskade motivet gör jag en avvägning efter vilken jag beslutar huruvida jag vill åta mig arbetet eller ej. Jag har inga fasta principer som stoppar mig från att tatuera vissa kroppsdelar utan jag förlitar mig på mitt omdöme i varje given situation. Jag tycker absolut inte att en lag bör reglera var människor väljer att tatuera sig utan anser att detta kan regleras fullt och väl av landets yrkesutövare och deras omdömme. Något jag, och många med mig, däremot skulle välkomna med öppna armar är en lagstadgad åldersgräns. Man bör inte bli tatuerad om man inte själv är myndig. Anledningen är enkel. När man faktikst uppnåt en ålder av 18 år eller mer är man själv till fullo ansvarig för sina handlingar: Om man då ångrar sig är det varken ens föräldrar eller tatuerare utan endast en själv som man kan skylla på. Ingen annan har tagit beslutet att låta tatuerare X utföra tatuering Y på dig.

Som en avslutande parentes kan jag upplysa om att vårt grannland Danmark sedan 1966 haft en lag som förbjuder medborgare att tatuera någon på fingrar, hals och i ansikte, även om jag betvivlar att det är en lag som upprätthålls särskilt väl av lagförande institutioner. Därtill har danskarna – i likhet med många andra länder, inte minst inom Eu – en fullt fungerande ålderslagstiftning som efterlevs. Det är hög tid att beslutsfattare i Sverige för upp denna fråga på sin agenda igen (den har varit uppe förr – mer om det i ett senare inlägg), om inte annat för att hjälpa oss seriösa yrkesutövare slippa att om och om igen motivera varför vi inte vill tatuera någons omyndiga barn.

8 svar på “Tatueringar och lagar”

  1. Tjena Eky!! Jag ar en ny lasare av din blogg (2:a dagen idag). grattis foresten for en bra skriven bloog. men det var inte darfor jag gick in for att skriva po din blogg.

    det du skriver om att man inte borde ha en lag for att tatuera folk po hander, nacke, ansikte och fotter holler jag med om, men att saga att SPT ar till storsta del skyldiga till denna skrona (om att det skulle finnas en lag) ar jag lite skeptisk emot. Dom har ju satt upp mallar for hur en profisionell studio ska fungera, ( mer eller mindre) och att det finns folk som tatuerar personer po dessa stallen (utom fotterna, vilket jag tycket ar helt okay oavsett vad) utan som helst nogra tatueringar alls.

    nu sager du i din artikel att du ”Själv bedömmer jag varje förfrågan om sådana tatueringar individuellt. Efter en analys av klienten, dennes livssituation och det önskade motivet gör jag en avvägning efter vilken jag beslutar huruvida jag vill åta mig arbetet eller ej” vilket for mej sager att du rent hypotetiskt skulle kunna tatuera en person po hand, nacke eller ansikte aven om dom inte har en anda tatuering po kroppen. vilket enligt ”min asikt” ar helt fel. Om du nu ska folja vora ” ocidentala forfader”, dom som oppnade vagen for dig och mig som nar du tatuerare. deras ”regler” va att hand tatueringen va det sista du gjorde for att stanga ”en Body suit”, det var en liten ritualisk grejj over det hela!! och jag som tatuerare, tycker att vora forfaders syn po konsten ( nu menar jag dom som du verkligen kan kalla tatuerare inte nogra ”wannabees”) och sjalva ritualen med att gora en taturing ar en sak som vi borde hedra!! hals och ansikte bor oxo tillhora. Alder ar om du tanker efter en valdigt obefinntlig sak, som 18 aring kan du vara otroligt vuxen till dina sinnen, men aven som 30 aring so kan du vara otroligt barnslig och kanske inte ”vuxit fardigt” for att kunna bestamma om du ska gora den dar nack tatueringen eller inte. tyvar so kan ju inte regeringen go in o kolla varje person om dom ar kompetabla eller ej, so darfor har vi satt 18 ars alders grans po det mesta!! bara for att starta diskussionen..=)

    ha en trevlig helg
    El sueco

  2. Hej El Sueco. Nu har du öppnat ett gammalt inlägg; det tycker jag om. Det är väldigt roligt att det hela tiden kommer nya läsare med färska kommentarer, som gör bloggens äldre material aktuellt på nytt.
    Jo, jag är fullt medveten om att det är en gammal tradition att händer och andra exponerade hudytor hör till det sista man tatuerar på sin kropp. Fast med den utgångspunkten så är i princip alla jag känner som har tatueringar på dessa ställen ute och cyklar, inklusive alla tatuerare. Det är till och med så att jag är att tycker att många unga (läs: oerfarna) tatuerare väldigt tidigt tatuerar händer, hals och huvud – och absolut inte för att alla andra ytor redan är utnyttjade – utan för att på något sätt verka mer pålitliga som tatuerare i sina klienters ögon. Som för att kompensera för det faktum att de inte har tatuerat så länge, och därför inte har samma rutin och erfarenhet som sina i yrket äldre kollegor; ett relativt enkelt sätt att tillskansa sig oförtjänt förtroende. Själv får jag höra att jag har få tatueringar för att vara tatuerare, för att mina båda armar inte är helt täckta, utan består av två ganska gamla och hyfsat glesa (om än inte direkt små) motiv. Detta tills jag visar att en stor del av min resterande överkropp är täckt, med avsikt att fortsätta fylla ytor, som inte syns till vardags, inom en snar framtid. I omvänd ordning finns det många tatuerare som har mycket synliga tatueringar, men flera oavslutade projekt på resten av kroppen, som aldrig blivit färdiga. Dels för att de ju ändå inte syns, men främst eftersom det gör så mycket ondare än de relativt skonsamma ytor som täcker armarna (deras egna ord).
    Men för att återgå till den ursprungliga frågan: Visst ser en gammal tradition ut som du beskriver den. För mig är dock tradition endast en liten del av en specifik kulturyttring. Andra delar är till exempel utveckling och framsteg. Om vi endast skulle se till traditioner i våra kulturer så skulle vår tillvaro se oerhört förutsägbar och trist ut enligt mig. Nu anser jag inte att ”framsteg över tradition” bör vara ett mål i sig själv. Däremot så tycker jag att tatueringskonsten idag tagit sig så långt fram i teknik, motiv och utförande – från de ”förfäder” du omskriver – att också andra delar av tatueringskulturen som helhet bör ta vissa kliv framåt för att hålla jämn takt. Vissa gamla maxim bör helt enkelt omvärderas och ifrågasättas, inte i ett respektlös sätt att förkasta våra föregångare, utan som en naturlig process i ett kulturellt fenomen som ständigt (eller i alla fall förhoppningsvis) rör sig framåt. Att jag sedan nämner SPT specifikt är för att det är min erfarenhet att många kunder lever i tron att detta är lagar som gäller, för att de en gång missletts att tro det genom att ta del av nämnda (numera nedlagda) förenings regler och ”propaganda”.
    Med det sagt så kan jag tillägga att hos mig har en i övrigt otatuerad klient definitivt svårare att få igenom en önskan om att få sina händer tatuerade, än en som redan har stora ytor täckta. Däremot så tänker jag som tatuerare att fortsätta praktisera min rätt att avväga varje unik förfrågan utifrån de specifika omständigheter som omgärdar respektive tatueringsprojekt.
    Angående ditt påpekade om mognadsgraden hos en 18-åring kontra en 30-åring kan jag inte annat än hålla med dig. Så här på rak arm minns jag inte om jag omskrivit detta i min blogg någonstans, men det är hur som helst en åsikt jag stått för länge. Av den anledningen så är personlig mognad och självinsikt också en integrerad del av min helehetsbedömning när en klient ombeder mig att överväga ett (exponerat) jobb.
    Tack för din kommentar, och för de uppmuntrande orden! Ha en trevlig helg själv.

  3. tjena killen!!!

    Hur va helgen (forra??) och denna helg?? nogot roligt po g???

    Ja visst so ska ju du som tatuerare sjalvklart fo ta din ratt att tatuera vem du vill och vart du vill. men som du sa so dom flesta nya (oerfarna) tatuerare vill kanske inte bara kompensera men aven se ”Cooola” ut. och monga av dom nya ”tatuerarna” som finns dar ute har sakert inte ens gott som larling, utan bara kopt ett kitt och kor po. tyvar so finns det inte so monga som gor efter dom!!

    Och man ser en jakla massa skit som blir gjort!! jag tycker att monga tatuerare har kommit bort ifron den spirituella delen som tatuering faktiskt har att gora med. och respekten inom vorat yrke bland varandra ar ju oxo lojligt log. visst vorat yrke har utvecklats frammot vilket ar mycket bra, men aven valdigt doligt po vissa satt. nu ar informationen so oppen for alla som kanner att dom vill bli en tatuerare att dom koper forsta basta kit och kor igong. for i tiden so var det inte latt att fo in en fot i tattoo varlden vilket gjorde att det var betydligt mindre tatuerare, visst so va kanske den basta kvaliteten inte lika hog som nu, men nog sjutton so ar den samsta kvaliteten mycket samre och mer synlig nu… men men tillbaka med synliga tattoos….for mig so om det skulle komma in en person med knappt nogra gaddningar och vilja gora hander eller nacke do skulle jag neka dom (po ett fint satt soklart)…nu menar jag vanliga kunder och inte profissionella tatuerare…(for dom inom vorat yrke vet ju vad dom holler po med..monga av dom ialla fall)…jag tycker att det ar battre att ha en regel for alla kunder, do det finns mycket avundsjuka i sverige!!! men men hoppas att helgen e bra for dig,
    Peace and TATTOO

    cheers

  4. hehe…jag blev ett litet fel dar skulle sto mycet avundsjuka i varlden. inte bara i sverige som vi har det.

    Ha det bra

  5. Hej!
    Tack för ett mycket bra och upplysande inlägg. Jag och min sambo hade en diskussion angående tatueringar på händer, hals och ansikte härom dagen. Han påstår, precis som du skrev, att det är förbjudet att tatuera händer, ansikte och hals. Jag hävdade motsatsen och förklarade att jag aldrig någonsin har hört talas om en lag som förbjuder tatueringar på ovanstående ställen. Men nu kan jag ju hänvisa honom till den här sidan ^^

    Anledningen till att vår diskussion kom upp var för att jag sa till honom att jag tänkte göra en tatuering på ena sidan av mitt huvud (jag har undercut). På tisdag blir det av och jag kommer att lägga ut bilder på min blogg.

    Ha en bra dag 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *