Första tatueringssessionen i Ateljén och Projektet

Den som vill förstÃ¥ vad jag skriver om här nedan – och inte redan hört talats om projektet i frÃ¥ga – kan med fördel ta del av en lÃ¥ng artikel jag publicerade i ett inlägg här pÃ¥ bloggen i vÃ¥ras. Jag hÃ¥ller som bäst pÃ¥ att redigera inläggets artikel till en permanent sida här pÃ¥ bloggen, där även de utlovade framtida relaterade artiklarna kommer samlas. Jag kommer vidare att försöka hinna dokumentera projektets framskridande här pÃ¥ bloggen. Däremot kommer jag inte publicera nÃ¥got sakligt innehÃ¥ll, sÃ¥som foton, skisser etc. Istället kommer jag fokusera pÃ¥ processen och de tankar som väcks i och med detta nya arbetssätt. Jag vill gärna redogöra för de möjligheter som uppstÃ¥r, och beskriva den process som jag själv inte är helt säker pÃ¥ var den kommer att ta mig och mina dukar. Bloggen är för mig perfekt som medium för detta. Jag funderar även pÃ¥ andra sätt att dokumentera projektet. Fotografi? Film? Jag vet inte hur man bäst dokumenterar det hela. Om nÃ¥gon där ute har en idé för hur det skulle kunna gÃ¥ till, sÃ¥ lyssnar jag gärna.

Igår satt jag för första gången med en av mina dukar och arbetade i den nya ateljén. Jag håller som bäst på att engagera ytterligare ett par personer som dukar, för att kunna hålla takten till ungefär en session per vecka. Så här direkt efter den praktiska starten på projketet har jag omdedelbart fått blodad tand. Runt fem verk är i planeringsstadiet eller längre gångna. Det är i runda slängar det antal tatueringar jag kommer försöka hålla igång samtidig, tills dess att alla tatueirngar är klara. I alla fall som det ser ut just nu. För att kunna spenderade den erforderliga tiden i mitt projekt (utan att behöva lägga till ytterligare en tatueringsdag i veckan) kommer jag framöver att gå ned en arbetsdag i studion. Som det ser ut nu så betyder det att jag på onsdagar inte kommer arbeta med kunder i studion. Det är däremot inte så att jag nödvändigtvis kommer arbeta just onsdagar i ateljén. Tvärt om så handlar en stor del av projektet ju just om att jag ska kunna arbeta på min villkor och lite som jag vill, och då passar det inte mig att viga det en särskild dag och tid i veckan. Jag kommer oundvikligen att begränsas av den kompromissvilja till, och de faktiska möjligheter mina dukar har, att närvara. Bortsett från detta så kan alltså mitt arbete med dessa verk ske såväl nattetid som dag- eller kvällstid, vilken dag i veckan som helst. Hur långa eller korta sessioner som helst. Det beror helt på vad jag och min duk kommer överens om.

Att arbeta enligt projektets riktlinjer, utan det ansvar och de förväntningar jag har pÃ¥ mig till vardags i studion, var en ganska annorlunda upplevelse. Det är nästan sÃ¥ att jag fÃ¥r bita mig i tungan och pÃ¥minna mig om att jag inte behöver förankra mina ideer om arbetet med den jag utför det pÃ¥. Efter nästan 14 Ã¥r med samma arbetsmodell, där varje moment kan ifrÃ¥gasättas och kommenteras av kunden i frÃ¥ga, sÃ¥ är det svÃ¥rt att direkt vänja sig vid den relativa friheten. Men, när jag väl kom in i det, vilket skedde snabbt, sÃ¥ upptäckte jag genast hur mycket mer effektiv jag kunde vara när jag bara kunde ”bränna pÃ¥”, om  uttrycket tillÃ¥ts. Dessutom avlägsnade sig tämligen omgÃ¥ende den lilla uns av tvivel jag hade pÃ¥ att det skulle kännas ok att arbeta enligt mina tankar och de riktlinjer jag dragit upp. Det här hoppas jag är framtidens tatuerande, där verket i sig, artistens avsikt och mediet som sÃ¥dant stÃ¥r i centrum. Inte tjänsten som utförs, eller en kunds uttryckta önskemÃ¥l. En annan sak som jag omedelbart kände, var att jag faktiskt helt slutade tänka pÃ¥ tid. Tid inom sessionen som sÃ¥dan, men jag kände framför allt även hur jag pÃ¥ inget sätt övervägde hur lÃ¥ng tid det totala verket kommer behöva för att bli klart. Jag kan inte annat än härleda detta till det faktum att inga pengar är inblandade i skapandet, och i synnerhet hur inga pengar kommer erläggas i förhÃ¥llande till insatt arbetstid. Om det tar 40 timmar eller 400 timmar är egalt. SÃ¥ när som pÃ¥ att duken i frÃ¥ga givetvis fÃ¥r betala med sin tid och sina endorfiner, nÃ¥got som hur som helst pÃ¥verkar mig mycket mindre än pengafrÃ¥gan.

 

2 svar på “Första tatueringssessionen i Ateljén och Projektet”

  1. Du har inte funderat på att dokumentera projektet genom en bok? Den skulle ju sannerligen sticka ut bland alla andra tatueringsböcker som koncentrerar sig runt varför personer har valt sina motiv. Du har ju en hel del att tillföra tatueringskulturen, speciellt som den ser ut idag.

  2. jag har följt din blogg ända sedan starten och kan inte sluta imponeras av både dina verk och hur du ser på ditt arbete. jag har funderat i samma banor själv, men då bara i rollen som duk.
    det är riktigt spännande att få följa med och läsa om dina tankar om och kring ditt nya projekt.
    jag tycker att mattias idé om att dokumentera projektet som en bok låter som en bra idé. eller varför inte filma det mesta. i vilket fall så ska det bli riktigt kul att se vad det blir av allting.
    håll höjd!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *