Stil, teknik och motiv

Ibland händer det att jag slår mig ned vid datorn och googlar på studions namn för att se vad som dyker upp. Några hyperlänkar senare kan man ha hamnat precis var som helst. Ofta landar man i ett antal personliga bloggar eller på diskussionsforum om kroppsmodifiering, en rubrik folk gillar att peta in tatuering under. Ibland förfasas jag över den mängd dumheter som sprids i dessa kanaler. Tatueringar, tatuerare och branschen som huserar dessa har alltid omgärdats av många rykten och vilseledande rådgivning från självutnämnda experter, men min mening är att detta konstant utvecklats åt det värre ju fler forum som slår upp sina portar. Jag känner ett par moderatorer på ett visst väldigt populärt forum, och jag vet att de gör ett hästjobb med att försöka rensa i dumheterna, men de kan omöjligen hålla koll på allt och ordet är ju trots allt fritt. Sen hjälper ju knappast två insatta moderatorer på ett forum när det finns hundra andra forum att söka disinformaion på. Det underliga i sammanhanget är att de flesta frågor som ställs ändå är av det slag som onekligen bäst och enklast skulle besvaras av en yrkesverksam tatuerare. Istället väljer alltså många att konsultera mer eller mindre anonyma och obekräftade källor på internet.

De frÃ¥gor som kanske ändÃ¥ skulle kunna ha berättigande pÃ¥ diskussionsforum är just de som inte motsvaras av exakta svar och absoluta sanningar, utan snarare är ämnen för diskussion. Exempel pÃ¥ detta är tips pÃ¥ lämpliga tatuerare för ett visst motiv, olika tatuerares stilar eller givande diskussioner kring varför alla tatueringsmässor är likadana Ã¥r ut och Ã¥r in och vad man kunde göra för att rÃ¥da bot pÃ¥ det. Denna typ av frÃ¥gor diskvalificerar dock oftast sin legitimitet i samma stund som de skrivs genom att vara bakvänt ställda. Ta en av de absolut vanligaste frÃ¥gorna: Vem är den bästa tatueraren i <fyll i valfri stad>? Svaret pÃ¥ just denna ogenomtänkta frÃ¥ga är nästan alltid samma. Folk svarar med sin egen tatuerares namn. Det korrekta svaret borde istället vara en motfrÃ¥ga: ”Vad är det du vill ha tatuerat?” UrsprungsfrÃ¥gan är nämligen helt fel ställd och borde istället lyda, ”vem är den bästa tatueraren för att förverkliga mitt önskade motiv, nämligen en/ett <fyll i med komplett beskrivning av önskad tatuering>? PÃ¥ internet rÃ¥der allvarlig begreppsförvirring kring tatuerandet, vilket i sin tur ligger bakom mÃ¥nga av de konstiga frÃ¥gor och funderingar klienter ibland har när de kommer till sin tatuerare. Jag vill ta upp tre av dessa begrepp som mÃ¥nga tycks ha svÃ¥rt att skilja Ã¥t: stil, teknik och motiv.

Stil

I takt med mässornas och tävlingarnas utbredning har de olika stilarna naglat sig fast i folks medvetande. Det kallas för Old School, New School, Black & Grey, Ornamental, Tribal, Japanese, New Traditional, och sÃ¥ vidare. Dessa begrepp är i sig ett bekymmer dÃ¥ de hotar stävja nytänkandet hos lovande och duktiga tatuerare. MÃ¥nga är de tatuerare som tycks tro att man mÃ¥ste passa in i en eller ett par av dessa ”skolor” för att ha en plats i branschen. Indelningen i sig är inget fel, men den vikt som tillskrivs den strömlinjeformar kunders önskemÃ¥l och tenderar generera förfrÃ¥gningar om motiv som ser precis ut som annat man sett, i just den eller den stilen[!]. Kunder älskar ocksÃ¥ att tillskriva tatuerare stilar, även om de själva inte känner sig tillhöra just en särskild skola. Vissa tatuerare är själva lika pÃ¥verkade av fenomenet och älskar att framhäva just sin stil, men deras behov av detta fÃ¥r ju stÃ¥ för dem. Jag tycker hur som helst själv att det är synd. En stor del av denna utveckling mÃ¥ste jag tyvärr skylla pÃ¥ tatueringsfans som i överdriven utsträckning mer eller mindre kräver nischer av sina tatuerare. Räcker det inte med att tatueringarna är snygga och väl utförda? MÃ¥ste de verkligen vara av en särskild stil för att platsa? Nu ska det till dessa lekmäns försvar pÃ¥pekas att de till en början vilseletts av tidningar och mässor som länge älskat att göra denna indelning.

I korthet kan man säga att stil är ”hur en tatuering ser ut”.

Teknik

Det finns många olika tekniker inom tatuerandet idag. Tekniker är de olika sätt en tatuerare kan arbeta på för att åstadkomma en viss typ av effekt i huden på en klient. Det kan t.ex. vara en teknik att använda vatten för att lavera gråskalor, och en annan att inte spänna huden för att uppnå samma effekt. En tredje teknik för samma resultat är att använda en viss typ av konvexa nålar medan en fjärde kan vara en kombination av de första tre. Att maximalt mätta mängden färgpigment i huden är en teknik. Att snabbt och fattigt förglägga huden är en annan teknik. Teknik är alltså något en lekman sällan har någon som helst insikt i. Inte heller har klienter någon särskild anledning att vare sig förstå eller ha kunskaper om olika tekniker. Det borde snarare vara slutresultatet som är intressant för dem, det som definieras av ovan nämnda begrepp stil och nedan beskrivna begrepp motiv.

Teknik kan beskrivas som ”hur en tatuering utförs”.

Motiv

Motivet är helt enkelt vad motivet föreställer och hur det är komponerat. Mer komplicerat än så är det inte.

Förvirringen

Ett skepp eller ett hjärta är inte per automatik Old School. Old School är en stil som inbefattar flera tekniker, sÃ¥som enkla linjer (i motsats till byggda progressiva linjer, populärt kallat powerlines), hÃ¥rd svart skuggning och enkla färgscheman. Om nÃ¥got är riktigt old school ska det helst ocksÃ¥ gÃ¥ snabbt att utföra enligt föresprÃ¥karna. Ett skepp är en bÃ¥t. Ett hjärta är ett organ i människokroppen som fÃ¥r blod att pumpa runt, och/eller en symbol för kärlek och liv. BÃ¥de skeppet och hjärtat är här exempel pÃ¥ motiv. Om man ska använda de tre här omskrivna begreppen sÃ¥ bör man kunna skilja dem Ã¥t. Personligen tycker jag begreppen är överflödiga. Man kan ju istället uttrycka sig som att man vill ha ett segelfartyg, med si och sÃ¥ mycket eller lite färg, likande ”det” eller ”det” och gärna ”si eller sÃ¥”. Med andra ord, beskriva vad man faktiskt är ute efter – pÃ¥ ren svenska – istället för att försöka stoltsera med en massa stilar och tekniker som ändÃ¥ mest avslöjar att man inte riktigt har koll. Att inte ha koll pÃ¥ dessa saker är nämligen helt ok. Man mÃ¥ste inte ha koll, utan kan vara cool ändÃ¥. Det duger för mig om en kund vet hur hon eller han vill att tatueringen i frÃ¥ga ska se ut.

Låt mig ge ett exempel som rör det jag ovan omnämnde som enkla linjer kontra byggda linjer. Det pågår mellan tatuerare en ständig och tämligen meningslös diskussion kring vilken typ av linjer som är den mest utmanande och svåra att bemästra. För något år sedan gjorde en gammal vän mig uppmärksam på ett inlägg på Helgons forum för kroppsmodifiering. Ett inlägg i den specifika tråden menade att det var tokigt att gå till Buzzstop 28, eftersom man där var tvungen att göra linjerna två gånger; underförstått att det skulle ta längre tid och kosta mer. Om jag inte minns fel hade en kompis till den här förvirrade personen tatuerat sig på vår studio. Ett solklart fall av begreppsförvirring. Antagligen hade skribenten läst för mycket i nätforum, och spenderat för lite tid hos insatta tatuerare. När vi gör en linje flera gånger i vår studio, och det gör vi ofta, så är det givetvis för att motivet mår bra av det, och ska ha byggda linjer. Om man ber oss om enkla linjer och vi tycker att ditt motivval verkar vettigt och anser att enkla linjer skulle kunna vara snyggt för ditt specifika uppdrag, så gör vi självklart det. Låt mig förklara de två olika teknikerna:

Den ena tekniken kan härledas tillbaka till den elektriska tatueringens rötter och går ut på att tatueraren sätter en given linje med en enda rörelse, från punkt A till punkt B i tatueringen. Att göra detta kan verka enkelt för den oinvigde. Tvärtom. Som vem som helst som först börjar lära sig tatuera snart märker, så är det inte helt problemfritt att verkligen lyckas få nålarna att lämna efter sig en solid och jämn svart linje. Det här är i första hand en rent teknisk utmaning, och något som varje seriös tatueraraspirant måste lära sig att behärska.

Den andra tekniken, byggda linjer, eller powerlines, är en konstnärlig teknik som stÃ¥r i stor skuld till bland annat kommersiell illustration frÃ¥n tiden runt 1900-talet, serietecknande och nÃ¥got sÃ¥ sentida som graffiti. Tekniken innebär att tatueraren gÃ¥r över en linje flera gÃ¥nger för att skapa en formad linje. Syftet är att lÃ¥ta linjerna i sig antyda sÃ¥dant som olika objekts form och betydelse i kompositionen. Byggda linjer emulerar pÃ¥ sätt och vis en dynamisk linje utförd med en pensel och kan bland annat användas för att lyfta fram vissa element i ett motiv, eller separera tvÃ¥ lager i en avancerad komposition. Man kan, mycket förenklat,  säga att powerlines i första hand är en konstnärlig utmaning, som i sin tur kräver grundläggande kunskap i att utföra enkla linjer. Sen är det ett faktum att man kan dölja dÃ¥liga baskunskaper i att linjera genom att bygga upp sina linjer. Detta ”fusk” används flitigt av färska tatuerare som inte orkar lägga den tid och de ansträngningar som krävs för att bli riktigt duktig pÃ¥ den tekniska utmaningen att linjera. Tatuerare med ett förflytet som illustratörer och med mycket tecknarerfarenhet i bagaget tenderar ofta hänfalla Ã¥t detta knep för att kringÃ¥ den mödosamma inlärningsprocess som enkelt linjerande innebär. En aspirerande tatuerare kan alltsÃ¥ dölja brister i sin tekniska kompetens bakom rent artistiska kvalitéer. Men hon eller han gör sig själv i samma stund en stor björntjänst. För en lekman kan det vara svÃ¥rt att urskilja tekniska brister i ett annars vackert tatueringsjobb, men för ett tränat öga blir det uppenbart. Ett sÃ¥dant fuskjobb riskerar att Ã¥ldras pÃ¥ icke önskvärt sätt; en för kunden lÃ¥ngsamt krypande och obehaglig överraskning.

Diskussionen kring vilken typ av linjer som är mest imponerande är alltså överflödig. Den ena tekniken är som jag redan nämnt en förteträdelsevis teknisk prestation, medan den andra är en i huvudsak artistisk dito. Om man sen föredrar enkla eller byggda linjer för sitt motiv är en smaksak; en fråga om stil.

Värst är kanske ändÃ¥ inte hopblandadet av olika begrepp, utan mängden oförklarliga begrepp som uppstÃ¥tt genom en onödigt bred diskussion pÃ¥ internet. Som tatuerare hör man besökare i studion prata om saker som ”dust”, ”new oldschool” och min favorit – ”bluearm”. Vad fan är en bluearm? Och vem hittade pÃ¥ det? Det är ocksÃ¥ smÃ¥lustigt när kunder pÃ¥pekar att man inte bör äta skaldjur efter man tatuerat sig eller att det heter ”trajb” och inte tribal – nä, det gör det inte! … och om det trots allt skulle göra det: och?

9 svar på “Stil, teknik och motiv”

  1. Erik, jag har börjat råsupa, kan du bluearma över alla mina straight edge-motiv?

    för övrigt och apropÃ¥ edgen: välkommen pÃ¥ EDGE DAY ’08, Meeths Unga salonger, vallgatan 22 den 17 oktober. Andys och mitt band kör samt en handfull till kvalitetsakter.

    SÃ¥, nu har jag använt din blog för reklam, sue me! 🙂

  2. Erik kan ju det där bättre, men det är väl när folk vill fÃ¥ hela armen helt täckt med bara mörk/svart färg? Jag vet inte, för min del kopplar jag mer ihop det med f.d. nazister som sÃ¥ att säga Ã¥ngrat sig en aning och vill täcka över svastikor och liknande. Men det kanske är smart pÃ¥ ett sätt, istället för att fÃ¥ tattuerat nÃ¥got som man sen kommer Ã¥ngra, sÃ¥ kör man övertäckningen direkt. 🙂

  3. Jo, jag tror Staffan har rätt i sin beskrivning. Men jag har ingen aning hur utbrett begreppet är. Jag hoppas skadan är hårt begränsad i alla fall…

  4. ah jo låter ju rimligt, jag tänke mig att det var en plottrig gammel arm med 30 år gammla tatueringar på i vad som en gång var svart

    jag ska iaf börja säga bluearm, sÃ¥ hemskt var det la inte? 🙂

  5. Jag har hört att man inte får äta apelsiner blandat med något salt samt sova naken vänd åt öster efter att man har tatuerat sig om man använt färgerna grönt eller rött, stämmer det?

    Jag tror det är folks dåliga engelska som ställer till det. Vi lever väl i Sverige så varför inte hitta på några nya ord som alla kan förstå blåarm (bluearm), stammaktig (tribal), gammalstil (oldschool), starklinje (powerline).

    Så när jag börjat gilla sonic mer än mario får du göra en blåarm på mig.

    Stefan jag kommer på edge day!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *