Tatueringar på teve igen

I morse var det så dags för SVT att behandla ämnet tatueringar. Detta med anledning av en nyligen utgiven bok om tatueringar, Bläck. Inslaget var föredömligt sansat med ett ovanligt bra urval av gäster och tatueringar som mer visar på konstnärliga arbeten än vanliga ”brukstatueringar”.

Inslaget följdes senare på förmiddagen av snillen som spekulerade på exakt samma gamla oinsatta sätt som sådana alltid gör. Tanken på att vara den enda som inte har tatueringar när man blir gammal, med den konstiga föreställningen att det skulle vara folks behov av att vara unika som är den främsta drivkraften bakom att de väljer att tatuera sig. En vanföreställning som nästan uteslutande innehas av folk som saknar tatueringar själva. En annan floskel som avhandlas är vikten av en tatuerings betydelse. Gäsp…

TV4 play erbjuder ett tidigare inslag apropå samma bok.

Ett annat inslag från TV4 väst apropå en utsällning i Trollhättan visar upp Marcus Flash i förbifarten.

Snillen spekulerar i TV4

I TV4´s program Efter Tio igår satt Malou von Sivers med tre gäster och tog upp det ”trendiga fenomenet” tatueringar. Gästerna var  Unni Drougge, Ernst Billgren och Ove Skog, för många mer känd som tatueraren Doc Forest. Inslaget var relativt långt. Tyvärr tycker jag att de tatueringar som visades upp i programmet inte på något sätt visade exakt hur avancerat och långt tatueringskonsten kommit rent tekniskt idag. De verk som visades upp var av det mindre slaget, och i huvudsak dussintatueringar av liten storlek, utan stilistiska särdrag eller komplicerade kompositioner. Det mesta som visades var ordentligt daterat, vilket känns synd då det totalt sett var en positiv bild som visades upp av branschen. En stor eloge till Skog som jag tyckte var en mycket bra representant för branschen. Han svarade sakligt och insatt på olika frågor, som exempelvis de aktuella larmrapporterna i pressen om tatueringsfärger, passerade motivtrender och åldersgränser.

Billgren och Drougge fanns väl mest med för att ge inslaget lite kändisflärd. Det blev mest det moderna men redan uttjatade snacket om att man idag ska vara otatuerad för att få känna sig lite speciell. Det uttalandet känns lika färskt i dagens tatueringsklimat som ”om man ska vara fin får man lida pin”. Det är väl inte att ha en tatuering som gör en människa speciell, utan i så fall vad man har tatuerat. I övrigt så är det väl tragiskt om en människa måste tatuera sig för att uppleva sig som unik. Det är liksom bara en tatuering. Gör något istället (som i ”gör en skillnad”) om du nu vill framstå som speciell. Det hade varit mer passande att ta in några människor med imponerande tatueringar som vet vad de talar om. Men så var också fotounderlaget i inslaget till stor del uppbyggt på kändisar och deras (mediokra till dåliga) tatueringar. Vad kommer det sig att rejält kända människor inte tatuerar sig ordentligt och insatt? De har ju både råd att skaffa sig ordentlig konsultation och att få tatueringar utförda. Även om jag låter gnällig över de båda kändisgästerna så faller egentligen ingen skugga på dem. De gjorde och sade inget jag inte hade förväntat mig av dem. Jag önskar bara att producenterna rotat lite djupare efter intressanta gäster med mer insikt. Tur då att Skog fanns där för att rädda dagen. Nåja, överlag ett helt ok inslag. Med realtiva mått sett kanske rent av bra.

Idag lämnade jag för övrigt in en artikel till ett temanummer om ”inspiration” till den årliga tidningen Uttryck på KTH. Efter artikelns publikation kommer jag låta publicera artikeln i fråga även här på bloggen, så håll utkik.