Tatueringar på teve igen

I morse var det sÃ¥ dags för SVT att behandla ämnet tatueringar. Detta med anledning av en nyligen utgiven bok om tatueringar, Bläck. Inslaget var föredömligt sansat med ett ovanligt bra urval av gäster och tatueringar som mer visar pÃ¥ konstnärliga arbeten än vanliga ”brukstatueringar”.

Inslaget följdes senare pÃ¥ förmiddagen av snillen som spekulerade pÃ¥ exakt samma gamla oinsatta sätt som sÃ¥dana alltid gör. Tanken pÃ¥ att vara den enda som inte har tatueringar när man blir gammal, med den konstiga föreställningen att det skulle vara folks behov av att vara unika som är den främsta drivkraften bakom att de väljer att tatuera sig. En vanföreställning som nästan uteslutande innehas av folk som saknar tatueringar själva. En annan floskel som avhandlas är vikten av en tatuerings betydelse. Gäsp…

TV4 play erbjuder ett tidigare inslag apropå samma bok.

Ett annat inslag från TV4 väst apropå en utsällning i Trollhättan visar upp Marcus Flash i förbifarten.

Snillen spekulerar i TV4

I TV4´s program Efter Tio igÃ¥r satt Malou von Sivers med tre gäster och tog upp det ”trendiga fenomenet” tatueringar. Gästerna var  Unni Drougge, Ernst Billgren och Ove Skog, för mÃ¥nga mer känd som tatueraren Doc Forest. Inslaget var relativt lÃ¥ngt. Tyvärr tycker jag att de tatueringar som visades upp i programmet inte pÃ¥ nÃ¥got sätt visade exakt hur avancerat och lÃ¥ngt tatueringskonsten kommit rent tekniskt idag. De verk som visades upp var av det mindre slaget, och i huvudsak dussintatueringar av liten storlek, utan stilistiska särdrag eller komplicerade kompositioner. Det mesta som visades var ordentligt daterat, vilket känns synd dÃ¥ det totalt sett var en positiv bild som visades upp av branschen. En stor eloge till Skog som jag tyckte var en mycket bra representant för branschen. Han svarade sakligt och insatt pÃ¥ olika frÃ¥gor, som exempelvis de aktuella larmrapporterna i pressen om tatueringsfärger, passerade motivtrender och Ã¥ldersgränser.

Billgren och Drougge fanns väl mest med för att ge inslaget lite kändisflärd. Det blev mest det moderna men redan uttjatade snacket om att man idag ska vara otatuerad för att fÃ¥ känna sig lite speciell. Det uttalandet känns lika färskt i dagens tatueringsklimat som ”om man ska vara fin fÃ¥r man lida pin”. Det är väl inte att ha en tatuering som gör en människa speciell, utan i sÃ¥ fall vad man har tatuerat. I övrigt sÃ¥ är det väl tragiskt om en människa mÃ¥ste tatuera sig för att uppleva sig som unik. Det är liksom bara en tatuering. Gör nÃ¥got istället (som i ”gör en skillnad”) om du nu vill framstÃ¥ som speciell. Det hade varit mer passande att ta in nÃ¥gra människor med imponerande tatueringar som vet vad de talar om. Men sÃ¥ var ocksÃ¥ fotounderlaget i inslaget till stor del uppbyggt pÃ¥ kändisar och deras (mediokra till dÃ¥liga) tatueringar. Vad kommer det sig att rejält kända människor inte tatuerar sig ordentligt och insatt? De har ju bÃ¥de rÃ¥d att skaffa sig ordentlig konsultation och att fÃ¥ tatueringar utförda. Även om jag lÃ¥ter gnällig över de bÃ¥da kändisgästerna sÃ¥ faller egentligen ingen skugga pÃ¥ dem. De gjorde och sade inget jag inte hade förväntat mig av dem. Jag önskar bara att producenterna rotat lite djupare efter intressanta gäster med mer insikt. Tur dÃ¥ att Skog fanns där för att rädda dagen. NÃ¥ja, överlag ett helt ok inslag. Med realtiva mÃ¥tt sett kanske rent av bra.

Idag lämnade jag för övrigt in en artikel till ett temanummer om ”inspiration” till den Ã¥rliga tidningen Uttryck pÃ¥ KTH. Efter artikelns publikation kommer jag lÃ¥ta publicera artikeln i frÃ¥ga även här pÃ¥ bloggen, sÃ¥ hÃ¥ll utkik.