Frihand. Och?

disneyarm5disneyarm6disneyarm7Idag jobbade jag och Silje vidare på hennes arm med Disneytema. För första och sista gången i den här bloggen ska jag påpeka att motivet i fråga ritades på armen på frihand. Varför i hela friden skulle jag vilja berätta detta? Jo, för att lyfta fram den överdrivet hypade status frihandstatuerande erhållit. Många taturare älskar att berätta att de gjort tatueringar på frihand. Jag vet inte vilket syftet ska vara annat än att berätta för omvärlden: ”Kolla på mig, jag kan teckna. På en arm eller ett ben, eller en rygg dessutom. Och jag är så självsäker som man kan vara.”

För de som inte vet vad att tatuera på frihand är, så är det kort och gott när man tecknar/skissar upp motivet med pennor direkt på klientens hud, istället för att använda avtryck gjorda efter en kalkerad skiss eller ett färdigt motiv. Det är alltså inte, i motsats till en vida spridd vanföreställning, att tatuera motivet direkt på huden utan något som helst uppskissande eller avtryck.

Frihand har givetvis en plats i tatuerandet. När stora tatueringar ska påbörjas är det ofta mycket smidigare att arbeta på frihand, för att enkelt kunna anpassa det tänkta motivet till just den yta och kroppsform man har att tillgå. Ibland kan det dessutom vara lika enkelt att skissa ett mindre motiv direkt på huden som att först kalkera av ett orginal eller en skiss och sen köra det genom en maskin för att få ut ett avtryck att applicera på sin klient. Såvitt jag kan se finns det däremot inget egenvärde i att tatuera frihand. Som om det vore bra i sig självt, och något värt att påpeka för alla och envar.

När det gäller tatueringar så är det enligt mig slutresultatet som räknas, och i princip inget annat. Frihand är ett verktyg, en teknik och ett arbetssätt för tatueraren att realisera sitt mål, d.v.s. tatueringen för stunden. Att påpeka att en tatuering är utförd på frihand borde för betraktaren vara lika ointressant som att tatueraren använt en 15-nålars magnum, ett visst fabrikat av färg eller att man utfört tatueringen i tre långa sittningar istället för sex kortare. Är tatueringen snygg? Bra. Är tatueraren nöjd med sitt jobb? Bättre. Är kunden nöjd med sin tatuering? Bäst.

När vi ändå är inne på vad som räknas när det gäller tatuerande, så kan jag passa på att nämna vad tiden det tar att tatuera något har för betydelse. Det finns en poäng med att hinna mer på kortare tid. Att jobba snabbare helt enkelt. Förutom att man som tatuerare hinner avsluta fler jobb på kortare tid, så gör det dessutom, i alla fall i tid räknat, mindre ont för kunderna. Men arbetstakten får aldrig ökas på bekostnad av slutresultatet. Enligt mig så är alltså slutresultatet överordnat tiden det tar att göra tatueringen. Eller kort och gott: Slutresultatet är det som räknas.

disneyarm1disneyarm2disneyarm3disneyarm4Jag är idag mycket snabbare på samma typ av arbetsmoment jag för några år sedan tog längre tid på mig att utföra. Det ser man om inte annat på den mängd vi hann med under dagens sittning på Silje. Vi skuggade överarmen, och färglade större delen av underarmen i en sittningen. Det hade jag inte gjort för bara fem år sedan. Jag hade antagligen kunnat göra detta ännu snabbare, men inte med bibehållen färgmättnad. Eftersom både jag och Silje vill ha mycket färg i våra motiv, så tar det den tid som krävs. Jag skulle aldrig tumma på min kompetens bara för att bli snabbare. Resultatet är återigen överordnat allt annat. Jag jobbar aldrig snabbare än motivet kräver för att bli så bra jag bara kan. Jag önskar jag kunde säga att alla jobb jag ser utförda av dagens tatuerare är utförda enligt samma princip, men det kan jag tyvärr inte påstå.

5 svar på “Frihand. Och?”

  1. Jag är väldigt nöjd så långt, skall du veta. Det är alltid värt att sitta lite längre för att få det bästa resultatet.
    Armen är stor som ett berg, men jag ser bara de fina färgerna som kommer att verkligen ”poppa” ut när det har läkt. Ser fram emot nästa sittning.
    -Silje

  2. Det är korrekt Christoffer, om jag inte hade något vettigt att säga skulle jag valt att hålla tyst. Men du, och andra för den delen, får gärna säga till om du tycker jag går överstyr. Mitt mål är inte att gnälla för sakens skull, utan skriva kritiskt om vår yrkeskår. Jag vill också undvika att framställa mig själv som fullkomlig, för det är jag då rakt inte, så säg gärna ifrån om jag sneddar över till ett sådant oskick.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *