Påfågel

…Och så här blev det efter första sittningen. Isabel vill ha en fågel i företrädelsevis turkosa nyanser, vilket ger mig ett spektrum mellan blått och grönt, från mörkt till ljust. Jag kommer undvika svarta skuggor till en början, med reservation för att jag kanske vill lägga dit lite svärta när vi närmar oss slutresultatet. Den runda dekorationen/kasetten bakom huvudet kommer gå i lätt avvikande och mot fågeln kontrasterande färger.

Öken

ken_1Något av det mest populära just nu är att täcka över sina gamla tribaler. Blommor är tack vara sin organiska natur ett tacksamt motiv att använda för ändamålet då man kan forma dem för att täcka och förvilla. Det är skoj att Sanna önskat sig ökenväxter; ett lite ovanligare val av blommor helt enkelt.

Johans Skeppsbrott

skeppsbrott_3Jag täckte över en gammal tatuering på Johans överarm för drygt ett år sedan. Nu har vi fortsatt temat ”skeppsbrott” ned på underarmen.

Sommarlista

Med start från och med midsommar i år och två månader framåt kommer jag att arbeta med kort framförhållning och ett flexibelt schema. Jag kommer veckovis att boka in nästkommande vecka, med de kunder som anmält intresse och som skrivit upp sig på min lista för ändamålet. Listan är i första hand öppen för kunder som har pågående projekt. Allt jag behöver ha är ert namn och telefonnummer. Om ni inte redan har skrivit upp er så kan ni göra det genom att maila mig eller besöka mig i studion. Jag har också upprättat en Facebookgrupp för er som är med där och enkelt vill få information om tillgängliga tider. Den hittar ni här.

Osbervera att gruppen på samma sätt i första hand är till för kunder med pågående projekt. Jag vill gärna ha era aktuella telefonnummer även om ni är med i gruppen så kom ihåg att anmäla er även till min telefonlista.

Inspiration som underlag och utveckling, en tatuerares vardag

Jag skrev en artikel för en tidning utgiven på KTH. Här är artikeln återgiven i sin helhet. Man kan också hitta den layoutade artiken på deras hemsida.


Inspiration som underlag och utveckling, en tatuerares vardag

I mitt primära medium arbetar jag under ett annat set regler än många andra bildkonstnärer. Den enskilt största skillnaden är att jag sällan, om någonsin, kan skapa precis vad som kommer för mig utan att ta hänsyn till mottagaren. När jag arbetar är jag alltid kommitterad av någon, och då är det hart när omöjligt att friställa mig själv från vetskapen om att beställaren själv ska bära verket på sin kropp resten av sitt liv. Till och med när en kund ger mig så kallade fria händer är jag begränsad av det faktum att jag redan vet åtminstone någonting litet om klienten som ska bära motivet. Vare sig jag vill eller ej så skapar jag oundvikligen ganska omgående en bild av min kund och kan därefter inte bortse från denna när jag börjar komponera det aktuella motivet. Jag är heller inte säker på att det är något jag borde eftersträva att bortse från. Som konstnär, om uttrycket tillåts för min yrkesgrupp, så vore det självklart ett steg i rätt riktning, om man jämför med andra konstformer. Tatuerare är idag i mångt och mycket i samma position som konstnärer befann sig i för 150 år sedan och bakåt, när man arbetade som hantverkare med tydliga beställare av respektive verk. Studion har en en ägare. Allt mer sällan arbetar denna själv, utan har under sig (precis som i gamla konstnärsverkstäder) flera utövare med olika erfarenheter och bakgrunder som bidrar med sitt arbete och sin särskilda expertis. Invävt i denna modell finns även ett klassiskt lärlingssystem, även om detta mer eller mindre medvetet saknar officiell inramning. Villkor och ansvar dikteras därför som ett separat avtal mellan lärare och lärling. Att vi arbetar så här betyder inte nödvändigtvis att vårt skrå inte ska få kalla sig konstnärer. Vem skulle idag få för sig att ta från gamla mästare som Michelangelo eller Caravaggio sina titlar som konstnärer för att de arbetade i verkstäder med assistenter och lärlingar, och enbart arbetade med beställningar?

En dag kommer tatuerandet antagligen att följa andra konstformers utveckling sedan modernismens intåg, och kunna arbeta mer självständigt, utan att ta nödvändig hänsyn till köparna och bärarna av sina motiv. Vi är inte där än, men på god väg. Tills dess är inspiration för tatuerare som mig något som delvis uppstår mellan kundens önskan om ett motiv och mina infall och intryck från andra källor. Uttryckt på ett annat sätt: mina kunders inspiration och önskningar blir till viss del även min inspiration. Det blir därför allt viktigare att i ett tidigt skede sortera bort önskemål som inte tilltalar mig på något sätt. När jag åtar mig ett tatueringsarbete dedikerar jag mig till att göra det bästa jag absolut kan utifrån på förhand givna ramar, hur snäva eller vida dessa än må vara. Därför är det viktigt att jag omedelbart på något sätt känner mig inspirerad av själva arbetsformuleringen. Det kan till exempel vara för motivets sakliga innehåll, ett eventuellt budskap, eller för dess tekniskt visuella möjligheter. I mitt bokningssystem av dags dato har jag något av ett karenssystem där jag placerar intresseanmälningar som jag kan tänka mig att omvandla till framtida arbete. När jag sedan behöver fylla mitt arbetsschema går jag genom mitt register och plockar fram de arbeten som jag känner mognat tillräckligt. Detta kan utan konstigheter omskrivas som att jag bokar in de arbeten som i stunden känns mest inspirerande för mig.

Från denna stund anser jag att det är min skyldighet att omvärdera kundens önskemål genom att låta mig inspireras av annat än arbetet i sig. Kunder har inte min expertis, och det är jag som ska se till att tolka och förfina deras vision till en unik och intressant tatuering. Med all ödmjukhet vill jag påstå att jag oftast vet bättre än de själva vad mina klienter egentligen vill ha. Med detta påstående följer så klart ett massivt ansvar, och självklart skulle jag aldrig övertala någon att göra något mot sin vilja. Det handlar snarare om att förklara och motivera varför jag vill göra på ett visst sätt.

Förutom denna primära inspirationskälla formulerad av kundens önskemål, som mer är ett underlag och en start på ett tatueringsprojekt, kan jag dela in min inspiration i tre kategorier. Den första är en rent teknisk och visuell. Om jag ser något som på endera sätt är intressant och/eller vackert renderat kan jag inte låta bli att tänka på hur detta uttryck skulle kunna transformeras till en framtida tatuering. För ändamålet undviker jag att ta allt för stort intryck av kollegor och hänger mig hellre till andra källor, såsom konstnärer, illustratörer, serietecknare och många andra. Jag införskaffar gärna böcker och köper regelbundet tidsskrifter med för mig intressant bild och form. Idag fyller givetvis internet en kompletterande funktion här, fast jag föredrar att se konst i tryckt form om jag har möjlighet. Allra helst vill jag såklart se verken i original, men det är ju tyvärr omöjligt att befinna sig överallt på jorden samtidigt.

Det finns många otroligt skickliga tatuerare med fantastisk teknik som jag, om inte avundas, åtminstone beundrar. Detta är min andra typ av inspiration, och den enda jag medvetet tyglar. Jag inskränker min inspiration från dessa kollegor till motivation att ständigt knuffa mig framåt i rätt riktning – det vill säga professionellt och kunskapsmässigt – inte för mitt specifika arbete med att utforma tatueringar. I branschen finns ett stort problem som i sig skulle räcka till flera artiklar av den här storleken. I all korthet så består detta i själva antitesen till inspiration, eller åtminstone dess bastard: kopiering. Det går en tunn linje mellan att låta sig inspireras av, och att kopiera någons arbete. Det här går igen i alla kulturyttringar men drabbar tatuerare än hårdare, av just den anledningen att kunders önskemål allt oftast uppstått ur en redan tidigare (på en annan person) utförd tatuering. Häri ligger en del av det ansvar jag menar att jag har att tolka om min klients önskemål.

Den sista typen av inspiration existerar på ett mindre konkret plan. Det handlar om inspiration från livet. Det kan vara inspiration från upplevelser i tid och rum, såväl som erfarenheter från möten med andra personer eller rent av djur och växter. Denna typ av inspiration är inget jag medvetet kan söka utan handlar snarare om att vara vaken och mottaglig för intryck. Jag kan givetvis påverka mina chanser till intryck genom att resa mycket, umgås med olika människor och prova på nya saker. Men det bör sägas att denna inspiration i högsta grad är oförutsägbar. Den kan lika gärna uppstå ur minsta vardagliga detalj, som för en annan människa är helt banal eller rent av ickeexisterande. Till denna kategori hör också inspiration från annan kultur, som litteratur, film, teater och musik. Jag vill gärna lyfta fram just musik som en otroligt viktig del av mitt skapande. Jag skissar och arbetar nästan alltid till musik och några av mina absolut största känslomässiga minnen är knutna till specifika artister och musikstycken. Om jag vill framkalla ”arkiverad” inspiration för ett visst arbete kan jag ofta åstadkomma denna genom att lyssna på för ändamålet rätt musik.

Inspiration är för mig alltså inte bara ett sätt att utföra mitt arbete, utan också en förutsättning för att jag ens ska ha något att göra i min roll