Mer om laser

Förra veckan dök det upp en frilansande GP-Jounalist i studion. Hon ville ställa några snabba frågor angående laserborttagning, vilket var extra passande då jag ju ganska nyligen själv nystat lite i (och funderat kring) ämnet.

Hon hade tidigare varit och intervjuat dels en laserklinik som utför behandlingen i fråga, och dels en man som tydligen ångrat en tatuering i femtio år. Redan efter denna uppgift misstänkte jag att frågorna ur en modern tatuerares synvinkel skulle vara felaktigt ställda. Någon som ångrar en tatuering gjord på femtiotalet har lite, om ens något, gemensamt med en tatueringskund av idag. Jag har inte sett tatueringen i fråga, men utan tvekan vågar jag säga att den antagligen antingen är hemmagjord med några hoplindade nålar och lite vanligt skolbläck, eller gjord på fyllan i Danmark eller valfri annan hamnstad i världen. Givetvis finns säkert all anledning att ångra den tatueringen om ägaren går och grämer sig över den. Men tatueringen i fråga är ju sannolikt omöjlig att jämföra med ett arbete utfört av en nutida yrkesman eller -kvinna.

En av frågorna journalisten ställde var huruvida jag som tatuerare tar i akt det faktum att vissa färgpigment är svårare att bleka bort än andra. Mitt svar var givetvis ”nej”. Som jag i det tidigare inlägget om laserborttagning skrivit så är ju en av själva poängerna med tatueringar att de är permanenta, och således något man skaffar under eget ansvar. Dessutom så antyder ju häsnyn till en eventuell framtida borttagning av en tatuering jag utför, att verket mycket väl kan komma att förstöras en dag. Jag lägger mycket tid på planerande inför, och ännu mer i utförandet av, en tatuering. Min kund har i regel väntat länge på sin tid och betalar mig bra för att jag ska göra en vacker och/eller betydelsefull tatuering, och då utgår jag naturligtvis från att verket ska hänga med sin bärare livet ut. Om en spekulerande klient bad mig att undvika vissa färger för att det i framtiden ska vara enkelt att bleka bort tatueringen vid behov, så skulle jag inte vara intresserad av att utföra jobbet i fråga. Laserborttagning är bra för de som begått ett misstag och inte riktigt orkar eller vill stå för det, men inte som ett alternativ till att låta bli att tauera sig från första början.

 

Idag skissade jag upp Tanjas första tatuering. Hon är bokad imorgon och tittade in i eftermiddags för påseende. I väntan på att författa klart ett nära förestående inlägg med mängder av foton från nyliga sessioner så lägger jag upp denna skiss; tyvärr fotat med undermålig kamera då min scanner här hemma inte vill fungera korrekt. Men det är en bild att lätta upp textmassan med i alla fall.

skiss-till-tanja

Fråga nummer 4

Något försenat kommer så fråga och svar fyra. Om ni undrar vad det här handlar om, så se föregående tre inlägg.

Fråga 4: Är Old School mer acceptabelt än andra tatueringsstilar? I så fall varför?

Min Följdfråga:

Menar du om det är mer accepterat, eller mer acceptabelt? Och av vem? Av ett genomsnitt av befolkningen? Av ett genomsnitt av kundbasen? Av den självutnämnda expertbasen/innefolket i och kring branschen?

Svar på följdfrågan:

Mer accepterat, och av vilka är alla: ”expertbasen”, kundkretsen och ett genomsnitt av befolkningen. Hur du tror att det är, rent allmänt, mer eller mindre accepterat.

Mitt slutliga svar på fråga 4:

Den självutnämnda experterna är på sätt och vis indelade enligt den grova klassificering som tävlingsgenrena har etablerat i branschen, såsom ”Oldschool”, ”Japanskt”, ”Ornament” osv. Bland dessa så är det väl generellt så att de flesta har sina preferenser klara. De som genuint kan uppskatta olika typer av tatueringar och stilar för sina inneboende kvaliteer och det rent tekniska utförandet är få. Många som gillar ”OIdschool” accepterar i den meningen dessa tatueringar framför andra, men bara i fråga om smak. I regel bryr sig ingen som själv har tatueringar om ifall andra medmänniskor har tatueringar eller ej.
Vår kundkrets är inte de typiska ”Oldschool”-fansen, men visst har vi vår beskärda del av dessa önskemål, men jag kan knappast påstå att våra kunder accepterar denna genre mer än någon annan. Det råder en ganska utbredd begreppsförvirring kring detta med olika stilar, visavi exempelvis tekniker. Se gärna ett av mina blogginlägg för mer om detta:
Kortfattat kan jag väl säga att det är många som tror att det är de traditionella motiven som bestämmer om något tillhör oldschool-genren, när  – i alla fall i min mening – det handlar minst lika mycket och egentligen mer om teknik och stil, än subjekt/motiv.
Genomsnittet av befolkningen är en hård nöt att knäcka, men jag skulle nog satsa mina pengar på att de inte är mer accepterade än andra stilar. Snarare tvärtom.
Sammanfattningsvis [och förhållandevis generaliserat] vågar jag nog påstå att genomsnittssvensken, Svensson – eller som han idag populärt kallas: ”Svenne Banan” – är mer inne på andra typer av tatueringar, medan insatta människor antingen har oldschool som sin föredragna stil, eller uppskattar den jämte andra stilar för sina unika särdrag.

Fråga nummer 3

Här kommer så fråga och svar nummer tre från undersökningen jag deltog i för ett tag sedan. Återigen, det är jag som svarar på frågan som en student ställt flera tatuerare i syfte att skaffa underlag till en uppsats. 

Fråga 1Fråga 2

Fråga 3: Upplever du/ni att tatueringar är mer accepterat idag? I så fall varför?

Mitt svar:

Ja, det är definitivt mer accepterat idag. Återigen är svaret komplicerat. En handgriplig anledning är det mediaintresse som konstformen uppiskat de senaste åren. Kändisars, inte minst folkliga idrottsutövares, tatueringar exponeras friskt i tryck, teve och i digitala media. Inte minst har ”tatueringsteve” avdramatiserat taturingar avsevärt. Jag är inget fan av dessa ”reality-såpor” då jag anser att de ger en skev bild av själva processen att planera och skaffa, respektive utföra, en tatuering, men något gott de gjort är att avdramatisera själva innehavet av tatueringar. Samtidigt hjälper en allmänt avdramatiserad syn på tatueringar själv till att ändra massans inställning till tatueringar. Ju fler som klarar av att stoltsera med sina tatueringar, desto fler medmänniskor kommer till insikt att det inte är så farligt och anorlunda med tatueringar. På det sätet skiljer det sig inte på något sätt från hur andra fördommar fungerar. Därför är det också bara en tidsfråga innan tatueringar kommer uppröra endast de mest ihärdiga och inskränkta motståndare. Dessa motståndare kommer antagligen alltid finnas kvar, om än som en väldigt liten skara.

Fråga nummer 2

Som utlovat följer här fråga nummer 2 från undersökningen jag omskrev igår. Det är alltså en student som ställt frågorna till flera tatuerare som underlag för en uppsats, och jag som skrivit svaren som presenteras här.

Fråga 2:

Är Old School populärt idag? I så fall varför?

Mitt Svar:

Det är det absolut, åtminstone i vissa kretsar. I synnerhet hos en stor del av den skara som anser sig insatta i tatueringsbranschen; yrkesutövare, samlare och fans, som kontinuerligt följer tatuerandet och branschens utveckling. Svaret på frågan ”varför det blivit populärt” beror nog på vem du frågar, och sanningen är nog en kombination av de olika svar man får. En anledning är att det finns en viss tidlöshet i de klassiska motiven. De är del av en tatueringstradition i västvärlden, och är således en del av vår kultur. Som sådant har de en viss dragningskraft. En annan anledning är att ”old schsool” är ett ganska enkelt sätt att komma undan med att vara tatuerare. Förr i tiden (jfr. innebörden av orden i termen ”Old school” som hänvisar till en svunnen tid) så var tatueringar tvugna att vara enkla på grund av tekniska begränsningar och det faktum att många s.k. tatuerare helt enkelt inte visste riktigt vad de höll på med. I dessa svunna tider var heller inte många av de tekniker som idag används av professionella tatuerare kända eller ens utvecklade. En kanske ännu viktigare orsak till dessa enkla motiv förr, är att tatuerarna var tvugna att hinna med otroligt många fler tatueringar/kunder under en dag för att göra sin dagskassa. Det som drev de flesta tatuerare förr var inte ett intresse för konst eller bilder, utan krasst nog pengar. Gärna snabba pengar.
Idag, med det nyväckta och framför allt öppna intresset för tatueringar, så har att tatuerinsyrket blivit en eftertraktad och upphaussad karriär som många sätter efter mer eller mindre helhjärtat. Många av dessa aspirerande tatuerare drivs av det gamla motivet: vaneföreställningen att de ska kunna göra pengar snabbt och enkelt, ofta kombinerat med en önskan att vara just ”Tatuerare”, inte nödvändigtvis att faktiskt kunna tatuera bra. Många föreställer sig att de ska vinna respekt och en form av (andra klassens) kändisskap genom att bli tatuerare, och detta tycks driva dem mer än ett genuint och hängivet intresse för konst i allmänhet och tatueringar i synnerhet. Om man tillåter sig att vara något synisk så kan man säg att Old School-stilen passar dessa ”wannabes” väl, då den i sin enklaste form, enligt mig, ställer lägst krav på tekniskt kompetens och artisteri. Man kommer kort sagt enklast undan som tatuerare med Old School. För en växande och allt trängre marknad och yrkeskår så passar det med andra ord bra att lansera den gamla stilen som det nya modet.
Det här är en sanning med viss modifikation. Rent av så till den grad att den kanske kan anses vara min åsikt tills teorin påståendet faktiskt bevisats av någon 🙂 Det finns givetvis många duktiga tatuerare som tillför mycket artsistiskt och skapande nytänk till Old School-tatuerandet, men dessa utövare tillhör enligt mig undantagen inom stilen. Tatueringsranschen har alltid lidit av kopierande. Förr kalkerade man andras motiv regelbundet för att det var det absolut enklaste sättet att tjäna pengar i yrket, och det enda många kände till – de kunde helt enkelt inte teckna. Det var så den homogena genren Old Schools motivvärld etablerades. Idag är det inte bara i redan omnämnda genre som kopierande och plagierande utförs reglebundet. Även bland tatuerare som söker sig till andra stilar kopieras det friskt. Min åsikt är att det är få tatuerare som genuint försöker förnya tatuerandet och sig själva. De flesta försöker i sin bildvärld och i sin yrkesroll efterapa sina föregångare. Tyvärr. Felet är inte helt tatuerarnas, utan till lika stor del fan/kundbasens efterfrågningar. Merparten kunder hänvisar till andra tatueringar när de ska beskriva sina önskade motiv. Kopierande är, oturligt nog, en djupt intergrerad del av tatuerandet. Häri ligger, enligt mig, ett av branschens huvudsakliga problem när den försöker hävda sin rätt som ”Konst” framför den skattetekniska termen ”Övriga Tjänster”.

Gamla frågor

För ett par månader sedan fick jag (och även de andra på studion, och antagligen många andra tatuerare därtill) frågan från en student på ett svenskt universitet om jag ville hjälpa till att svara på några frågor rörande tatueringar i allmänhet och Old School-tatueringar i synnerhet. Svaren skulle i så fall ingå i hennes underlag till en uppsats rörande just dessa ämnen.

När jag igår rensade i min epostklients inbox hittade jag frågorna och mina svar. Jag tänkte att det kanske kunde vara av allmänt intresse för läsare av den här bloggen att veta mina svar och åsikter om de frågor hon ställde. Lite som en intervju, fast med mig som utfrågad. Jag presenterar här fråga och svar nummer ett. De tre följande frågorna lägger jag upp under nästkommande tre dagar.

Fråga 1:

Är tatueringar mer populärt idag än för ungefär  5 år sedan? I så fall varför?

Mitt svar:

Det är definitivt mer tillgängligt, men jag är inte helt säker på att det nödvändigtvis är mer populärt. Tatueringar har varit populära ganska länge, men det har aldrig tidigare varit så tillgängligt och socialt okomplicerat att låta sig tatueras som det är idag. Där är det en definitiv skillnad bara över en så kort tidsrymd som fem år. Min erfarenhet är att det fanns lika många kunder för fem år sedan, som idag, men att dessa istället gör fler och framförallt större tatueringar. Vidare så är det allt färre människor som reagerar över att deras medmänniskor är tatuerade, framför allt på ett negativt sätt. Det är alltså antagligen definitionen av populärt som får diktera svaret på frågan. Det är mer tatuerande idag, men inte nödvändigtvis fler tatuerade människor.

Ny studio i Göteborg

Då var det dags för Göteborg att begåvas med ytterligare en kompetent tatueringsstudio. Det är Henrik som tidigare arbetat många år med Sibban på Reb Ta2 som nu öppnat en egen studio, Göteborg Classic Tattooing på Bangatan 54 i Majorna. Med honom kommer Jonas att arbeta. Jonas har tidigare suttit med Carl på Wicked Tattoo och sedemera på Bring it On vid Redbergsplatsen.

Om jag inte är missinformerad kommer nu Kalle Södergren (tidigare Tattoo World Malmö och City Tattoo här i Göteborg) att återvända till Sibbans studio där han, så vitt jag förstått, jobbat för länge sedan – innan han gjorde sina år med Charlie nere i Malmö.

Hur det än är med alla dessa tvära kast i branschen så önskar jag Henrik och Jonas lycka till med nya butiken och lovar att avlägga ett besök så snart jag kan. Jag har hört att det ska vara en mycket stilig inrättning, därför känns det säkert att utan att ännu sett den rekommendera alla att besöka dem.

Arbeten

Nu har jag fotat många arbeten sista två veckorna, men återkommande skjutit fram publiceringen här på bloggen. Det är med andra hög tid att jag lägger upp en del framsteg med pågående projekt, och även ett eller ett par nya arbeten.

Det handlar om en hel del foton, så för att snabba upp processen kommer jag ge korta eller inga kommentarer till bilderna. En del av projekten har synts här i bloggen tidigare och är därför i mindre behov av introducerande texter.

01feb09101feb09201feb093Staffans senaste projekt, med temat ”Bomba Gud”. Motivet är ursprungligen inspirerat av en serieruta signerad Jan Stenmark. På eget bevåg väljer jag också att publicera orginalrutan utklippt ur en upplaga av aftonbladet. Jag hoppas varken Aftonbladet eller Stenmark tar illa upp.

bombagud

 

 

 

 

 

 

01feb09601feb09501feb094Håkans Lokförardam har fått lite mer tid. Nästa gång är det dags att starta färgläggningen av motivet.

 

 

 

 

 

01feb097Sista tiden har det nästan rådit något av Liljefeber 🙂 Ines och Vedad väntade länge på en tid hos mig; båda vill ha lilja/liljor. Tatueringarna skulle däremot inte vara för lika varandra. Vedad har ytterligare ett par timmars jobb kvar, medan Ines motiv blev klart i och med första sittningen.

 

 

01feb091701feb0919

 

 

 

 

 

 

 

01feb091001feb09901feb098Johans arm har varit ett projekt länge nu. Det är inte så ofta jag kommer åt att tatuera honom, men i och med den här senaste sittningen så återstår endast en del små färgdetaljer i karaktärens dräkt. Förutom det så har vi en del ifyllnad att ta tag i framför allt de röda fälten som Johan hade problem att läka ordentligt. Men sedan är motivet klart, och vi är då redo att starta hans andra överarm framåt hösten i år.

 

 

01feb091101feb091201feb0913Jennifer var hos mig för ett par veckor sedan och påbörjade ett projekt som består i att avleda uppmärksamheten från en gammal tribal hon har på ryggen. Vi/jag beslutade oss för att inte ge oss på att täcka över det gamla motivet, antagligen främst på grund av att Jennifer inte vill ha en helt täckt rygg, utan vill ha en del ”luft” (eller negativ yta om man så vill) kvar i motivet. Vi ska dock bygga över smådelar av det gamla motivet. Mer om detta i framtida inlägg.

01feb091601feb091501feb0914Nu till en annan Johan. Jag har tidigare tatuerat ett par intressanta och omtyckta tatueringar på Johans vänstra överarm. Senast var det så dags att påbörja underarmen. Motivet är en uggla som, om det inte går att se i dagsläget, sitter i en av sol bakbelyst björk.

 

 

 

 

01feb092001feb092201feb092301feb092401feb0925Fransisca och jag linjerade hennes underarm för länge sedan. Efter en massa utlandsarbete och resande har hon nu bestämt sig för att resa bort en längre stund. Vi hann som  tur var med ett par sessioner den korta tid hon mellanlandade i Göteborg. När hon en dag väl vänder tillbaks kommer vi göra klart den sista färgläggningen och jobba upp lite tjocka konturer här och var i motivet.

– Fransisca förresten: hur är det nu med ”toalettvirvlarna” där på andra sidan klotet? Du skulle ju rapportera tillbaks när du kom fram.

01feb092801feb092701feb0926Nora har kommit för att täcka över lite gammalt med en färgfylld överarm, full av fjäderlätta blomster, utan konturer. Vi har en hel del färgläggning kvar, samt efter det möjligen en del putsning på grenverket; det blir ganska snart.

 

 

 

 

01feb092901feb093001feb093101feb093201feb0933Samuel har fortsatt med sin arm. När vi är klara med de här motiven ska vi på allvar sätta igång och planera för hans ryggmotiv som om allt går som planerat ska påbörjas senare mot slutet av 2009.

 

01feb093801feb093701feb093601feb093501feb0934Jag har fortsatt färglägga Siljes Disney-tema. Vi har valt att koncentrera oss på tre filmer, samt uteslutit mänskliga karaktärer för att ge armen ett enhetligt intryck.

 

 

 

 

01feb0939Emmas motiv har fått inspiration från ett av de mest framträdande designelementen i filmen Corpse Bride. Vi hann tyvärr inte riktigt klart motivet, utan har någon återstående timma att lägga i motivet.

 

 

01feb0940Slutligen vill jag roa alla eventuella könsrockare som läser min blogg med att visa Thomas avslutade Lage-motiv. Ni som inte vet, var glada för det. Ni andra vet jag redan är ännu gladare vid det här laget 🙂

Effektivisering

Jag och Marika jobbar alltid på att skapa en bättre miljö i butikerna för såväl våra medarbetare som kunder Nu håller vi som bäst på att arbeta med att effektivisera våra arbetsflöden för att alla på studion ska kunna ge sina kunder ännu bättre service och uppmärksamhet än vi redan idag kan ge. Två stora förändringar i denna linje är på gång. Det första som händer är att vi redan nu i februari förlägger vår kontinuerliga lokalvård på en extern samarbetspartner. Det vill säga, på ren svenska, vi använder oss från och med tisdag av en städfirma för daglig rengöring av lokalerna, deras golv, ytor, toaletter etc. Genom att spara oss och våra medarbetare upp till en timmas arbetstid varje dag kommer vi kunna minska ned på eventuella försenade sessioner och därmed få ut mer effektiv tatueringstid.

Innan någon med tolkningssvårigheter och/eller attitydproblem 🙂 får för sig att lägga en sarkastisk kommentar angående ett tidigare inlägg som i förbifarten tog upp städning av lokaler, så vill jag påpeka att nämnda inlägg aldrig handlade om städning i sig. Det handlade de facto om att inte skaffa lärlingar för att slippa utföra sådant man inte själv vill göra. Det är inte samma sak som att vi tycker städning är den roligaste delen av våra arbetsdagar, och att vi inte instället skulle kunna utnytta den tid som åtgår till något som gagnar våra kunder bättre. Därför skaffar vi alltså nu denna tjänst. 

Nästa del i denna större framstöt av effektivisering är att inskaffa en IP-växel för vår telefoni. Vi undersöker i dagsläget förutsättningarna och kraven för en sådan lösning. Om allt går som det är tänkt så innebär det att vi återgår till ett telefonummer – som fungerar för båda butiker – men framför allt att samtliga medarbetare kommer ha sin egen anknytning med personlig röstbrevlåda som man redan vid kopplat samtal kan nå genom en klassisk talsvarsmeny (för person A tryck 1, för person B tryck 2, osv). Med denna telefonilösning kommer vi garanterat att kunna ge våra aktuella kunder, det vill säga de som vid ett givet tillfälle sitter i klientstolarna, bättre service, framför allt i form av färre korta och onödiga avbrott mitt i sessionen. Varje tatuerare kommer bara behöva tänka på att ansvara för de samtal som är ämnade för henne eller honom, vilket kommer minska antalet tillfällen vi svarar i telefon bara för att omedlebart lämna över luren till någon av våra kollegor. Vidare innebär personliga röstbrevlådor att det är enklare för var och en av oss att lämna samtal vidare till vår telefonsvarare då vi vet att ingen annan kommer lyssna av våra personliga meddelanden – något som annars lätt leder till att viktig information går miste eller förvanskas när den ska passeras från medarbetare till medarebetare.

Vi hoppas ni uppskattar att vi redan nu, och ännu mer så framöver, kommer kunna ge er bättre service än ni redan är vana vid.

Sist vill jag också använda ett av min kund Ralles favorituttryck, och säga att jag idag har förberett allt för ett ”Herrejösses”-inlägg med foton från nästan tre veckors jobb. Går allt som det ska dyker det inlägget upp redan imorgon. Missa inte det.