Sanningen om Eniro och hitta.se; en varning.
Jag har länge nog irriterat mig på Eniro och deras särställning i branschsökning, mest på grund av att de sedan nedläggandet av den gamla statliga telefonkatalogens tid ridit på monopolgrundade kundregister och säljunderlag, mycket på samma sätt som Telia utnyttjar sitt ägande av kopparnätet i Sverige för att skjuta konkurrenssituationen till sin fördel när det gäller tele- och it-kommunikation. Med en gigantisk och sedan länge väl inarbetad organisation bakom sig har Eniro varit något av ett nödvändigt ont, en institution att knäfalla inför eftersom alla privatmänniskor i vårt land på något sätt använt sig av deras tjänster, sedan urminnes tider, för att hitta adresser och kontaktinformation till Sveriges alla företagare. I sin särställning har de alltså varit just det, ”ett nödvändigt ont”. Medan riktiga sökmotorer, som Google, Yahoo, och allt vad de heter, ger den som söker riktig – osponsrad – information genom att efter relevans lista innehåll relaterat till sin sökning, som man i sin tur själv kan sålla i för att bilda sig en intelligent uppfattning och göra ett medvetet ställningstagande, så har Eniro sålt sig till den bäst betalande i hopp om att världen alltid kommer fungera enligt samma rutiner och principer. Det har fungerat länge nog, men som tur är har de börjat få problem att gå runt, som en följd av ren konkurrens, dels från liknande tjänsteföretag, men ännu viktigare från redan omnämnda ”riktiga” sökmotorer på internet som baserar sina träffar på statistik och logaritmer. Andra företag som tillhandahåller liknande tjänster (läs: hitta.se) har jag tills nyligen betraktat med något mindre skepsis då det känts som att de åtminstone försökt anstränga sig för att jämna ut oegentligheterna i branschsök. Läs noga: Tills nyligen.
Som av en slump råkade jag för några dagar sedan, för mig själv, avslöja hur båda nämda företags säljare helt skamlöst lurar sina kunder att teckna saker de inte vill ha, eller rent av att betala för något som egentligen är gratis i deras utbud. Nu hyser ju inte jag, i likhet med de flesta andra Svenskar skulle jag tro, någon särskild respekt för säljares ärlighet, men såhär illa trodde jag inte att det var. Det hela började med att jag sedan mycket länge stört mig på att vi ska betala för att få publicera uppgifter som jag anser att de som allomfattande informationskälla behöver för att kunna tillhandahålla sina användare (vanliga privata internetbesökare) en pålitlig tjänst. Det är ju dessa användare som i sin tur försörjer bolagen genom att ta del av all den skitreklam och spons som drabbar dem när de ska hitta svärmors adress, numret till en lokal färghandlare eller ICA Maxis öppettider. Om företagen inte kan tillhandahålla denna enkla information om allt och alla i vårt avlånga land så är ju deras tjänst inte komplett, och därmed en urusel produkt. Dessa grundläggande uppgifter ingår i vad respektive företag kallar för ett ”Grundinförande” och innehåller sådant som i den tryckta telefonkatalogens tidsålder kallade för ”de rosa sidorna”. De rosa sidorna var helt enkelt ett register innefattande alla företags telefonnummer och adresser. Ungefär som de vita sidorna listade alla privatpersoners grundläggande uppgifter. Grunduppgifter i Branschsöktjänster omfattar idag i princip ungefär samma saker: företagsnamn, telefonnummer, adress, webadress och ofta även en kartbild som direkt visar den sökande var någonstans den fysiska adressen ligger i ett geografiskt sammanhang, inte sällan ackompanjerat av ett foto på byggnaden som finns på den angivna adressen. Fram tills nu har vi (Buzzstop 28) betalat ganska mycket för dessa enkla uppgifter hos hitta.se, och ännu mer hos Eniro, även om vi hos dem fick mer än vad vi faktiskt önskade oss.
För ett par veckor sedan kontaktades jag av en säljare från hitta.se som ville stämma ett möte för att presentera sig och företagets olika tjänster. I tisdags, för en vecka sedan dök säljaren upp i vår studio i Gamlestaden i Göteborg där jag för tillfället arbetade ett par veckor och började presentera statistik och olika strategier för marknadsföring via deras tjänster. Jag gjorde tidigt klart för säljaren att vi inte var intresserade av att öka antalet träffar via deras branschsök. Vår erfarenhet är att det som kommer in via dessa publika branschsök är mängder av förfrågningar om små dussinarbeten som vi personligen inte är särskilt måna om. Förfrågningar från kunder som ändå inte är villiga att vänta i månader för att få sin vår-tatuering i form av ett tecken eller en stjärna och därför mest tar upp arbetstid i form av epostande och telefoni. Jag berättade också detta för säljaren. Nej, det vi är intresserade av hos dessa bransch-sökmotorer är de sk grunduppgifterna, det vill säga: om någon känner till oss sedan tidigare, genom exempelvis en personlig rekommendation, så vill vi att denna någon ska kunna hitta till oss, eller information om hur man kan komma i kontakt med oss, exempelvis via telefon. Säljaren fortsatte presentera olika sätt att exponeras på hitta.se´s sajt, medan jag fortsatte konstatera att detta inte var intressant för oss. Till slut bad jag honom redovisa olika kostnader och innehåll i respektive erbjudande. Vi har två butiker/studios. Säljaren presenterade med bläckpenna i ett kollegieblock ett erbjudande för 2×12.000 SEK som innehöll ”Banner” och sponsrad position i sökningar, dvs högre placeringar; inte intressant alls för oss. Sedan, på en halverad nivå – 2×6.000 SEK – fanns grundläggande uppgifter med upp till tre sökord. Fanns det billigare? Jodå, för 2×3.000 SEK så kunde vi få de sk grunduppgifterna. Då ingick dock inte några sökord. Inte heller/ens den förbestämda branschrubriken ”Tatueringar & Piercingar”, under huvudrubriken ”Hälsa & Skönhet”. Däremot ville säljaren visa sin välvilja och goda intention, så därför skulle han bjuda på denna standardrubrik, även om vi inte satsade på den dubbelt så dyra 12.000-kronorsmodellen. Jag ville minnas att vi nog hade betalat 3000 kr sist det begav sig, fast som ett pris för båda studios, inte 3.000 för vardera adress, och meddelade att jag hur som helst inte kunde ta det beslutet själv utan var tvungen att rådgöra med min kollega och medägare, och att detta kunde ske inom något dygn eller så då hon arbetade på min ordinarie arbetsplats: Buzzstop 28 Lilla Bommen. Jag påpekade att vi med största sannolikhet skulle gå på det billigaste alternativet. Säljaren ville gärna sluta avtalet där och då, och framför allt innan sportlovsveckan som hägrade runt helgens krön. Jag lovade att återkomma innan 48 timmar.
Kvällen innan jag hade lovat att återkomma med besked så sökte jag genom betalningshistoriken på mitt bankkonto för att se vad vi betalat sist hitta.se ville ha pengar. 3.000 SEK totalt för båda butiker, var svaret. Det väckte min nyfikenhet och jag började googla efter eventuella prislistor över hitta.se´s tjänster. Givetvis gick jag bet. Efter en del surfande fram och tillbaks hittade jag dock en forumtråd full med upprörda människor som gått i taket för att konkurrenten och tidigare branschledaren Eniro plötsligt hade beslutat sig för att ta betalt inte mindre än 500 SEK (!) för grunduppgifter (som ju borde finnas med i deras register av ren självbevarelsedrift) i sin söktjänst, detta när andra liknande företag inte alls tar betalt för samma uppgiftsregistrering. Jag fann detta mycket underligt. Inte bara för att jag förväntades betala 3.000 kr för något som andra blev sura över att betala en sjättedel av, till ett större och mer etablerat företag, utan också för att jag i minst tre års tid frågat säljare från Eniro om det inte finns billigare och mer grundläggande tjänster än de jag betalat för. Alla Eniros säljare jag talat med genom åren har påstått att det absolut minsta man kan betala för att återfinnas i deras produkter (inklusive den förhatliga tryckta katalogen som skräpar ned överallt varje år och som man tydligen inte kan skippa om man vill finnas i nätupplagan) har sagt mig att jag inte kommer under 4.500 SEK ex moms på något sätt. Självklart har de ljugit mig rakt i ansiktet och sagt det, för de tjänar givetvis provision på sin försäljning, och jag har varit blåögd nog att lita på deras lögner. Vi har de senaste åren inte önskat någon form av annonserande på Eniro och har gång på gång bett om minsta möjliga införande (läs: grunduppgifter) och kostnad. Svaret har varit en lögn varje gång. Jag har aldrig erbjudits vare sig det tidigare gratisalternativet, eller den sedan 2008 halva tusenlapp som de vill ha för besväret att förse sig själva med nöjda användare. Är jag förvånad? Egentligen inte.
Nåväl tillbaks till hitta.se. Jag beslöt mig för att gå upp tidigt och ringa till hitta.se´s kundtjänst. Jag gjorde så och kopplades snart fram till en handläggare. För att vara säker på att inte verka som att jag ville stämma av en specifik säljares uppgifter undvek jag att uppge var jag ringde från, och sade kort och gott att jag planerade årets marknadsföringsbudget och ville veta vad grunduppgifter kostade att ha registrerade i deras söktjänst. Jag undrade också vilken information som ingick i dessa grunduppgifter. Svaret var 0 kr, och i detta ingår precis det jag skrivit ovan: företagsnamn, telefonnummer, adress och webadress samt en karta som visar besöksadressen längst ned i sökträffen. Förvånad över svaret tillade jag i en fråga att man väl då inte ingick under någon sorterad rubrik. Jodå, var svaret. Grundrubriker ingår alltid. Det är bara om man vill ha egna sökord till sin rörelse som man måste börja betala. Handläggaren på kundtjänsten sammanfattade det hela med att ”alla uppgifter som man själv kan ändra online ingår” (detta kräver i sin tur att man har tillgång till telefonen med det nummer som uppgifterna avser). Ok sade jag, tackade för mig och lade på luren. Förra gången en säljare från hitta.se sålde sina tjänster till oss så lurades vi alltså på 3000 kr, då jag redan den gången uttryckligen endast bad om att få våra grunduppgifter registrerade. Den ”nya” säljaren vill lura oss på det dubbla genom att erbjuda oss det som enligt kundtjänst är helt gratis, för 3000 SEK/butik. Dessutom försökte han framstå som en hyvens kille som ville bjuda oss på att ingå under deras standardrubriker; Hälsa & Skönhet -> Tatueringar & Piercingar, något som enligt säljarens egna uppgift egentligen skulle dubbla våra kostnader till 6000 SEK/butik. Detta när samma tjänster de facto erbjuds till det facila priset 0 (zero, nada) kronor. Jag tyckte det verkade vara en dålig affär för oss och lät säljaren veta detta i ett kort och koncist epostmeddelande.
Så vad jag vill göra här och nu är att uppmana alla kollegor, och för den del alla Sveriges företagare, att noga stämma av de prisuppgifter ni får från branschsöksföretagens säljare. Jag utgår kallt från att även andra blivit lurade att betala för tjänster som de inte beställt och eller önskar, eller rent av betalat för mycket, i förståelsen ”överhuvudtaget betalat” , för något som egentligen är gratis. Själva kommer vi aldrig göra om misstaget.
Det här är så klart inte första gången jag lurats av säljare vill jag tillägga. Tidigare har exempelvis en TELE2-säljare givit mig mycket huvudbry och många timmars arbete genom att aktivt lura mig och fara med osanningar. Endast gud och satan vet hur många gånger jag lurats att betala överpriser utan att avslöja det. Det förefaller helt sjukt nog som att företag som sysslar med uppsökande säljande är tvungna att luras för att gå runt. Små företagare som inte kan prestera utan att bluffa och fara med osanningar går i regel under förr eller senare när deras kunder genomskådar dem. Jag hoppas detta kommer gälla även dinosaurieföretag som Eniro och hitta.se.
Kommentarer
Kommentar från Caroline
Tid: tisdag, 16 februari, 2010, 14:08
Jag jobbade själv med just det där ett tag, fast för 118700. Jag satt där på jobbet och kände mig allmänt obekväm eftersom telefonförsäljning mest handlar om att ljuga arslet av sig. Jag lyckades aldrig sälja något, och jag förstår inte hur folk klarar av att lura företag sådär.
Ibland när vi ringde till folk fick vi skriva in sökord på folk som inte ens ville ha något, bara för att se bättre ut i statistiken.
Kommentar från Eky
Tid: tisdag, 16 februari, 2010, 15:04
Intressant att höra från folk från ”insidan”. Tack för kommentarer.
Kommentar från Christopher
Tid: tisdag, 16 februari, 2010, 18:19
man bör även passa sej för tjänster som företagen ”tror” man vill ha kvar och förlänger automatiskt utan att fråga, som man givetvis måste betala för eftersom katalogen eller whatever redan gått i tryck…
Kommentar från Martin Björk
Tid: måndag, 22 februari, 2010, 15:21
Helt underbart!!
Jag satt jusst nu, precis som skribenten ovan o letade efter info om vad det kostar att synas på hitta.se
Förra året ville jag gärna ha med min logga på hitta.se, och som ny företagare så godtog jag allt som dessa försäljare sa.
Det skulle kosta mig 10000:- plus moms för detta.
Under året kom jag på att, det är ju störtlöjligt att betala massa pengar bara för en logga.
Så idag hade jag ett missat samtal från en hitta.se försäljare. Därför ville jag hitta info om vad endast grunduppgifter kostar.
Nu vet jag det… 0kr
Tack!!
Kommentar från Eky
Tid: måndag, 22 februari, 2010, 22:58
Hej Martin. Skoj att man kan vara till hjälp för andra. Ja, alltså de här ”gamla” nättjänsterna som man ska betala massor för att få köpt/sponsrad träffrekvens och få upp en enkel ”banner”, börjar kännas förlegade. Jag tycker nog att de får komma på något nytt att erbjuda om det ska vara värt sådana summor. Det beror givetvis delvis på vilken bransch man tillhör, men för de flesta så väger nog personliga rekommendationer i sociala nätverk som FB, bloggar osv tyngre.
Det är även intressant att alla priser verkar vara helt godtyckliga. Säljarna får till synes leka vilda västern med summorna. Min säljare hade alla priser jämnt delbara med 3 och dubblade priset i varje led. (3000-6000-12000 SEK). Antar att det så klart är bäst för hitta.se ju mer pengar säljarna drar in. Det är självklart därför det heller inte finns några prislistor att tillgå på deras hemsida. När man frågar kundtjänst om priser utöver grunduppgifter (0 kr) så får man veta att de inte har någon information om detta, men att de kan låta en säljare kontakta dig. Prisuppgifter saknas så vitt jag förstått även på Eniros hemsida.
Kommentar från Peter Larsson
Tid: tisdag, 23 februari, 2010, 22:40
Hej. Jag har själv arbetat på Eniro och trodde att det var ett seriöst företag, men det är inte sant! Personalomsättningen är inte utav denna värld och du som anställd är så vansinnigt pressad att prestera och dra in pengar till företaget. Om man talar sant eller inte spelar inte det minsta roll. Drar du in pengar så är du hjälte på Eniro. Jag är så förvånad att så många företag går med på att betala i vissa fall hutlöst med pengar utan att ifrågasätta vad de egentligen får. Dessutom ska beslut tas på plats här och nu! Jag kan garantera att i de flesta fall får företagen inte tillbaka speciellt mycket av sin investering.
Kommentar från Eky
Tid: tisdag, 23 februari, 2010, 22:48
Tack för din kommentar Peter. Jag gillar verkligen all respons på detta inlägg. Forstätt alla ni som har erfarenheter att dela med er av.
Kommentar från Johtaja
Tid: måndag, 8 mars, 2010, 13:04
Jag gillar ditt inlägg och att du avslöjar hur dessa ”företag” jobbar. Men nu är det så att jag måste faktiskt försvara säljaryrket lite faktiskt. Har själv jobbat för både SIBA och 3(Tre) och jag har då aldrig ljugit för att få något sålt. Det handlar mycket om självförtroende, känsla. Är man ”on fire” så kan man sälja fast det kostar 1000kr i månaden för kunden. Det är just dessa ”fulsäljare” som vi kallade dom som förstör för alla andra säljare. Dom finns överallt! Hitta.se, eniro.se, tele2, tre, telenor osv kommer aldrig fram och säger att man måste ljuga på nästa säljmöte för att få sålt, utan det är säljaren själv som antingen ”glömmer” berätta en extra kostnad eller helt enkelt drar en vals för att få det att låta som världens bästa deal. Varför man gör så är mycket pga provitionen. Är man inte tillräckligt duktig säljare så måste man göra s.k fulingar.
Kommentar från Eky
Tid: tisdag, 9 mars, 2010, 08:22
Hej Johtaja. Tack för din kommentar. Givetvis inser jag att det finns olika säljare, och förstår att provisions-modellen är den största boven när det gäller ”skapandet” av en oseriös säljare. Det gläder mig att du, om det nu är som du säger, representerar en bra och ärlig dito. Tyvärr är nog de flestas bild av säljare den som ”jobbiga, påstridiga och opålitliga typer”, det är i alla fall en vanlig reaktion närhelst ämnet kommer på tal. Jag hade igår ett möte med en representant för hitta.se. De har uppmärksammat min artikel och tar enligt utsago seriöst på det inträffade. Representanten var mycket lyhörd för mina åsikter och min inställning (jag hade iofs inte väntat mig något annat). Möjligen skriver jag ett uppföljande inlägg med anledning av detta möte.
Kommentar från Chrille
Tid: torsdag, 1 april, 2010, 13:29
Tja. Jag har själv jobbat som säljare på hitta.se och eniro! Nu är jag dock inte kvar i branschen. Självklart förfinar vi säljningen och startar gärna på ett högre belopp än ordinarie, det är ju självklart för vilken sorts säljare som helst.
Måste bara faktiskt säga att du har lite fel i denna text. Att ligga på Eniro med företagsnamn och adress är gratis. Det man betalar extra för där är mailadress, bransch och hemsideadress.
På hitta.se är alla dessa uppgifter ovannämnda uppgifter gratis. Det som kostar är att ligga prioriterat sökbar under (i ditt fall) ex. tatuering, tatueringar, tatueringsstudio. Att ligga sökbar kostade sist (när jag jobbade för hitta i höstas) 2995:- för ett år. Då får man 1 valfritt sökord att vara prioriterad under + en logotype och verksamhetsbeskrivning.
Jag gillar både eniro och hitta.se. Eniro är ett väletablerat märke som känns tryggt, medans jag tycker hitta.se’s sida är mindre rörig.
En till stor skillnad på eniro och hitta är att på eniro hade vi budgivning, d.v.s den som betalar mest får ligga högst upp. På hitta har man fasta platser.
Måste säga att jag inte förstår hur du som företag inte vill ligga sökbar i sökmedian som eniro och hitta? Båda sidorna har 3 miljoner användare i veckan. Nu är ju inte alla 3 millen ute efter tatueringar. Men räkna med att iaf att absolut minst 10 pers gör det om dagen. Sökningarna på ”tatuering” som ord görs, och det är ju de som är prioriterade som man väljer.. Så enkelt är det.
Lägger man ner några tusen för att synas först så är det pengar man får igen flera gånger om, speciellt i din bransch.
Nu kanske jag lät som en typisk säljare, vill än en gång påpeka att jag ej är säljare längre, men min tid på eniro och hitta gav mig en insikt av hur jäkla bra det är att synas i sökmedian. Företag går ut och annonserar som galningar i tidningar och i tv, men glömmer att ligga prioriterat sökbara på sökmedian. Har man en gång gått in på eniro eller hitta och sökt ex. bildäck, så är man i 99 proc fall köpberedd. Och vi svenskar är lata. Inte fan går man ner till sidan 6 och plockar ett företag, nej, man ringer de företag som syns snabbast (först).
Tack för ett intressant inlägg, vore kul om du kunde svara i kommentarsfältet!
Ha de gott!
Chrille
Kommentar från Eky
Tid: torsdag, 1 april, 2010, 19:26
Hej Chrille,
Intressant kommentar. Tack så mycket.
Lite rätt måste jag ändå ha haft eftersom hitta.se´s lokala säljchef stämde möte med mig ett par veckor efter att inlägget publicerats. Vi satt en timma och diskuterade det inträffade, och han försäkrade att företaget tog allvarligt på min kritik. Han försökte inte skylla bort det inträffade. Tydligen hade min artikel uppmärksammats på riksnivå, och lästes också lokalt i Göteborg upp på ett säljmöte i syfte att lyfta fram problemet. Vi hade ett mycket givande möte och jag uppskattade att de tog sig tid att bemöta mitt inlägg så ingående. Det som var, och är, min främsta kritik – och det tror jag inlägget gör ganska klart, är inte att företagen tar betalt för sina annonser, utan att deras säljare inte upplyser mig om att grunduppgifterna är något som är gratis, och detta trots att jag uttryckligen ber om just ett sådant införande. Istället försökte (och båda företagens säljare har lyckats tidigare år) säljaren få mig att tro att det enda sättet att synas på hitta.se öht är att betala 3000 kr.
Jag har upprepade gånger sagt precis de här orden: ”Vi vill bara att om någon vet vad vi heter och behöver antingen ringa till oss eller besöka oss, så ska de kunna hitta dessa uppgifter.” Jag har samtidigt undanbett att få betala för priroriterade träffar. Aldrig, och jag menar aldrig, under flera års tid, har en säljare berättat om ”grunduppgifter” för mig. Den informationen har jag endast kunnat få genom att kontakta respektive kundtjänst. Dessutom så är jag ganska säker på att huuvudrubrik och underrubrik är sökbar, dvs de som ingår i grundtjänsterna på hitta.se. Kundtjänst, och personen som jag satt i möte med, bekräftade att dessa rubriker – i vårt fall ”Hälsa & Skönhet” med underrubriken ”Tatuering & Piercing – är helt kostnadsfria. Dessa är också sökbara såvitt jag testat, och det räcker gott för oss. Vi vill inte också betala för att dyka upp under ”Kroppskonst” eller ”Dermografi”, osv. Även om de inte skulle vara gratis så är vi inte intresserade att betala för det.
Du undrar vidare varför vi inte vill betala för att ligga sökbara. Jag vet inte hur insatt du är i hur vår bransch fungerar dessa dagar. Etablerade tatuerare har väldigt långa väntetider, och en trogen klient-bas. Nästan alla kunder kommer in via nätverk av olika slag. Det kan vara internetforum, personliga kontakter, vänkretsar, familjer, osv. Det handlar om väl etablerade rykten som underhålls genom en konsekvent hög kvalitet och intressanta verk. Dessa klienter söker upp tatuerare för dessas enskilda och unika kvalitéer. Dessa kunder är också de som är intressantast att arbeta med, då de är öppna för tolkningar och i regel vill ha genomtänkta och unika arbeten. De som kommer in via sökmedia utgörs alltid av de som vill ha något snabbt och ogenomtänkt, och som inte är intresserade av att sätta sig in i skillnaderna mellan tatuerare och tatuerare. Dessa kunder vill bara ha en tatuerare så fort som möjligt och är aldrig redo att vänta upp emot ett år (eller kanske mer) för att få sin trendiga tatuering gjord. Det innebär att vi nästan ofelbart lägger onödig tid på att seriöst bemöta deras förfrågan (för vi bemöter alla förfrågningar seriöst oavsett vad de handlar om), eftersom dessa kunder efter att ha diskuterat motivet med oss och de har konstaterat att de inte kommer hinna göra tatueringen till badsäsongen, kommer att tacka för sig och fortsätta leta efter en ledig tatuerare bland träffarna på betalsök. Ett Michelindäck, för att knyta an till ditt exempel, kommer från samma fabrik och ser exakt likadant ut, oavsett vilken däckförsäljare man går till. En tatuering gör inte det. Jag misstänker att du inte är helt insatt i hur tatueringsbranschen ser ut idag, men så ligger det iaf till. Det är alltså just din inställning till människors lathet och betalsökmedias modell i kombination, som gör att vi inte vill vara övertydliga i dessa kanaler. Allt är inte pengar i världen, ens för en egenföretagare. Inte en med integritet iaf.
Om du läser om inlägget så ser du att jag också föklarat just detta, om än inte lika ingående och tydligt som i den här kommentaren.
Vidare är det en mer IT-teoretisk fråga för min del. Att betala för prioritrade träffar betyder inte att man nödvändigtvis erbjuder den bästa tjänsten. bara att man har mer pengar att lägga på att få folk att tro just det. Google och andra söktjänster som inte bygger på sponsring, använder trafikstatistik och användarunderlag för att prioritera träffar. Dessa tjänster är ett medel för folk som inte är lata att faktiskt ta reda på relevant information som kan leda till ett klokt och medvetet val. Det tar lite längre tid, men är ibland värt sin investering i minuter och timmar.
Och alltså, min främsta kritik är att säljarna medvetet undanhållit mig information om deras respektive grunduppgifter. Även när jag upprepade gånger uttryckligen efterfrågat dessa. Även när jag påpekat att det är konstigt att jag ska behöva betala för att få ha dessa enkla uppgifter med när företagen i sig är beroende av dem för sitt sökunderlag. Självklart ska de ta betalt för annonser – det är ju deras affärsidé – men de ska inte få lura andra företag att köpa dessa, inte ens passivt genom att undlåta att informera om gratisalternativet.
Hopas att jag gjort mig förstådd.
Pingback från Robert Gilezan granskar finansvärlden » Blog Archive » Vad såg analytikerna i Eniro?
Tid: tisdag, 1 juni, 2010, 21:16
[...] kritik mot försäljningen av vissa tjänster hos Hitta.se och Eniro, under min analys läste jag detta blogginlägg som bekräftade mina [...]
Kommentar från Johan
Tid: tisdag, 16 februari, 2010, 09:57
Mycket intressant, själva har vi aldrig betalat ett öre för Hitta men desto mer för Eniro… Mitt redan tidigare avgrundsdjupa hat emot försäljare blev inte direkt bättre nu
Har funderat ett tag på om det ska va nödvändigt att spela in alla samtal man för med försäljare?
Kommer att tänka på tillfället då en kund till oss, försäljare på ONOFF, berättade att deras butikschefer uttryckligen säger till dem på möten osv att ljuga för kunderna så det räcker nog inte med ”uppsökande telefonförsäljare” tyvärr…