Tatueringsmässa i Umeå

Jag sprang på en bekant på gatan häromkvällen Han berättade för mig att han skulle åka med några lokala tatuerare till en mässa i Umeå. Jag har ju tidigare raljerat kring tävlingar, och även givit små pikar här och var om hur jag tycker tillståndet för mässor är; i all enkelhet att det känns som de gått något i stå. Nu är jag givetvis inte avogt inställd till mässor i princip. Det ligger massor av jobb bakom en mässa, och för det har jag stor respekt. Jag vill därför önska arrangörerna i Umeå lycka till med sin nya entrepenad! Mässan är för övrig väl representerade från GBG: American Art/Inkslinger Tattoo, Bring it on Tattoo, No Fear Tattoo och den stundande studion Pushing the Pins som slår upp portarna på en avstickare till Berzeliigatan nu i oktober så vitt jag förstått. Där kommer bl.a. Tony, tidigare på Black Scar i Borås, att arbeta. En synnerligen trevlig kollega. Glöm inte att besöka honom någon dag framöver.

Nå, om jag nu har sådana starka åsikter om mässornas problem så kanske jag borde ha några lösningar att presentera. Det har jag inte per se. Det kan jag knappast då jag inte har någon som helst erfarenhet som promotor. Jag har däremot en del tankar kring hur en alternativ mässa kan se ut. Det största problemet med nya idéer är antagligen den svåra balansgången mellan att tillgodose publikens behov och förväntningar å ena sidan, och att skapa något nytt och intressant å andra sidan. ”Laga inte det som inte är trasigt” helt enkelt. Om någon arrangerar en mässa som går runt och genererar vinst så förstår jag självklart att denne inte är helt pigg på att ändra sina koncept och därmed riskera framgången, bara för att skapa något spännade och nytänkande. Min första tanke är att man skulle slopa alla tävlingar. Redan här ser jag hur en arrangör börjar kallsvettas vid blotta tanken på att hoppa över dessa inslag; publiken kanske sviker? Jag vet inte om den gör det. Det är inte helt omöjligt då mässorna fram tills idag, och antagligen för en lång tid framöver, helt baserats på och kretsat kring tävlingarna. Mässornas scheman är idag i princip en förteckning över klockslag och de tävlingar som äger rum på dessa. Det kan även vara så att tatuerare skulle rata en mässa där de inte har chans att mäta sig på ett (fiktivt) kvantitativt sätt, ett tragiskt men inte ett helt omöjligt scenario. Jag har krasst sett utrönt två typer av mässbesökare. Först har vi de insatta och pålästa som läser tidningar, följer tatuerares utveckling och åker på så många mässor de kan. Den andra typen av besökare är den ”lokale” eller ”tillfällige”. Hon eller han ser mässan som en rolig dagsutflykt och hoppas få se något intressant eller roligt. Jag vet inte hur fördelningen mellan de båda besökartyperna ser ut, men min gissning är att den större delen av dörrintäkterna kommer från den senare, ”casualgruppen”. Jag kan givetvis ha fel. De som tävlat tillhör inte sällan den första gruppen, medan de senare utgör en stor del av den publik som påser spektaklen. Jag vet inte hur ett uteslutande av tävlingarna skulle påverka de olika gruppernas besöksfrekvens. Vem är mest angelägen om att folk fortsätter tävla? Tatuerarna, Fansen eller den tillfällige besökaren?

Givetvis skulle något behöva ersätta tävlingarna. Man måste ju fylla schemat, programbladet och mässan med givande innehåll. Varför inte fokusera på de utställande tatuerarna vid givna tillfällen? En eller några tatuerare vars stil och teknik kompletterar varandra. Eller juxtaposera två helt olika tatuerare. Låta tatueraren visa upp några väl valda avslutade och utläkta jobb live, på ett sådant sätt att besökare faktiskt har möjlighet att se arbetet på nära håll. I de stressiga tävlingarna har besökare inte en ärlig chans att studera deltagarnas tatueringar. Istället får man vänta på att någon av tatueringstidningarna skriver en artikel om tillställningen och där försöka skärskåda ”små små” foton på stora jobb. Skisser skulle kunna visas upp och intresserade och aspirerande klienter skulle ha möjlighet att diskutera ingående med sina tilltänkta tatuerare. Schemat kan rotera så att alla utställare som vill får en chans att visa upp sig på detta sätt. Samtidigt skulle arrangörerna kunna anlita en fotograf som tar bra, tydliga och vackra foton på de exponerade verken, som man sen kan låta rulla på en eller flera stora skärmar för beskådande av de som inte hinner eller har möjlighet att besöka den specifika tatueraren just när fokus är på dem.

Det här är bara en enkel idé. Jag ska försöka spåna vidare på konkreta förslag och skriva om dem då och då. Jag förväntar mig inte på något sätt att mässorna någonsin kommer ändras märkvärt, det är en konservativ bransch, på gott och ont, men jag kan ju alltid fundera kring ämnet och hoppas att någon annan tänker liknande tankar, någon som har inflytande på dagens och morgondagens mässor.

4 svar på “Tatueringsmässa i Umeå”

  1. Jag håller helt och hållet med dig. Jag vill inte heller nedvärdera någons arbete med att göra en mässa, jag vet att hade jag gjort en mässa hade den varit mycket sämre än de mässor jag varit på idag. Jag vill ändå lämna lite kreativ kritik som jag tror skulle få mässorna att bli roligare.
    Mässorna är i nuläget för lika varandra och de nöjen som de bjuder på vilket i 90% av fallen verkar vara en en fakir blir bara tråkiga i längden. Jag gillar din idé om att fokusera på en tatuerare och dennes jobb.
    Ska tävlingar finnas kan de vara en kanske två tävlingar per dag som är mer djuplodande. Mer bilder, längre tid att betrakta tatueringen och mer motivering både från domare och tävlande. Kanske en del skulle kunna vara folkets röst. Jag tänker mig något som idol (ett program som jag hatar men som pöbeln verkar gilla) där domarna gärna får vara ganska hårda och sarkastiska.
    Något annat roligt vore en tatuerings auktion, där en tatuerare får presentera en tatuering och publiken får bjuda hur mycket de är villiga att betala för den. Inte får att folk ska få tatuera sig billigt, slutpriset på tatueringen ska självklart ligga inom normalintervallet. Utan för att alla ska få en chans att tatuera sig ganska spontant.
    Som det ser ut nu förstår jag inte varför någon skulle vilja betala för att gå på en mässa mer än en gång.

  2. Tack för dina åsikter och idéer Pär. Bra och skoj tankar. Om det finns fler läsare som har konstruktiva förslag på hur tatueringsmässorna skulle kunna utvecklas för att bli mer intressanta är ni mer än välkoman att lämna era kommentarer här.

  3. jaaa,,,nu har jag ju aldrig varit på en sådan mässa för att jag fått för mig att det är klubben för inbördes beundran och att det springer omkring massa små ”barn” och försöker se hårda ut ..ingen har sagt att det är så och har som sagt aldrig sett det så det kanske inte är på det viset …men så är det säkert och det får dom sluta med 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *