Förra veckan dök det upp en frilansande GP-Jounalist i studion. Hon ville ställa några snabba frågor angående laserborttagning, vilket var extra passande då jag ju ganska nyligen själv nystat lite i (och funderat kring) ämnet.
Hon hade tidigare varit och intervjuat dels en laserklinik som utför behandlingen i fråga, och dels en man som tydligen ångrat en tatuering i femtio år. Redan efter denna uppgift misstänkte jag att frågorna ur en modern tatuerares synvinkel skulle vara felaktigt ställda. Någon som ångrar en tatuering gjord på femtiotalet har lite, om ens något, gemensamt med en tatueringskund av idag. Jag har inte sett tatueringen i fråga, men utan tvekan vågar jag säga att den antagligen antingen är hemmagjord med några hoplindade nålar och lite vanligt skolbläck, eller gjord på fyllan i Danmark eller valfri annan hamnstad i världen. Givetvis finns säkert all anledning att ångra den tatueringen om ägaren går och grämer sig över den. Men tatueringen i fråga är ju sannolikt omöjlig att jämföra med ett arbete utfört av en nutida yrkesman eller -kvinna.
En av frågorna journalisten ställde var huruvida jag som tatuerare tar i akt det faktum att vissa färgpigment är svårare att bleka bort än andra. Mitt svar var givetvis ”nej”. Som jag i det tidigare inlägget om laserborttagning skrivit så är ju en av själva poängerna med tatueringar att de är permanenta, och således något man skaffar under eget ansvar. Dessutom så antyder ju häsnyn till en eventuell framtida borttagning av en tatuering jag utför, att verket mycket väl kan komma att förstöras en dag. Jag lägger mycket tid på planerande inför, och ännu mer i utförandet av, en tatuering. Min kund har i regel väntat länge på sin tid och betalar mig bra för att jag ska göra en vacker och/eller betydelsefull tatuering, och då utgår jag naturligtvis från att verket ska hänga med sin bärare livet ut. Om en spekulerande klient bad mig att undvika vissa färger för att det i framtiden ska vara enkelt att bleka bort tatueringen vid behov, så skulle jag inte vara intresserad av att utföra jobbet i fråga. Laserborttagning är bra för de som begått ett misstag och inte riktigt orkar eller vill stå för det, men inte som ett alternativ till att låta bli att tauera sig från första början.
Idag skissade jag upp Tanjas första tatuering. Hon är bokad imorgon och tittade in i eftermiddags för påseende. I väntan på att författa klart ett nära förestående inlägg med mängder av foton från nyliga sessioner så lägger jag upp denna skiss; tyvärr fotat med undermålig kamera då min scanner här hemma inte vill fungera korrekt. Men det är en bild att lätta upp textmassan med i alla fall.