Fredrik och Felix

Idag hade jag en gammal kompis från Karlstad i stolen. Fredrik arbetade från och till bakom kassan på Skin Deep i Karlstad då jag arbetade där. Motivet för dagen var ett porträtt av hans nio månader gamla son. Jag är i allmänhet restriktiv med antalet porträtt jag utför, och jag visar sparsamt upp dem på hemsidan och i portföljen på studion av den enkla anledningen att ju mer man visar upp utförda porträtt, desto fler efterfrågningar får man. I ärlighetens namn så har porträtt aldrig intresserat mig särskilt mycket. Som en utmaning då och då, och för att hålla kunskapen igång, bokar jag med någorlunda jämna intervall in dessa jobb. Missförstå mig inte. Jag är lika engagerad i dessa uppdrag som alla andra jag väljer att utföra, men jag skulle lätt tröttna om jag tvingades sitta och göra porträtt varje vecka, för om man ska vara krass så är det inte samma skapande bakom pliktskyldigt återgivna foton som bakom en helt egen design. I alla fallJohnny Bodhe - Skandalernas maninte för mig. Givetvis kan man tolka om porträtt, öka kontraster, lägga på ”färgfilter” och laborera med motivet; här har jag fortfarande en del utmaningar att tag i. Kolla till exempel in Nikko Hurtado för en del intressanta porträtt (Googla gärna mer på hans namn, då jag såg att galleriet på nya sidan inte var jättestort). Någon gång framöver ska jag och en annan Fredrik ta oss an ett porträtt av Skandalernas Man: Johnny Bodhe. Då får jag anledning att exprimentera lite med formen. Det kommer nog bli ett intressant projekt.

De flesta kunder föredrar dock en realistiskt återgiven tatuering, något som nära efterliknar orginalet och utförs i en beständig och pålitlig gråskala. Jag önskar att folk överlag slutade häpna över tatueringsporträtt av detta slag. För 20 år sedan var tatueringstekniken att efterlikna foton häpnadsväckande. Idag kan många tatuerare konsten att tatuera porträtt. När du väl gjort några stycken och lärt dig formulan och metoden så är det en baggis för en alert tatuerare att spotta ur sig porträtt efter porträtt. Här någonstans borde tekniken också ha förlorat sin oerhört framlyfta status. Det är imponerande rent tekniskt, men i meningen skapande konst så måste jag säga att det finns betydligt intressantare stilar.

Felix förlagaFelixFör en stolt far är det sen givetvis fantastiskt roligt att bära ett foto av sitt barn på axeln. Fotot från idag är däremot inget vidare då systemkamerans batteri var urladdat. Tatueringen är dessutom helt nygjord, med resultatet att kontrasterna för tillfället är lite höga. När tatueringen läkt ut kommer nya foton att tas och hamna i galleriet på hemsidan. Tack Fredrik för förtroendet. Ännu en gång! 

Ernst, klar och utläktErnst nygjord, ej klarNi kan redan nu se skillnaderna i ett nygjort och ett utläkt porträtt här bredvid, i form av Ernst Kirchsteiger på min kund Bennys mage. Benny har även ett porträtt av Martin Timell på andra sidan magen. Fler foton av Bennys tatueringar kan ni hitta i mitt galleri på hemsidan. En rolig detalj rörande just den här tatueringen är att serietecknaren Johan Wanloo i en dagstidning för ett tag sedan publicerade en serieruta om just en kille med en Ernst-tatuering på magen. Jag vet inte om det hela var en slump, eller om Wanloo råkat höra talas om Bennys tatuering. Roligt var det i alla fall att se. Jag har försökt hitta rutan, men utan framgång. Om någon som läser detta hittar eller har serierutan så skulle jag bli väldigt glad att få den skickad till mig.

16 svar på “Fredrik och Felix”

  1. har inte kollat men han kanske kommer till bokmässan? han brukar ju vara där å signera ..wanloo alltså ..då får man ju hela storyn i sanning å allt

  2. Älskar en god lektion i vad som är bra, tekniskt svårt mm… Synd att detta inte var en sådan! Skillnaden på en ganska bra tatuering och en BRA tatuering är ljusår!!! Tycker man att mylittleponnyhästar i ljusblått,( leksaksdöskallar i olika färgkombinationeer som får vem som helst med någon som helst utbildning i färglära att må dåligt…) är konstnärligt, jämfört med då att kopiera en bild realistiskt ( vilket jag kan håålla med om kan vara så jävla tråkigt) men iallafall, vart ligger konsten? Var Picasso en bättre konstnär än rembrandt? Eller var kanske Dali bäst? Han lekte ju med färg och form han 😉 Nä faktiskt blir man lite ledsen när så mycket okunskap får så mycket utlopp! Varför jämföra sig med andra stilar istället för att bli bättre på det man själv försöker bemästra? Varför inte lära av dom som faktiskt gör bra newschool, för det finns ju mängder!
    Jaja det är väl min kvinnliga sida ( och jag är inte heidi hay) som gör att jag direkt måste svara när jag läser något så fruktansvärt dumt, men ordet är fritt, åtminstone i Sverige! Och jag hoppas verkligen att ni kan ta lite kritik, när det är det hela den här bloggen är uppbyggd av!

  3. Hej felix da cat. Du kan skicka dina kommentarer från en och samma avsändare. Eller är det en slump att det dyker upp 3 bittra kommentarer inom loppet av 45 minuter? Jag har valt att godkänna dina inlägg, ordet är ju fritt, men jag föredrar att folk anger riktiga namn och refererar till hemsidor med innehåll så att andra läsare kan följa resonemangen till sina ursprung.
    Jag skulle aldrig missta dig för Heidi Hay, den kommentaren var överflödig. Vill bara säga det först. Jag tror hon skulle ringa mig, eller åtminstone våga lämna sitt riktiga namn, om hon hade issues med vad jag skrivit.
    Jag har aldrig ansett mig rangordna konst. Under denna bloggs korta livstid har jag aldrig skrivit något sådant. Jag skriver i det här inlägget om mina personliga åsikter om att tatuera porträtt, utifrån mina intressen. Jag bidrar också med ett tips om Hurtado, som i alla fall jag tycker är en mycket intressant tatuerare som utför många spännande porträtt. Jag försöker inte bemästra en viss stil. Det är en huvudlinje i de åsikter jag fört i den här bloggens inlägg. Bevisligen har inte detta framgått så tydligt som jag önskar, och jag får i fortsättningen se till att det blir tydligare. Du får gärna tipsa här om folk som är bra på Newschool, och alla andra skolor. Själv är jag, som du kan läsa i mitt senaste inlägg, inte jättefascinerad av indelningen i stilar. Vad det gäller My Little Pony så tror jag att jag just nu har 1 sådant motiv av drygt 120 foton i mitt galleri på hemsidan. Färglära och smak är två olika saker.
    Jag kan ta kritik. Tack. Dina kommentarer känns dock väldigt känslomässigt engagerade. Utveckla gärna din kritik i sak. Vill bara slutligen påpeka att den här bloggen är min. De andra på studion har egna.
    /Erik

  4. Ok, förlåt skall faktiskt inte lägga fler inlägg här sen, och inte läsa heller för den delen, för det känns nog exakt samma för mig att sitta här och läsa fantastiska utlägg om stilar, ( dock då i perfekt meningsuppbyggnad) som du känner när du av misstag hamnar på något sketet forum ( vilket var exakt så jag hamnade här av misstag)… Vinklat, ibland dessutom rent felaktigt. Men bara då för att du tycker att jag inte preciserar min kritik, så vill jag börja med att förklara vad jag blir förbannad av att läsa! Jättekul att du lägger fram förlsag på tatuerare som ex Nikko som är en otrolig tatuerare! Liknande detaljrikedom och skärpa får man leta efter!
    Men att tycka att hans tillvägagångssätt vore passande när folk kommer och kanske vill ha en minnestatuering ( hur töntigt man än tycker det är så är vi tillbaka på smak, mylittleponnyhästar, cupcakes mm) av ex en bortgången bror eller något liknande, det är ju helt skevt!
    Skall man då föreslå att vinkla bilden med en färguppsättning som Nikko använder, vilket i många fall är förskräckligt fult (smaksak) så riskerar kunden att gå hem med en stackars tatuering a la LSD! Man måste respektera kundens önskemål, och förstå att antingen tackar man nej till jobb, eller oxå gör man ett riktigt bra jobb!!! Att då sitta på en egen blogg och hävda att anledningen till att man startat den är för att mindre begåvade människor med noll koll faktiskt sprider massa skitinfo på forum ( vilket faktiskt e så skönt, för om alla idioter skulle ringa eller maila om alla dumma frågor skulle alla tatuerare gå under) och sedan själv sitta och skriva rent felaktiga utlåtanden det e så jävla dumt i mina ögon! (skiter i meningsuppbyggnader med)
    Att säga : ”Idag kan många tatuerare konsten att tatuera porträtt. När du väl gjort några stycken och lärt dig formulan och metoden så är det en baggis för en alert tatuerare att spotta ur sig porträtt efter porträtt.” slut citat, är ju så otroligt fel! Det finns många som gör rätt hyfsade porträtt det har du rätt i, det går att spotta ut porträtt det har du rätt i, men man kanske skall gå till pudelns kärna och fråga sig, vad är ett riktigt bra porträtt? Det är en tatuering som är så lik originalet som bara möjligt! Och där har du inte så många som hamnar rätt, och det är i mina ögon faktiskt inte heller så lätt! Men där tror jag att du faktiskt inte ser skillnaden, delvis kanske för att du inte tycker om den typen av tatueringar, och därmed inte slipat ögat för just de små detaljerna. I ett porträtt kan en halv mm för mycket tyngd på en näsvinge, en hakspets mm få katastrofala följder. Det är just därför de flesta håller sig till klassikerna Elvis, Marilyn, gamla skräckfilmsmotiv mm, för att det finns ofta mycket kontraster vilket är kul och väldigt enkelt att jobba med! Plus att även om dom flesta är helt fel utförda, så känner Svenne igen dom, för att han redan sett bilden 1000 ggr tidigare!
    Att däremot göra ett barnporträtt är det dock fler som misslyckas med, men ändå stolta lägger upp på sina hemsidor mm. Trots att barnen ser ut som dom har kromosomförskjutningar, underbett och är gravt vindögda, lägger den stolte tatuerare upp bilden, och Svensson vallfärdas dit! Så jag håller med dig i mycket på vissa punkter, men du har fett fel i att det e många som spottar ur sig fina porträtt, mig veteligen är det fan inte ens många i världen som gör detta bra!
    För att avsluta det bittra sura inlägget så kan jag komma med ett par små pekpinnar då!
    Barnporträttet över är som du säger inte helt läkt, och därmed kan man inte se exakt vad som stämmer. Vad man däremot kan se är att du lagt för lite kraft i mittpartiet av håret, samt viktigast av allt, du har ändrat lite på vinkeln av överläppen! Detta gör att barnet ser helt annorlunda ut än på fotot, och antagligen inte är särskilt likt pojken i verkligheten heller!
    Det räcker med sådana små saker för att det i mina ögon inte borde ha gjorts över huvudtaget!
    Nu är det ju så att just detta resonemanget gäller porträtt, men jag skulle vilja passa på att säga att detta gäller många andra stilar med. Det finns i mina ögon många rätt duktiga tatuerare, inom varje stil finns det sällan särskilt många riktiga artister! Det är just nu väldigt många som tatuerar ex Japanska motiv, traditionellt, kontra usainfluerad neotraditionellt mm. Trots detta är det så otroligt sällan någon sticker ut i mängden, och när någon sedan gör det, och då kanske blir accepterad med, så kommer eftersläntrarna…Inom varje stil finns kanske en handfull, sen finns det ett spann av småkopiatorer med dålig fantasi och ingen självkritik, och därefter finns det ännu fler rent ut sagt pinsamma varelser som inte förstår attt det enda dom gör är att sitta och ta betalt för att förstöra folk för livet!
    Sist kan jag avsluta med att på begäran bara namedroppa några duktiga newschooltatuerare. Varför inte Nick (electric pick) eller Jime Litwalk, Tim Biedron, Vinnie Myers ( när man nu senast såg något ) Gunnar (nohappyending.com) och det finns många fler men nu e jag trött o ska nana…
    Lycka till med allt i framtiden och hoppas verkligen att du förstår vad jag menar och att detta inte bara är ett surt inlägg bara för att störa er bloggvärld…Och förresten jo om ni ville tjäna pengar på bloggen så e d la bara att sälja annonsplatser;)
    Gonatt!

  5. Hej igen,
    Först och främst, tack för den lite mer nyanserade kritiken. Vi får väl se när tatueringen i fråga läkt ut. Angående att tatuera kändisporträtt, kontra anonyma privatpersoner och/eller barn, så kan jag bara hålla med dig. Men som du också skriver, ”man måste respektera kundens önskemål, och förstå att antingen tackar man nej till jobb, eller oxå gör man ett riktigt bra jobb”. Det var vad jag försökte göra i fallet Elvis, och även i alla andra jobb jag åtar mig för den delen. Om du sen anser att det är dåliga jobb, så är ju det din åsikt.

    I övrigt anser jag att du är lite ofokuserad. Jag har aldrig påstått att någon som vill ha minnestatueringar eller porträtt av nära och kära ska skruva till sina porträtt bara för att göra det spännande. Har heller aldrig påstått att det skulle vara töntigt. Var fick du det ifrån? Jag pratar om mina personliga åsikter, som jag ju för övrigt står för med namn och identitet, rörande porträtt, och att jag tycker alltså själv att det finns mer spännande former av porträtt. Hur min åsikt på ett objektivt sätt skulle kunna vara felaktigt, förstår jag ärligt talat faktiskt inte. Så här skrev jag ordagrant: ”Det (realistisk porträttatuering) är imponerande rent tekniskt, men i meningen skapande konst så måste jag säga att det finns betydligt intressantare stilar”.
    För övrigt så är ju den här bloggen till för att föra fram mina åsikter och synpunkter om respektive på tatueringsbranschen. Jag tänker aldrig tjäna pengar på mina åsikter, därmed ingen reklam.

    Nu ska du ju sluta läsa här, och därmed sluta kommentera, så vi lär ju aldrig få veta vem som ligger bakom dessa åsikter som du fört fram här. Fegt, men du kanske har något att dölja?

  6. Erik har skrivit och tyckt en hel del i den här bloggen redan trots att den inte funnits speciellt länge ännu. Även om jag inte är helt överens med honom i allt han skriver så gillar jag människor som står för vad de tycker. Det handlar om ansvarstagande anser jag.

    Erik har tagit upp ämnen som sällan tas upp för diskussion i vår bransch och det skulle vara fantastiskt intressant om det faktiskt kunde föras en verklig diskussion om några av dessa ämnen.

    Tyvärr verkar inte den sk ”felix da cat” klara av något sådant. Det är rent pinsamt hur den här människan är så uppretad att han inte kan formulera en sammanhängande text utan svordomar.
    ”Felix” kan inte ha så höga tankar om sig själv eftersom han så uppenbart tagit åt sig av det Erik skrivit. Denna, gissningsvis, låga självkänsla är antagligen också den skälet till att ”Felix da Pussy” inte vågar stå för sin egen åsikt; då skulle ju han själv kunna bli ”vägd och mätt” på samma sätt som Erik vågar låta sig bli. Extra fånig tycker jag ”felix” ilska blir eftersom Erik i det aktuella inlägget inte riktar kritik mot någon utan enbart luftar sin egen åsikt angående porträtt och fotorealism.

    Fram för en givande diskussion på en vuxen nivå. Jag trodde tuppfäktning var olagligt.

  7. Haha Edbom, vad var det för film då? Delge gärna läsarna dina filmtips om du vill. Skoj att du är regelbundet återkommande läsare. Själv kan jag tipsa om att 1a avsnittet i tredje säsongen av teveserien Dexter sedan ett bra tag finns tillgängligt för fulnedladdning.

  8. ja egentligen så såg jag ingen film igår, det hittade jag bara på, lustig som jag är 🙂 men såg mirrors i förrgår den var rätt bra, och dexters säsongspilot tyckte jag var helt ok, synd bara att hans syster envisas med att vara kvar i serien, hon hade gjort sig bättre inlåst någonstans där kan se henne eller höra på henne …jag tror faktiskt jag hatar henne

    Klart man e trogen bloggen! uppdaterar regelbundet och dagligen för att se om det kommit något nytt! Själv har jag och min bror samt en datorstuderande bekant dragit igång ett projekt med en seriehemsida, det kommer nog bli finfint

  9. Fascinerande att se att personer som verkar tro att just de har
    allmänt rätt i alla lägen samt tolkningsföreträde, lusläser en blogg
    som de påstår sig vara ointresserade av… för att sedan engagera sig
    och ta sig tid till att anonymt, känslofullt och upprört kritisera det
    lästa. Stackars människa som uppenbarligen känner sig så träffad att
    han/hon måste gå till attack. Nu hävdade personen att denne skulle
    avsluta sitt kommenterande och även sitt läsande. Jag är dock övertygad
    om att just du läser detta. Kanske svarar du till och med under ny
    pseudonum för att ge sken av att ha någon för dig okänd bundsförvant
    i förrvirringens tåg.

    (Jag äter katter till frukost och spottar ut dem innan lunch)

    10-4

  10. Halloj Fred da dog! Välkommen till kalaset! Jag håller med dig. Du har så rätt. Som ensam moderator av min egen blogg och i egenskap av ”anklagad” har jag ju valt att svara sakligt på kattens kritik och inte bli känslomässigt triggad av dennes inlägg, även om det känns lite underligt att bli anonymt akterkölad för sina jobb, och därtill utskälld för sina personliga reflektioner och åsikter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *